tag:blogger.com,1999:blog-90510665193529751222024-02-21T14:53:40.097+01:00Stefans SerieBloggHär hittar du massor om tecknade serier...Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.comBlogger116125tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-9377808321620469362014-05-22T23:34:00.001+02:002014-05-27T21:31:15.700+02:00Klasskvalite<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEZS87PvruknKQP07wweDjnkIoj8P5UELZNbumejh4f57Sx7zICDrsCFbIyjXwijOhwJu08lJA5mq_3xFTb7ED6PzmUt_VrFaMdnHoNA8P3BAqSH3WCM3GXo5T1WcqXeTweZqbWjHw5y26/s1600/micke+maj+2014+orust+274.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEZS87PvruknKQP07wweDjnkIoj8P5UELZNbumejh4f57Sx7zICDrsCFbIyjXwijOhwJu08lJA5mq_3xFTb7ED6PzmUt_VrFaMdnHoNA8P3BAqSH3WCM3GXo5T1WcqXeTweZqbWjHw5y26/s1600/micke+maj+2014+orust+274.jpg" height="424" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Recension 100 år i samma klass</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det finna säkert hundra bra argument
för att belöna Mats Källblad senaste album. För här samlas
poänger.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
De flesta som skriver, målar, filmar,
spelar teater osv har växt upp i ett villa område, med föräldrar
som är medelklass. Det gäller även för tecknade serier. Att
teckna är ändå en relativt billig hobby och många barn som växer
upp relativt fattiga, tecknar flitigt, papper och penna finns ofta
tillhands.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En del fortsatte sedan med tecknandet,
utvecklade sin förmåga, och inser det berättande språkets
möjligheter. Mats Källblad är ett exempel på detta.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Hans nya värk är som jordgubbarna på
tårtan, det är inte bara vackert, det tillför något. Mats Källblad
skiljer sig från många andra serieskapare genom att kunna, både
berätta och teckna skickligt. Hantverket sitter djupt. Allt medan du
läser ”Hundra år i samma klass” tar du del av en vinkling som
förmedlar något på djupet. Det är en berättelse med klass, med en
klassmedvetenhet som kommer med uppväxten. Det Mats levt och det som
flyter i honom kliver fram i bilder.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det är rakt berättat, rätt fram och
tydligt men ändå med flera bottnar och finesser att upptäcka både
i bild och text.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
De första 79 sidorna är
nyproducerade, resten av albumet på över 300 sidor är återgivet
äldre material. Det är summan av alla dessa sidor som skapar en
resa genom hundra år. Det är inte upplagt i kronologiskt ordning,
vilket förvånar mig. Man börjar med berättelsen om mormor, som
utspelar sig på 40-talet. Sedan får vi 9o talet och därefter
barndomen, hur tänkte dom egentligen när de satte samman albumet?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Han berättar i en ny stil, varje sida
har 2-4 bilder istället för som tidigare 6-9, Nu dessutom i färg.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Bilderna som är mer illustrationer än
sammanlänkande bilder i sekvens, det är ett nytt berättargrepp för
Mats Källblad. Charmen finns där, det doftar barnbok och det är en
skön korsbefuktande lukt. Han tillför något, känslan av distans
till figurerna, den berättande texten får mer utrymme än som
tidigare, dialogen. Hans 90-talsberättelseer är mycket
dialogbundna, ibland lite för mycket. Barndomsberättelserna
skildrar mer i bilderna, lite mindre i text. Hans förtroende för
bildens berättande växer här fram allt mer tydlig. För att nu
blomma ut i de kolorerade seriesidorna. Det är intressant, jag blir
nyfiken på väg som kommer härnäst, kanske en mix av sekvenser
färg och bildförtroendet, mats har kunskap nog att utveckla den
svenska seriegrafiken. Gunnar Krantz tog ett liknande grepp i sitt
mästerverk, färre bilder, långsammare historia och men med ett
betydligt mer upplöst bildspråk, enklare teckningar, där
akvarellfärgen fick ta en stor del av uttrycket.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Här finns ingen romantisering av sin
egen samhällsklass. Här blundas inte för komplexa människor. Här
lämnas frågor utan svar. Här bygger vi en historik över ett
sekel, skildrat över svenska köksbord, genom garage och via
samhällets mindre stigar. Här finns inte Jan Guillous borgerliga
supermänniskor. Här finns inga hjältar, inga pojkpiloter. Bara
trovärdiga bondpojkar, ett lusigt folkhem, fabriksmiljöer och
käftsmällar där blodvite svider.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Källblad har levererat ett mästerverk,
den svenska serievärlden har fått ett album som ska möblera vårt
nya folkhem, med en berättelse som vi kan ta med oss på valdagen.
Det är viktigt att alla får en chans att växa upp, att skolan
fungerar för alla, inte bara de studievana. Det är en av våra
viktigaste förändringar att få alla barn att känna sig trygga i
hemmet, i skolan, på gatorna osv. En förutsättning för att
förändra det är att man visar på <b>olika</b> klassers
förutsättningar, att någon beskriver vad som skiljer en klass från
en annan. Mats Källblad visar med pennan, samma gärning som Ivar Lo
Johansson gav oss. Vi behöver läsvärda serier, det behövs lika
mycket som de skrivna romanerna om de allra lägsta, alkoholisternas
barn, de förtryckta familjerna, och fattigdomens mest utsatta.
Källblad visar på detta, behovet av en förändring.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
5 av 5, köp den.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-83950335760323137912014-04-24T19:30:00.001+02:002014-04-24T19:30:31.565+02:00Så många varianter...<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCus_dflFFs9hDP5BHbCAeyEn3zR4mL84_MSCpDhhKG3Fz_ZUA_n_-6BIEkWQG5D3EgPgekZQYKzHjnq4PnP_4ztvuL-8PdlupBgJJ3LVoWp0e_F_DPAzJ0o94kz1BYYumyDkL4Eo2qQSw/s1600/malm%C3%B6+april+14+183.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCus_dflFFs9hDP5BHbCAeyEn3zR4mL84_MSCpDhhKG3Fz_ZUA_n_-6BIEkWQG5D3EgPgekZQYKzHjnq4PnP_4ztvuL-8PdlupBgJJ3LVoWp0e_F_DPAzJ0o94kz1BYYumyDkL4Eo2qQSw/s1600/malm%C3%B6+april+14+183.jpg" height="424" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Under de senaste veckorna har jag läst
en salig blandning av olika seriealbum, några fynd från
antikvariat, några från biblioteket och några nyinköp från
sci-fi bokhandeln. Så nu bjuder jag på en multirecension.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Samurai Executioner av Kazuo Koike &
Goseki Kojima. För många år sedan läste jag med intresse och
förtjusning serietidningen Samuraj, utgiven av Epix, Samma tecknare
har sedan fortsatt med ännu en lång samurajberättelse.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Serieromanen handlar om en
skarprättare. Trots det blodiga hantverket finns här en stillsam
underton och kluriga historier. Vi läser en rad korta noveller, alla
handlar om personen som ska avrättas, eller så är det någon form
av detektivarbete som behöver göras. Skarprättaren är både polis
och bödel, både hans klurighet och lojalitet sätts på prov. Det
är prima underhållning och jag rekommenderar dig att testa. Formatet
är obekvämt litet. Men bilderna fungerar ändå hyfsat i detta
mindre format. Det är skickligt och underhållande berättat,
teckningsmässigt flyter och flödar tuschet i friska penseldrag,
snabbt, rutinerat och medryckande.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAOaz8-5qJtI2aSYaV5vtkj5k5pbSStoE_mgcy3L_TpFeUFDUMYnx-TeRUodz-PP17K5GVfa5nTa2zCXxJYYwJVHGgBpx4It6TR8Zm4-FoaCEa61ZeG6nJgBdRySDxK1G4bxGyBgrTEOx6/s1600/malm%C3%B6+april+14+192.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAOaz8-5qJtI2aSYaV5vtkj5k5pbSStoE_mgcy3L_TpFeUFDUMYnx-TeRUodz-PP17K5GVfa5nTa2zCXxJYYwJVHGgBpx4It6TR8Zm4-FoaCEa61ZeG6nJgBdRySDxK1G4bxGyBgrTEOx6/s1600/malm%C3%B6+april+14+192.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">skarprättaren som filosof...</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Akira Hiramoto har gjort en Manga om en
amerikansk färgad bluesgitarist, som offrar sin själ och blir
flyhänt med gitarren. Det kan ju kännas lite malplacerat med en
japansk manga tecknare som placerar sin huvudfigur i Mississippi
1929. Men det blir ändå en viss trovärdighet i denna mörka
historia. Inslagen av Manga är tydlig och berättarknepen finns där,
det långsamma tempot, långsamt men komplext, innehållsrikt och med
en växande historia. Mörka krafter cirklar runt fattiga människor.
Mystik som tätnar och med satan som gäst. Efter några hundra sidor
tycker jag bättre och bättre om historien. Till slut blir jag
nyfiken och funderar på hur jag ska hitta del två. Det är ett
starkt focus på människorna, både i bilderna och och i
berättelsen. Det är relativt ont om miljöskildringar, kanske är
det ändå långt mellan japan och Mississippi.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En annan serie som är helt ok men ändå
inte lyfter är Roparen av Jacob Nilsson. Serieromanen är en
bearbetning av en Stig Trenter deckare. Teckningarna är vassa,
miljöerna väl bearbetade och åtminstone inledningsvis många, mot
slutet tunnas bilderna ut och blir mer platta, figurerna mer linjer
än kroppar. Kanske blev det stressigt på slutet. Men Jacob Nilsson
gör ett starkt intryck och jag ser fram emot att läsa mer av honom.
Ibland blir det lite svårt att hålla ihop handlingen, jag behöver
läsa om. Att seriebearbeta en roman är inte enkelt, mycket ska med
och allt ska falla på plats. Läser man noga så finns historien
där, men den är inte lika skenbar enkel som teckningstilen.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Färgläggningen rör sig från att vara
kontrastrik och stark till att vara platt och förenklad.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7xDbef9hELWWa4Piqs_m5-ngCYZSuBYynsLE15Ckzj0VFjiUH6czBFIFREYS-f_c9MPvJix2xJ_O2sYhcqvvjzAgCeerAbYEhFgxTbG4jh9kkc-SVuzZ-wncV36UPjlvpulbe4lyKWhQH/s1600/malm%C3%B6+april+14+194.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7xDbef9hELWWa4Piqs_m5-ngCYZSuBYynsLE15Ckzj0VFjiUH6czBFIFREYS-f_c9MPvJix2xJ_O2sYhcqvvjzAgCeerAbYEhFgxTbG4jh9kkc-SVuzZ-wncV36UPjlvpulbe4lyKWhQH/s1600/malm%C3%B6+april+14+194.jpg" height="148" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">bilder av Jacob Nilsson, bra färgläggning</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Franquin gjorde flera seriealbum med
Spirou. I albumet Besökaren från urtiden, hittar vi både humor och briljanta linjer. Det är situationskomik och enkla poänger som
radas upp i en historia vi känner igen. Läsvärdet är humorn och
de snabba bilderna, farten, tempot i rörelserna och nostalgin.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Man får en flaschback till sina unga
år, albumet som gavs ut 1978 i Sverige, känns fortfarnade läsvärt.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsXz-LONkhaIehf-3P1sVrMs94Vn1O1HVDFKFx-CsTsCmyD9ISmtT65JsGna-btJ9QGy-qWMkC8H9kYzDgV5tQaAGkxSmcwEcaLC4BpzFJAWWzFxbVsSWdldRSUR32hyvE-teDejYNjV4E/s1600/malm%C3%B6+april+14+198.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsXz-LONkhaIehf-3P1sVrMs94Vn1O1HVDFKFx-CsTsCmyD9ISmtT65JsGna-btJ9QGy-qWMkC8H9kYzDgV5tQaAGkxSmcwEcaLC4BpzFJAWWzFxbVsSWdldRSUR32hyvE-teDejYNjV4E/s1600/malm%C3%B6+april+14+198.jpg" height="125" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">en svit av Franquin, kompetent tecknare...</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En annan gammal serie som dyker upp på
mitt läsbord är Knasen, militär humor, Amerikas svar på vår
91:an Karlsson. Det är kul en stund, men halvvägs tröttnar jag och
känner igen allt för mycket. Jag läste Knasen med en viss
behållning för många år sedan, och köpte tidningen på 70 talet,
men idag finns det annat som är bättre.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Svensk humor, albumet fredagsmys av
Maria och Tony Cronstam, läser jag också lite då och då. Manligt,
kvinligt och familjeliv har sina poänger, det är en serie som
ligger i tiden, datorn, telefonen och fjärrkontrollen bygger
igenkänningsfaktor som får oss att dra upp mungiporna. Tony och
Maria driver hårt med varandra, skjuter skarpt mot sig själva, och
plockar en å annan mänsklig poäng. Jag tycker om albumet, det är
en av deras bättre. Omslaget är lysande. Det är en bra utveckling
att göra längre serier, här går dom helt bannas och Elvis får
breda ut sin trångsynthet. Lite missar Tony Cronstam chansen att
teckna mer noga och bygga starkare kompositioner, det är synd, jag
tror han har tekniken, men kanske är det tidsbrist kanske en medveten
stilisering, men längre avsnitt skulle kunna bli mer effektfull med
lite mer möda i tecknandet.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Karolina Bång har gjort ett album som
heter Cowgirls. Här får jag en överdos feminism och sex. Jag
känner redan efer någon sida att jag inte är målgruppen för den
här serien. Det är bara kvinnor, kanske ska den läsas av bara
kvinnor. Frigjort glatt och naket, men inget som känns läsvärt.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En annan kvinna som gör serier är
Marjane Satrapi, hennes serie Embroderis skildrar några längre
samtal kvinnor emellan. Det börjar med en måltid, där karlarna
deltar, efteråt, dra dom sig tillbaka och kvinnorna dukar av och
samlas för ett längre samtal. Intriger växer fram, humor blandas
med starka poänger om kvinnornas livssituationer. Det är en
stillsam men poängfull serie. Här bjuds man som man på <b>delaktighet</b>
i en sluten kvinnlig värld. Satrapi kan teckna så att man ser och
upplever miner och kroppsspråk, det är en levande värld som vi tar
del av. Läsvärt får många.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5OAG86bmsku3LX2bqs4v6MhHxvkiKrMWwoRI40fTgJlLrhnEpay13ZxYdO0RpMReHLIRG8kkz9MQTkLYu0CVJUDept-EQjJ-2nlLH3JuubKT8DR9MPs0x3_iklgyeTSBo-Za3rG6iXjre/s1600/malm%C3%B6+april+14+185.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5OAG86bmsku3LX2bqs4v6MhHxvkiKrMWwoRI40fTgJlLrhnEpay13ZxYdO0RpMReHLIRG8kkz9MQTkLYu0CVJUDept-EQjJ-2nlLH3JuubKT8DR9MPs0x3_iklgyeTSBo-Za3rG6iXjre/s1600/malm%C3%B6+april+14+185.jpg" height="320" width="183" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">levande och trovärdig vardag av Hanna Gustavsson</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Så en frisk karamell till sist. Hanna
Gustavsson har gjort ett album som heter Nattbarn. Det här är bra,
teckningstilen är som hämtad ur den svenska självbiografiska
traditionen, men här är inte medelklassen i centrum. Här känns
det som storstadens förorter får en livsskildring på gräsnivå.
Både skildringen av vuxna och ungdomar tas på allvar, pricksäkert
i dialogen och relationssökningen mellan mor och dotter. Stiliserat
utan att bli slarvigt i teckningarna, och en berättare som tar sig
tid med detaljer och varje känsla får lite utrymme. Det här
fungerar, bra manus och en tecknare med ögat i samtiden. Hanna har
inlett en lovande karriär som serieskapare..</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-70505805354575544112014-03-18T22:34:00.001+01:002014-03-18T22:50:42.132+01:00Vem älskar Superman?<div style="margin-bottom: 0cm;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJDD4arjYS-rm9qPNlm4vih2Gb1_EFNb4S6-hVH3pAOgYxXuYY582TzAicutu4hL8XoRV0Lr3mwb5hAljeHV6FzqaFzIUffnn-UNrOQk59wnc65RmJCfqgT8jJobOOqc0mPtyRv5lg8d5j/s1600/f%C3%A5glar+mars+14+111.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJDD4arjYS-rm9qPNlm4vih2Gb1_EFNb4S6-hVH3pAOgYxXuYY582TzAicutu4hL8XoRV0Lr3mwb5hAljeHV6FzqaFzIUffnn-UNrOQk59wnc65RmJCfqgT8jJobOOqc0mPtyRv5lg8d5j/s1600/f%C3%A5glar+mars+14+111.jpg" height="424" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;">Ställer man frågor om livet till
Stålmannen så låter det som när en scout svarar sin ledare,
eller som något en djupt religiös svarar sin församling, eller som
något miss world skulle säga i en skönhetstävling. När det låter
på det viset så måste jag till slut fråga mig själv, varför jag
fortsätter läsa Superman.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;">Batman tycks fungera bättre i Sverige.
Filmerna har gett oss action, teknikleksaker och elaka skurkar, där
Jokern har en given plats. Stålmannen har också leksaker, elaka
skurkar och starka intriger. Men när Batman dyker upp ur skuggorna,
mörk som natten, och arbetar med metoder på gränsen till det
olagliga. Då har alltid superman, färgsprakande dräkt med en cape
som ingen kan missa, han flyger gärna i dagsljus och ser ut att
gilla läget. Batman ler inte.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;">Superman definieras dessutom som den
amerikanska drömmen, blå, vit och röd, the american way, osv.
Batman klär i svart, precis som svenska kulturarbetare, arkitekter,
filmvetare och konstnärer. Jag har många gånger protesterat mot
USA, dess sheriffbeteende och deras dubbelmoral. Men jag gillar
Superman.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;">Författaren Larry Tye har skrivit en detaljerad bok om supermans historia, här får du svar på många
funderingar, och den är verkligen läsvärd för den som vill nörda
ner sig i Stålmannen, här följer några funderingar runt
innehållet i boken.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;">Varför är Superman så vänlig,
godhjärtad och evig i sin kamp mot ondskan. De flesta som skriver om
superman nämner hans uppfostran. Hans fosterföräldrar nämns under
de tio första åren kort och gott som the Kents. Vintern 1948 nämns
de vid namn första gången, de heter då John och Mary. Under 50
talet fick de sina nuvarande namn, Martha och Jonathan. När
stålmannen växte upp präntade fosterföräldrarna in hans kommande
mission. På sin dödsbädd säger Jonathan till sin adoptivson, Ingen
människa har dina krafter, du <b>kan</b> använda dom som en mäktig
kraft för det goda. Det finns onda människor, kriminella som
utnyttjar anständiga människor! Du måste bekämpa dom.. i
samarbete med lagen. Här läggs grunden för den eviga kampen mot
ondskan.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;">Läsaren av den amerikanska Superman
under 40-50 talet var ett barn, 6-11 år, över 90 % av de
amerikanska pojkarna och flickorna läste om stålmannen. Man gav ut
flera olika superman serietidningar. Det gjordes radioprogram som
fick oerhört många lyssnare och även den då nya mediaformen tv
program skapades. I all denna produktion växte en motsägelsefull
bild av superman fram. I radioprogrammet gjordes han lite mer
mänsklig genom att han växte upp som ett vanligt barn och fick sina
krafter under de tidiga tonåren, samtidigt så såldes det tidningar
där stålpojken flög runt i färgglad s-dräkt , medan originalet
fick sin kostym först som vuxen. I slutet av 40-talet blev han mer
muskulös och med starkare manliga drag i ansiktet. Då hade han
utvecklats från en ung man som kunde hoppa över höghus till en
bredbringad hjälte som flög.
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
<br />
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNR_iTpRDBuOa3bbyQGGhhSX8N1qXXGHxVBYs0MNcWY3a41dptozYnegULEG1ECmjxhW-y35R4HnYfswIk4J7Yg92kaVrdzncYy3A3KgVBmt0GEYqJR5T1qTjlqxRf0MAKTikRqC031PGq/s1600/mikael+juni+13+hunneberg+023.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNR_iTpRDBuOa3bbyQGGhhSX8N1qXXGHxVBYs0MNcWY3a41dptozYnegULEG1ECmjxhW-y35R4HnYfswIk4J7Yg92kaVrdzncYy3A3KgVBmt0GEYqJR5T1qTjlqxRf0MAKTikRqC031PGq/s1600/mikael+juni+13+hunneberg+023.jpg" height="480" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
I boken Superman av Larry Tye, kan man
läsa om serieskaparnas bakgrund. Jerry Siegels föräldrar kom från
östra Europa, de var fattiga och kämpade hårt i sitt nya land.
Jerry som var Judisk kände av särbehandlingen av fattiga människor
under sin skolgång. Han blev illa utsatt av mobbare och drömde mer
än en gång om att kunna ta sig därifrån, flyga iväg... Han var
för blyg för att våga tilltala Louis som han var förälskad i.
Och andra flickor visade heller inget intresse. Han skriver om det
här tonårstankarna och funderar över att <b>han</b> inte valt sitt
utseende, sin kropp, sin näsa eller sin axelbredd.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jerry tog sin flykt från verkligheten
via böcker. Science fiction gav honom ett alternativ till klassrummet
och rasterna. Jerrys pappa som drev en liten butik med begagnade
kläder blev utsatt för ett rån, han fick problem med hjärtat och
dog. Jerry tog hans död hårt. Något år därefter skapade han "the
Superman" en kraftfull man med ambitionen att här ska över
världen, han hade exceptionell styrka, röntgenblick och kunde läsa
andra människors tankar. Några månader senare hade han bearbetat
och skrivit om Superman. Nu fanns en skottsäker hämnare som
bekämpade översittare, han får damers hjärtan att slå och han
använder sina krafter för att göra gott. Fröet till vår hjälte
var nu sått.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jerry möter Joe Shuster och de får
till slut sin hjälte publicerad, under flera år lever de på att
producera Superman. Men rättigheterna hamnar hos affärsmän. Under
de kommande åren skulle det bli mycket stridigheter och bråk runt
alla de pengar som serieförlagen drog in på De unga pojkarnas
skapelse. Kreatörerna själva gick 30 år senare utan arbete och
pengar. Den amerikanska Kapitalismen verklighet? Läs om detta och
mer i den välskrivna boken Superman, the high-flying history of
americas most enduring hero, skriven av Larry Tye. Boken innehåller
mycket fakta, och vill du ha klarhet i något från superman världen
så är det här boken för dig, den är skriven med ett stort hjärta
för figuren.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Clark Kent är döpt efter två olika
filmstjärnor. Hans etniska bakgrund är från en annan planet,
planeten Krypton. Hans Kryptoniska namn är Kal-El, ordet el är
hämtat från judendomen, det är ett språkligt tillägg ett så
kallat Suffix, som exempelvis, Isra- el, profeten samu- el eller
Dani- el, det betyder Gud.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Kal liknar det hebreiska ordet för
röst eller vessel. En vanlig jämförelse är att man liknar
Superman med Moses, båda placeras i en främmande farkost och
hamnar hos fosterföräldrar, de fördes iväg för att undkomma
undergång. Enligt muntliga judiska traditioner så kallade "Minshnah"
behöver världen tre saker, justice, truth and peace. I
supermanvärlden blir det justice, truth and the american way. Den
amerikanska modellen ersätter begreppet "Fred" Det
uppskatta väl inte helt av omvärlden idag, men för två unga
judiska pojkar blev det grunden till en världshit. Det finns ännu
fler kopplingar till Judendommen läs gärna boken "superman"
får att få till dig helheten.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Superman gjordes under flera år som
radioprogram och blev en stor succe. En viktig del i den politiska
utvecklingen av stålmannen var när han under några avsnitt
bekämpade KKK. Klanen fick på nöten och det uppmärksammades,
stålmannen fick applåder för att han bekämpade trångsynthet.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Men det är en helvit serie, det dröjde
många år innan de dök upp färgade eller asiater i serien. En av
stålmannes redatörer, Jack Liebowitz hade ett förflutet som
socialist. Han ansåg att man kunde göra gott samtidigt som man
tjänade bra med pengar. För att garantera inkomsterna höll man
igen på våldet i den tecknade serien. När moralgubben Fredric Wrttham
under 50-talet utförde sitt korståg mot de amerikanska serierna och
hävdade att de gjorde barn till brottslingar. Infördes det en
amerikansk seriecensur, the comic code. Antalet utgåvor sjönk från
650 till 250, på två år. Stålmannen anpassades till censuren och
blev en lallande tråkmåns.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Inte förrän 90 talet togs censuren
bort och nya manus med ett mer moget innehåll, med större
trovärdighet och med influenser från verklighet. Comic code
reglerna som innebar att skurkar aldrig fick vinna, inga våldsmma
redskap fick användas (piska, kedjor), inga antydningar om sex, inga
dialog om fackföreningar eller droger osv osv. Numera kan man skriva
fritt och det har naturligtivs gett oss mer och bättre serier.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Serieförsäljningen sjönk kraftigt
under 80 talet, två saker gjorde att stålmannen kom tillbaka igen.
Dels gjordes han om, man skrev om hans historia, rensade upp bland
all motsägelsefulla äventyr som utspelat sig tidigare. De började
helt enkelt om från början. Det gjorde att det blev enklare att
följa med i de olika tidningarnas handlingar. Det andra var filmerna
med Christopher Reeve, miljoner nya fans ville läsa mer om sin nya
hjälte. Ännu en ny generation hittade superman. 1965 såldes över
800 000 ex av superman 1970 296 00 och 1985 98 000 exemplar. Efter
remake och filmer ökade försäljningen och man sålde över 160 000
ex.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNffU5WBbRCN-h-qKgyBmGTsr8WFWjsRaWC0lKLL5_mPLCwgHf5WXc_87aR3l6WGrm9NWqfIevUVmQJIdjmDW57Z3N6QQhJh7kXoTbF-0_syOn4qWPkKyZ0CvoTxAYzbHNdP-QYvFevHkm/s1600/f%C3%A5glar+mars+14+120.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNffU5WBbRCN-h-qKgyBmGTsr8WFWjsRaWC0lKLL5_mPLCwgHf5WXc_87aR3l6WGrm9NWqfIevUVmQJIdjmDW57Z3N6QQhJh7kXoTbF-0_syOn4qWPkKyZ0CvoTxAYzbHNdP-QYvFevHkm/s1600/f%C3%A5glar+mars+14+120.jpg" height="424" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Larry Tye frågar sig in sin bok,
varför man väljer en ljus hjälte istället för en mörkt sinnad.
Svaret ha ger är att med tanke på allt som är korrupt och fel i
vår värld finns det fortfarande en som står för allt som är rätt
och riktigt. Kanske kan man säga att ljus och värme ligger närmare
hjärtat.Han är en förebild, vi har inte hans krafter <span style="font-weight: normal;">men
vi kan bära hans rymliga hjärta</span>.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Till slut lite kuriosa</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Stålmannen var inte den första
superhjälten som kunde flyga, Namor the Sub-Mariner han före.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Flera av stålmannens krafter har vuxit
fram under under de första åren. Nu mera finns det inga gränser
för hans förmågor. Han har fotografiskt minne, kan hålla andan
iflera timmar och känner inte av rymdens kyla.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En seriefigurs fiender säger något om
huvudfiguren. Lex Luthor har inga superkrafter, utan kan bara utmana
Superman med listiga intriger och moraliska dilemman. Det gör
frågeställningarna runt deras eviga kamp till en utmaning för
manusförfattarna. Trots att man skrivit och tecknat superman i över
75 år, nya äventyr varje vecka, så kan man fortfarande variera
innehållet.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det vimlar av kvinliga karaktärer, på
båda sidor om lagen. Lousie Lane, Lana Lang, Wonder Women, Rosanna,
supergirl, Martha Kent, sjöjungfrun Lori Lemaris, Lena Luthor,
Maxima och många många mer.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Läs gärna
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Superman, the high-flying history of
america´s most enduring hero av Larry Tye utgiven av Random House,
New York, 2012<br />
<br />
superkärlek Stefan </div>
Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-66446765990348173652014-02-17T23:51:00.000+01:002014-02-17T23:51:30.511+01:00Arbetarserier med klass, del två<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggMSuJjH0qXa7WGkXnohyuzVLLgWciFUFOBUDx3bSMFN3lhR3LnwLE7f2WhRgRQRU1O07D6HdSzzUVXXuyVw21nTauzLcjJmxOQ_W-wf_LPqdE0TRrBAYkj2jB2bgRkiagqzEKzN6zPgoK/s1600/feb+2014+124.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggMSuJjH0qXa7WGkXnohyuzVLLgWciFUFOBUDx3bSMFN3lhR3LnwLE7f2WhRgRQRU1O07D6HdSzzUVXXuyVw21nTauzLcjJmxOQ_W-wf_LPqdE0TRrBAYkj2jB2bgRkiagqzEKzN6zPgoK/s1600/feb+2014+124.jpg" height="424" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Tecknade serier ur ett klassperspektiv,
hur vanligt är det? Inom andra kulturformer finns det
arbetarförfattare, film som skildrar arbetarklassen, arbetarteater
med mera. Man menar vanligtvis att kreatören är kommer från den
klass han/hon skildrar. Ivar-Lo Johansson skrev om statarsamhället
och bidrog till att den sista biten av vårt svenska slavsamhälle
avskaffades. Idag bidrar författare som Susanna Alakoski med böcker
som doftar av klass. Ex boken ”Svinalängorna” har gett oss en
bild av arbetarklassens lägsta fattigdom. Efter framgången med Svinalängorna har hon fortsatt att skriva om fattigdom. Böckerna
breddar bilden av barndom eller fattigdom. I hennes litteratur hittar
vi både positiva ögonblick och stunder vi alla vill blunda för.
Man problematiserar och utmanar våra tidigare kunskaper eller
erfarenheter.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Finns det serietecknare som är
uppväxta i arbetsklassen och som väljer att skildra den? Jag har
letat i min seriesamling och hittat några <b>få </b>kandidater.
Konst och litteratur är inget självklart i hem, där bostad, mat
och dryck prioriteras före upplevelser och betalkultur. Kanske är
det därför som de flesta författare och serietecknare är sprungna
ur hem med bra ekonomi och där föräldrarna har mer akademiska
arbeten. Sveriges alla bibliotek har varit en viktig motvikt till ett
samhälle där medelklassen vräker ut sig i ett brett kulturutbud. I
biblioteken har vi som växt upp i arbetarhem kunnat låna både
läsbar kultur och finkultur. Det är något jag är mycket glad för.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Ordet arbetarskildring låter
ålderdomligt, som telefonkiosk eller brevväxling. Det var vanligt
förr att man förde samman begrepp som socialism, fabriksarbetare
och arbetarskildring. När jag letar efter moderna arbetsskildringar
så tänker jag så här. En serie som handlar om människor som
lever enkelt, som beskriver dess miljö, både i mörker och i ljus.
Det kan handla om barn, eller om en stadsdel där de flesta är
arbetslösa, ett arbete där lönen är låg och villkoren inte de
bästa. Syftet med serien behöver inte vara att sprida en politisk
ide, men det ska finnas något mer att upptäcka än
underhållningsvärdet, humor eller ångest.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vad kännetecknar en arbetarskildring?
Om man vill undersöka ex genus i en serie, kan man alltid räkna
personer som medverkar i bild/text och räkna hur många som är av
ett visst kön. Hur mycket text är kopplat till varje person/kön.
Men hur räknar man ut vad som är arbetarklass? Titlar på
medverkande, yrken och kanske namn, vilka miljöer visas i
bakgrunden, osv. Om man själv är en del av arbetarklassen, kanske
man kan känna igen personkaraktärer, miljöer och språkbruk. Det
är ganska svårt att definiera.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Serier är en konstform, det har
skrivits mycket om arbetarkonst,<a href="http://tahiti.fi/04-2013/tieteelliset-artikkelit/att-iscensatta-det-gemensamma-socialistisk-realism-och-social-tendens-i-nordens-arbetarkonst-omkring-1950/" target="_blank"> läs gärna här.</a></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En av de få som själv beskriver sig i
termer av klass inom tecknade serier är Mats Källblad. Han skildrar
i flera av sina längre serier, hur olika man kan uppleva skola och
samhälle. I Seriealbumen ”Garagedrömmar” och ”Vakna laglös”
visar han hur en ung man upplever sina första steg in i samhället.
Skildringen av fattigdom problematiseras sedan ytterligare i hans
senare verk ”lång väg tillbaka” Här fördjupar han vår
läsupplevelse och väljer i början barnets vinkel. Ett barn som
växer. Tillsammans med hans vän Molly ser vi glimtar ur deras
uppväxt. Vi tar del av ögonblick som sedan följt dem genom livet.
Vi känner hur deras vardag studsar mellan drömmar och kamp.
Kapitlet ”Synfält” speglar hur en människa från arbetarklassen
följer sitt hjärta. Molly väljer bort medelklassnormerna och
hamnar utanför blickfånget. Det får konsekvenser.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Mats Källblad lyfter själv fram
kapitlet <a href="http://www.galago.se/blogg/en-alla" target="_blank">”en för alla”</a> som det viktigaste i sin serieproduktion.
Men hela boken ”lång väg tillbaka” är av yttersta vikt om man
vill första begreppet klasskildring. Här visas det dolda murar som
reser sig runt medel/överklasskulturen. Mats har tänkt till och
formulerar i ord och bild gapet mellan klassernas kulturer. Läs
”Lång väg tillbaka” och få insikt om vad det kostar att gå på
nya vägar utan skyddsnät.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
I den mer vackra och med en humoristisk
underton skapade serien Vimmelgrind, så ser vi <b>i</b> berättandet,
hur fattigdomen skildras. Huvudpersonen i ”Mutterloppet” behöver
vinna pengar för att kunna köpa byxor till lillgrabben. I boken som
kom efter, det vill säga ”det stora snöovädret” så ser vi
lillgrabben i allt för stora ärvda byxor. Här får vi dra
slutsatser mellan rutorna. Det är serieskapande när det är som
bäst. Svårigheter med att be om hjälp, stoltheten i att lida i
tysthet, allt finns där , mellan rutorna, inklämda med humor,
äventyr och värme . Läs vimmelgrind 1-3 och bli lite varmare i
hjärtat.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTKFKtcvbmwk8y6AlQW49xnur94pqEbREU0XGu5EdTa41OZISg7Bf1qyoUgHhAeV98qpeyaZLgpaaKfRAx5Y6EJVgnJ5dSQ34-Sn-rx5JPjteHk2ENFQaJi6P-EWPoLIctMAPL5e7Z3t9q/s1600/tradera+10+018.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTKFKtcvbmwk8y6AlQW49xnur94pqEbREU0XGu5EdTa41OZISg7Bf1qyoUgHhAeV98qpeyaZLgpaaKfRAx5Y6EJVgnJ5dSQ34-Sn-rx5JPjteHk2ENFQaJi6P-EWPoLIctMAPL5e7Z3t9q/s1600/tradera+10+018.jpg" height="355" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fanzine av Tinet Elmgren</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Tinet Elmgren har en uttalad politisk
vilja med sina serier. I hennes fanzine Tunguska nr 10 hittar vi
köksbordsfilosofin så innerligt vackert skildrat. I de samtal som
där förs läggs viktiga insikter fram för den som drabbats av
alkoholism. Hennes serier jobbar med frågeställningar Hur hjälper
man en som inte vill bli hjälpt? Tinets många olika serier har en
seriös underton och späs ut med charm, lite humor och metainslag.
Det här är en ung kvinna som resonerar, förklarar och brinner i
varje sida. Tunguska skildrar parallella världar och mycket mer än
det, men det finns en gnista av tecknarens eget liv. Hon berättar
själv att behovet av att fly in i andra världar grundar sig i
hennes egen uppväxt. När det är plågsamt runt omkring, kan
fantasin föra fram dig till finare förebilder. Kultur som berör
mig tycks spegla upphovskvinnan/mannens egen värld, och de hjälper
mig att känna igen eller få förståelse för sammanhang. Läs
gärna hennes mycket vackra online serie om en kvinna som kör
lastbilsrace i Ryssland. Bilderna andas arbete, kärlek och
konflikter med bildpoesi på en skön nivå. Tuschningen är lagt
snabbt och spontant, bara en skicklig hantverkare sätter bilderna
med det tempot.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Tinets är på många sätt självlärd,
utvecklingen i serien drivved visar på tonåringens första steg och
sedan hur hon som ung vuxen visar på förändringar, med ökade
insikter, skicklighet och en portion envishet skapar allt mer
läsvärda serier. Numera, efter 15 års ivrigt tecknande sitter serieberättandet i handleden. Hon
har alla förutsättningar att gör serier om klass med klass. Just
detta att man fortsätter göra serier med spår ur sitt liv, det har
de gemensamt, Mats Källblad och Tinet Elmgren. Det går inte att
stoppa dom, nya sidor rinner ständigt mellan deras fingrar. Läs
<a href="http://kommiekomiks.com/tsatr/" target="_blank">”The slow and the relentless”</a>
och ta in charmen från en feminist inom arbetarklassen.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den Amerikanske tecknaren Jack Kirby
och Tinet Elmgren har väl inte så många beröringspunkter. Men det
finns en tydligt uttalad från dem båda. I boken Shop talk berättar
Jack Kirby om sin uppväxt. ( sidan 194-195) Will Eisner som
intervjuar, reflekterar över barndomens betydelse för dina val av
perspektiv. Han tror att det ger dina minnen ett ramverk av
referenser. Kirby svarar att hans barndomsupplevelser ger honom en
kraft att ta sig ur sin bakgrund, han fantiserade ihop en drömvärld
som blev mer realistisk än den verkliga.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Tinet berättar när jag intervjuar
henne att hon tecknande serier under sin uppväxt som en eskapism för
henne. Hon tog hjälp av fantasivärldar för att slippa vara i
verkligheten.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
För dig som vill få en bild av de
amerikanska seriearbetarnas vardag och villkor rekommenderar jag du
läser den mycket läsvärda shoptalk av Will Eisner, han samtal med
jack Kirby och Joe Kubert ger dig en bild av varför man valde att
jobba med serier, utifrån de allra fattigaste selarna av USA.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
I USA hittar vi många tecknare. En av
de största kom som ung och fattig till New York. Hans föräldrar,
lyckades med möda dra föda till bordet. Och han fick som barn
arbeta för småslantar. Sitt första jobb med serier gjorde han som
12 åring. Jag skriver om Joe Kubert.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Har han skildrat sin uppväxt och
klass? Hm, här blir det svårt. I en serie som ”Abraham Stone”
finns hans barndoms gator i miljöerna och kulisserna, hans historia
speglas i bilder, men är kanske inte den bärande delen i
berättelsen. Joe gjorde även skildringar om nazisternas försök
att Utrota Judar, här fångar han historier från släkt och vänner.
Den skildringen sker i svart vita teckningar där serieformen blir
mer upplöst, ramverken försvinner. Han skildrar även förintelsen
i en mer populär form, i sitt verk Sergeant Rock. Där visas ett mer
traditionellt amerikanskt serieskapande upp.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzfCqXeta1Icm18LE2wAO0iW-OvEmMF9qj4V9U7iept53tOurPkn5WHPMFzStirI2Ldw8EVJV5xxjvDJpZHtJoPwWCYwNaEjw0U0GMaXAeDehszi2Yr0RCT9DG58kRhlZ-gYxDkqE7DB8_/s1600/feb+2014+129.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzfCqXeta1Icm18LE2wAO0iW-OvEmMF9qj4V9U7iept53tOurPkn5WHPMFzStirI2Ldw8EVJV5xxjvDJpZHtJoPwWCYwNaEjw0U0GMaXAeDehszi2Yr0RCT9DG58kRhlZ-gYxDkqE7DB8_/s1600/feb+2014+129.jpg" height="313" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Serier av Joe Kubert</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Mer i en Europeisk anda är kanske Will
Eisner, som också han växt upp i den fattiga delen av USA. Han gav
under 80 talet ut flera grafiska serieromaner med teman från sin
uppväxt. ”Ett hus i Bronx ” berättar om en speciell byggnad i
Harlem, där vi får följa några olika personer, allt baserat på
sanna berättelser. I en av serierna följer man en ung man som
föreställer honom själv. Just det här med att det ska var
självupplevt är viktigt när man ska gruppera något som
arbetarlitteratur.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Senare kunde vi läsa ”storstad”
där skildras stadens miljö, på flera fantasifulla sätt, vi får
glimtar av den fattiga delen, små spår till ett pussel, vars
slutbild vi själva lägger. Det är väl tänkt och fint arbetat.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Men en mer tydlig skildring av klass är
nog ändå serieromanen ”livskraft” Här skildras människorna
och miljön, med starka poser och dramatiska gester, nästan som om
vi tittade på en teater. Kanske skiljer formen sig åt från de mer
traditionella svenska serierna. Vi har ju en lång tradition av
självutlämnande, självupplevda serier. Där försiktig dramaturgi
spelar stor roll, bilderna har ofta varit upprepande och utförda i
enkel stil..</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Till sist en reflektion över arbetsvillkoren för unga svenska serietecknare.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Seriemagasinet Utopi är en frisk fläkt
i Sverige, unga mycket begåvade svenska seriekreatörer publiceras
regelbundet i en vacker utgåva 3-4 gånger om året. Magasinet Utopi
har en ovanligt hög kvalité och är snyggt producerat. I en <a href="http://www.geeksnack.se/2014/01/geeksnack-18/" target="_blank">podcast</a> hör jag redaktören för Utopi berätta om hur det här med arvode
och betalning fungerar i seriebranschen. Tecknarna får inget betalt,
men blir utgivna. Han ser sin egen vishet som lön nog till
tecknarna. De råd och tips de får av herr redaktör, bidrar till
deras personliga utveckling, han ser det som en rimlig kompensation
för den uteblivna ekonomiska ersättningen. Själv har han nu arbete
på ett av de största bokförlagen, det har lönat sig att ge råd
till de som arbetat.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det där luktar illa. Kunde man
betala räkningar med goda råd så vore det väl
åtminstone användbart. Det må så vara att arbetarskildringar är
gammaldags, men jag vet en modern grupp människor som definitivt
skulle behöva lite sammanhållning och gemensam kamp för en
förbättring, Ingen annan grupp än unga serietecknare arbetar
gratis. Till och med "vanliga" konstnärer får ersättning när de visar sin
konst på konsthallar, oavsett om de säljer eller inte.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Läs gärna</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Tunguska nr 10, utgiven av <a href="http://kommiekomiks.com/" target="_blank">TinetElmgren</a> 2012</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
The Slow And The Relentless, <a href="http://kommiekomiks.com/tsatr/" target="_blank">läsasonline här</a>, publicerad 2014</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vimmelgrind 1-3 av mats Källblad,
utgivna av jemi förlag, carlsen förlag och Komika förlag.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Lång väg tillbaka, av <a href="http://matskallblad.blogspot.se/" target="_blank">MatsKällblad</a>,utgiven av Optimal förlag 2011.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Ett hus i Bronx av Will Eisner, utgiven
av Carlsen if 1979</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Livskraft av Will Eisner, utgiven av
Alvglans 1987</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Shop talk (inte serie, bok om serietecknare) av Will Eisner utgiven av Dark horse Comics 2001 </div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
inga arbetskildringar men viktiga ändå
är</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Yossel, 19 april 1943 av Joe Kubert,
utgiven av DC comics, 2003</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Sgt Rock, the prophecy av Joe Kubert,
utgiven av DC Comics, 2007</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
och bara för att jag nämnde Jack
Kirby</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Kamandi, the last boy on earth volume
1, av Jack Kirby, utgiven av DC comics 2011</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
och Tinet tipsade om bland annat</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Blues i brallan av Baru, utgiven av
Medusa, (Epix förlag) 1989</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Upp till kamp hälsar Stefan<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-73064059868034202012014-02-17T23:08:00.000+01:002014-02-17T23:53:18.107+01:00Arbetarserier med klass, del ett.<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2zkxoEjkzu2tLTZ1IwiDOqR32w2n0CMu8AdJmp7ObbeJWOvFhgouzt8pX4TO6rfozwoSuKWsOxYHajRiwTAS4ujwIOuaAvjvJm8fRgutzeSPwns73PVk3-Hkv9nSOAhxLhWkf4BUcBPI0/s1600/feb+2014+128.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2zkxoEjkzu2tLTZ1IwiDOqR32w2n0CMu8AdJmp7ObbeJWOvFhgouzt8pX4TO6rfozwoSuKWsOxYHajRiwTAS4ujwIOuaAvjvJm8fRgutzeSPwns73PVk3-Hkv9nSOAhxLhWkf4BUcBPI0/s1600/feb+2014+128.jpg" height="424" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><br />Jag
har ställt några frågor om klasstillhörighet till två olika
serietecknare. Syftet är att samla lite material till ett längre
inlägg på min blogg. Intervjuerna hittar du på denna sida och
själva inlägget här. Min första inledande fråga till Tinetl
Elmgren var om hon såg på sig själv som arbetarklass. Det gav hon
ett tydligt svar på och berättade om sin mors ursprung från en
fattig arbetarfamilj i Tammerfors. Mats Källblad har i sina serier
beskrivit sig själv som ung arbetare.<br /><br /><br />Så, över till
frågorna, vi börjar med Tinet Elmgren.<br /><br />-<span style="color: #b84747;">
Hur viktig är det för dig att skildra din samhällsklass när du
gör serier?</span><br /><br />Jag tycker att personer från medel- och
överklassen är rätt ointressanta som figurer i mina berättelser.
Däremot tycker jag att det är jättespännande med historier om
personer från arbetarklassen. Jag har svårt att överhuvudtaget
relatera till överklassen och (övre) medelklassen. Sen är
medelklassen kanske lite överrepresenterad i vardagsrealistiska
serier idag, så det gör den också mindre intressant för mig.
<br />Mina figurer speglar ofta delvis mina egna erfarenheter, så det
är nog ofrånkomligt att de då även speglar mitt eget
klassperspektiv. <br /><br /><br /><span style="color: #b84747;">- Kan de ge
mig något bra exempel på en tecknad klasskildring? (då menar jag
med klasskildring att man berättar om sitt eget
ursprung)</span><br /><br />”Historias del Barrio” (”Berättelser
från kvarteret” - finns översatt till franska och tyska) av Gabi
Beltrán & Bartolomé Seguí. Skildrar Beltráns egen uppväxt i
Palma de Mallorcas fattiga kvarter, innan ön blev ett
turistmecka.<br /><br />”Blues i brallan” av Baru (på svenska från
Epix). I en liten industristad i norra Frankrike på 60-talet slår
Hervé vad med sina kompisar om att han ska bli av med oskulden.
Upplägget är lite ett på dussinet, men ras- och klassmedvetenheten
(och såklart de fantastiska teckningarna) lyfter den utöver det
vanliga. Den var Barus debutbok och storyn baserar sig med ganska
stor sannolikhet på miljön där han själv växte upp, kanske
direkt på hans egna upplevelser.<br /><br />”Appunti per una storia di
guerra” (i engelsk översättning ”Notes for a War Story”) av
Gipi. Gipis familj var medelklass, men alla hans vänner när han
växte upp var arbetarbarn. Det speglas också i den här boken, en
alternativ samtidsskildring där tre tonårspojkar i ett krigshärjat
land dras med allt djupare i kriminalitet. I slutet kan huvudpersonen
komma undan och åka hem till mamma och pappa, men han vet alltför
väl att hans två vänner aldrig hade det alternativet. <br /><br />Det
frustrerar mig lite att jag inte på rak arm kan komma på om jag
skulle ha läst några bra och klassmedvetna serier tecknade av
kvinnor från arbetarklassen! <br /><br /><br /><span style="color: #b84747;">-
Varför finns det så få serietecknare från arbetarklassen?</span><br /><br />Jag
tror inte att det finns färre arbetarbarn än t.ex. medelklassbarn
som gillar att rita serier. Men det finns en massa faktorer som gör
att man kanske någonstans utmed vägen ger upp idén att teckna
serier som vuxen, eller aldrig får för sig att börja teckna serier
som vuxen. <br /><br />Det krävs väldigt mycket hårt och envist
arbete, alltså en massa ledig tid och mental frihet, för att lära
sig teckna serier bra. Det är kanske mindre sannolikt att man som
barn får stöd hemifrån (för serietecknare är ju inte ”ett
riktigt jobb”, och det är så klart ännu viktigare att i första
hand kunna försörja sig om ens föräldrar redan har det svårt).
Man kanske inte har så mycket fritid och lugn och ro hemma att man
kan sitta och rita serier. Rent allmänt har barn av arbetarklassen i
snitt sämre självförtroende och vågar inte satsa helhjärtat på
en sån sak. Man kanske klarar sig till högre studier, men om man
har växt upp med ångest för sin överlevnad är det svårt att
motivera konststudier framför något som kan leda till ”ett
riktigt jobb”. <br />Sen måste man ju verkligen vara lite galen för
att som vuxen fortfarande vilja teckna serier, eftersom det är så
mycket arbete för så lite pengar. Om man har ett påfrestande jobb
som man inte gillar är det svårt att orka göra något kreativt på
fritiden. Om man har ångest för sin överlevnad är det svårt att
orka göra något kreativt. <br />Serier har låg status som konstart
(och är som sagt tidskrävande), så även om man är konstnärligt
lagd och har historier som man vill berätta, kanske det känns mer
meningslöst att satsa på det än t.ex. film eller prosalitteratur.
Och Seriesverige är väldigt medelklass - förläggare och andra i
maktpositioner är nästan alla medelklass och kan tänka sig främja
mest såna serier som de kan relatera till själva, så de mest
pushade och hajpade serierna och tecknarna är ofta medelklass. <br /><br />Jag
själv fortsatte teckna serier under min uppväxt för att det var
eskapism för mig. Jag kunde fly till fantasivärldar och slippa vara
i verkligheten. Det kunde jag också göra, eftersom det var en
medveten strategi som min mamma hade att jag och min syster inte
skulle behöva göra något hushållsarbete hemma när vi var yngre,
för eftersom vi var tjejer skulle vi nog tvingas göra det i sinom
tid. Så hemma fick vi mycket tid och frihet att göra vad vi ville.
Min mamma ville själv egentligen bli konstnär (hon blev också
textilkonstnär och bokbindare, men har aldrig riktigt kunnat satsa
helhjärtat på det), så hon omgav oss med en hel del konst, kultur
och kreativitet. <br />När jag gick ut gymnasiet planerade jag att
göra en ”riktig utbildning” till ett ”riktigt jobb”, men
hade ett slags identitetskris under universitetstiden som gjorde att
jag vände kurs och valde att faktiskt försöka prioritera
serietecknandet. <br /><br /><span style="color: #b84747;"><br />- finns det
någon episod i ditt eget skapande som du är extra nöjd med?</span><br /><br />Varje
färdig seriesida gör mig extra nöjd. Det händer ibland att jag
inser att jag har lyckats teckna något som kanske bara jag hade
kunnat teckna; det är det bästa någonsin. <br /><br /><br />Hälsningar,<br />Tinet
</span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;">Då
lämnar jag ordet till Mats Källblad</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #b51a00;"><span style="font-family: Arial, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;">Hur
viktig är det för dig att skildra din samhällsklass när du gör
serier?</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;">Jag
skulle vilja säga att det är oundvikligt. Uppväxten präglar en så
djupt att det inte går att vara någon annan. Jag förstod ganska
tidigt att min värld sällan fick plats i berättelser så det föll
sig ganska naturligt sen när jag började rita egna grejer. Och då
handlar det ju om vem som får vara med och beskriva verkligheten.
Klassfrågan är otroligt viktig och central för mig, men det är
inget dike jag vill köra fast i. Som konstnär måste jag kunna
lyfta blicken och gå vidare. Jag står trots allt inte
på fabriksgolvet längre. Fast, precis som alla
andra med arbetarklassbakgrund, kommer jag nog aldrig
att känna mig riktigt hemma i kultursvängen.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #b51a00;"><span style="font-family: Arial, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;">Kan
de ge mig något bra exempel på en tecknad klasskildring? (då menar
jag med klasskildring att man berättar om sitt eget ursprung)</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;">Det
finns ju en massa skildringar från medelklassen såklart.
Alison Bechdels Husfrid och Marjane Satrapis Perepolis till
exempel är ju såna, ganska tydliga, och bra, berättelser. Men när
det handlar om arbetarklass eller annan social periferi så är det
nog skralt. Jag kommer inte på någon just nu.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #b51a00;"><span style="font-family: Arial, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;">Varför
finns det så få serietecknare från arbetarklassen?</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;">Det
handlar ju om vilka visioner en får som liten. Om det är ett yrke
som finns på kartan helt enkelt. Jag gissar att tecknare från
arbetarklassen, som vågar satsa på intresset, nog ofta skaffar rena
betalda illustrationsuppdrag än gör serier som kanske inte alls ger
pengar. Det handlar ju trots allt en hel del om att söka stipendier
och sånt där för att klara ekonomin.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #b51a00;"><span style="font-family: Arial, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;">Finns
det någon episod i ditt eget skapande som du är extra nöjd med?</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;">Jag
tycker nog att serien "En för alla" träffade rätt på
många plan. Jag har fått flera fina mail från folk som blivit
berörda av den. Historien är helt sann och jag funderade länge på
hur jag skulle berätta den. En rolig detalj är att jag skrev
manuset på baksidan av ett ölkvitto när jag befann mig i Angouleme
2002 på ölhaket Le chat noir.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;">Vänliga
hälsningar</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;">Mats</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif;"><span style="font-size: x-small;">Tack
Tinet och Mats, <a href="http://flaxhi.blogspot.se/" target="_blank">läs ni vidare på min blogg om Arbetarserier.</a></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-67135017307766218432014-01-18T00:01:00.000+01:002014-02-06T16:46:38.999+01:00140 läsbara serier...<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2zDR6hOGt4Jt9bDBxK1QuYf8A-OqljaPP1BRYzEjID5j-KqpL1LjSenyNG9Cow4LI4joVUHi1XHA1vwvTmgohzZ7wvhLePXyWFslUK1jV_FQhci0OlgenP6dGXIJ85ULsnKTlVLMEbRaw/s1600/f%C3%A5glar+och+musik+14+312.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2zDR6hOGt4Jt9bDBxK1QuYf8A-OqljaPP1BRYzEjID5j-KqpL1LjSenyNG9Cow4LI4joVUHi1XHA1vwvTmgohzZ7wvhLePXyWFslUK1jV_FQhci0OlgenP6dGXIJ85ULsnKTlVLMEbRaw/s1600/f%C3%A5glar+och+musik+14+312.jpg" height="640" width="424" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<b></b><br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag läste min första serietidning 1971, då var jag sju år och jag ljudade mig sakta igenom en Kalle Anka. Det var hemma hos en vän och medan han åt middag tuggade jag i mig en hela första sidan. Det var plötsligt möjligt att kliva in i fantasivärldar på egen hand. Fram till dess hade mina föräldrar läst för mig. Jag fortsatte läsa serier och har inte slutat än.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Efter 42 år som serieglad, funderar jag lite över vilka serier som stannat kvar, när jag lagt bort tidningen eller albumet. Jag började för flera månader sedan med att försöka lista min 100 favoriter. Det blev komplicerat. Hur jämför man serier med varandra. Vad är mina barndomsfavoriter värda till innehåll idag?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Serier är inte en vetenskap för mig, det är en upplevelse i stunden, men ibland fastnar några rutor. Jag bestämde mig för att gå på magkänsla, de som dyker upp när jag letar i mitt elefantminne, det är det som är bra. Jag satte mig och började skriva en lista. När jag hade pressat fram 100 insåg jag att det inte räckte. Jag började leta bland mina 500 album och hittade lätt några till.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Dom 7 första är starka barndomsminnen, inget nytt album i världen kan ta bort dom från listan. Men så slår sig Malin Biller fram med sitt mästerverk "Om någon vrålar i skogen" och Mats Källblads fina skildringar av det enkla livet i "lång väg tillbaka", är det bättre eller sämre än de fantomen tidningar jag så ivrigt läste under hela 70-talet? </div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
äh.. det går inte riktigt att göra någon rättvis tolkning av serievärlden, den är ju så stor. Så det hela blir mina personliga serieminnen. Jag har läst oerhört mycket mer, men det blir dom här som jag plockar fram, om någon frågar efter en bra serie.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8m_el4tHTFWWYnnqhZSDYCHvk5JwlkuTbuHnsZQAm2-v9l0-AgAo1LuM7QdXwkIWcFF7zFR4Wy2bIOe8rRwrYhyKsnXlP77-MrXMDNHdnAkglAKXI9J144fw_bt0IGs6gX9Wki3xKyGup/s1600/f%C3%A5glar+och+musik+14+315.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8m_el4tHTFWWYnnqhZSDYCHvk5JwlkuTbuHnsZQAm2-v9l0-AgAo1LuM7QdXwkIWcFF7zFR4Wy2bIOe8rRwrYhyKsnXlP77-MrXMDNHdnAkglAKXI9J144fw_bt0IGs6gX9Wki3xKyGup/s1600/f%C3%A5glar+och+musik+14+315.jpg" height="424" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
När jag tittar på listan så är det lite besvärande att det är så lite kvinnor med, 13 av 140. Kanske speglar det verkligheten i seriebranschen om man ser till hela 1900-talet. Sveriges seriemarknad idag är en helt annan sak. Dom bästa serierna just nu görs av kvinnor. På 70-talet när mitt intresse för serier grundades, då var kvinnliga serietecknare mycket ovanliga, men idag är serier tack och lov inte längre en manlig bastion.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Årtalen är inte alltid rätt ur utgivningssynpunkt, men årtalen visar antingen när de skapades eller helt enkelt när jag läste just den serien. Det är inte heller så att jag är helt konsekvent med hur jag skriver ut serieskaparna. Det är tecknarna jag har prioriterat, det beror på att jag alltid har tittat mer på bilderna än innehållet i sig. Det är först de senaste 20 åren som jag med mer inlevelse tagit in berättandet. Idag läser jag serier och värderar kombinationen av bra tecknande och bra berättande.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det mesta på listan är svenskt, men det finns även mycket Amerikanskt. Några få har sina rötter utanför västvärlden. Här finns det stor förbättringspotiencial för mig. Man kan väl säga att mitt läsande även här speglar utbudet. </div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<b> tecknare titel år</b><br />
1 Herge Tintin och det sönderslagna örat 1935<br />
2 Carl Barks Kalle Anka i anderna 1945<br />
3 Jan Lööf Felix upproret 1973<br />
4 Rune Andreasson Bamse 1973<br />
5 Rolf Gohs Mystiska tvåan 1973<br />
6 Joe Kubert Tarzan 1972<br />
7 Burne Hogarth Tarzan apornas son 1979<br />
8 Art Spiegelman Maus 1992<br />
9 Malin Biller Om någon vrålar i skogen 2011<br />
10 Joe Kubert Fax från sarajevo 1995<br />
<br />
<b> tecknare titel år</b><br />
11 Mats Källblad Lång väg tillbaka 2011<br />
12 George Bessis Fantomen 1979<br />
13 Jaime Vallvé Fantomen 1976<br />
14 Krister Petterson Uti vår Hage 2013<br />
15 Hal Foster Prins Valiant 1940<br />
16 Francouis Bourgeon Resande med vinden 1994<br />
17 Al Capp Knallhatten o Daisy May 1946<br />
18 Charlie Christiansson Häng med på party 1979<br />
19 Derib Buddy Longway 1977<br />
20 Tinet Elmgren Tunguska 2010<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzCJXkbPXFCoFGmHYPIry69mEYcTA4Ji8MfEjEQ5jqWv1UPvaPxkp6rDlS2viZ4b_rQEvR0zK_8vn9XOg4GBn0qPQD5dT80See0OTgdEkh12Wg5yJjG-BJaIXj6z-QvXaOZGP7N0GDKAKk/s1600/f%C3%A5glar+och+musik+14+314.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzCJXkbPXFCoFGmHYPIry69mEYcTA4Ji8MfEjEQ5jqWv1UPvaPxkp6rDlS2viZ4b_rQEvR0zK_8vn9XOg4GBn0qPQD5dT80See0OTgdEkh12Wg5yJjG-BJaIXj6z-QvXaOZGP7N0GDKAKk/s1600/f%C3%A5glar+och+musik+14+314.jpg" height="265" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<b> tecknare titel år</b><br />
21 Will Eisner Livskraft 1979<br />
22 Mats Källblad Vimmelgrind 2005<br />
23 Curt Swan Superman 1973<br />
24 Mort Walker/Dick Brown Familjen flax 1975<br />
25 Enki Bilal Terroristerna 1979<br />
26 Jan Giraud Löjtnant Blueberry 1982<br />
27 Åsa Ekström September 1-3 2011<br />
28 Bob Kane Batman 1954<br />
29 Morris & Coscinny Lucky Luke 1973<br />
30 Will Eisner Ett hus i bronx 1979<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEge_vpcLhbYGwB6dLThWwZqJrLOngqivpoHuddkKs_PgMLie-DaR3XopxUeZ4xoKvS-KW-wBY7Gjeia0awETDSZWb1SIYx1jgQ3qtr_PuXZ9PEub_0ecPqzrP4fQ7rE7syx1DgEGTxCaVjL/s1600/karlstad+13+177.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEge_vpcLhbYGwB6dLThWwZqJrLOngqivpoHuddkKs_PgMLie-DaR3XopxUeZ4xoKvS-KW-wBY7Gjeia0awETDSZWb1SIYx1jgQ3qtr_PuXZ9PEub_0ecPqzrP4fQ7rE7syx1DgEGTxCaVjL/s1600/karlstad+13+177.jpg" height="400" width="266" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<b> tecknare titel år</b><br />
31 Cosinny Asterix 1971<br />
32 Pete Hoffman Jeff Cobb 1968<br />
33 Jaime Vallve/Janne Lundström Johan Vilde 1977<br />
34 Nils Egerbrandt 91:an 1974<br />
35 Keiji Nakazawa Hiroshima 1981<br />
36 Alfred Andriola Kerry Drake 1958<br />
37 Gunnar Persson Kronblom 2010<br />
38 Gunnar Krantz samlingsalbumen 2011<br />
39 Joe Kubert Tex, the lonsome rider 2005<br />
40 Torsten Bjarre Lilla Fridolf 70-talet<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmZ-3DQZuzfC2LzeWXzR6-QPPy6Py9umiw26O4h76DZZTJjKCpMxuHPqLjF3Pc1Wr1vmCjPv0zG9nhG-lxTbLmxgjiQSCaMoinxesyMI4hgtXflEhAAWLjCM74Tr8Xoz7RnSQ55tWKbdxX/s1600/hultsfred+t%C3%A4by+mus+13+345.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmZ-3DQZuzfC2LzeWXzR6-QPPy6Py9umiw26O4h76DZZTJjKCpMxuHPqLjF3Pc1Wr1vmCjPv0zG9nhG-lxTbLmxgjiQSCaMoinxesyMI4hgtXflEhAAWLjCM74Tr8Xoz7RnSQ55tWKbdxX/s1600/hultsfred+t%C3%A4by+mus+13+345.jpg" height="260" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<b> tecknare titel år</b><br />
41 George Bessis Dante 1975<br />
42 Jan Lööf Ville 1979<br />
43 Alex Raymond Rip Kirby 1968<br />
44 Loka Kanarp Hungerhuset 2012<br />
45 Simon Gärdefors Kompis 2010<br />
46 Li Österberg Med andra ögon 2012<br />
47 Kubert, Joe Yossel, april 19, 1943 2003<br />
48 Peter Bergting Domouon 2013<br />
49 Don Martin i Mad 70-tale<br />
50 John Romita Spindelmannen 1972<br />
<b> tecknare titel år</b><br />
51 Jack Kirby Kamandi 1972<br />
52 Akira Toriyjama Dragon Ball 1993<br />
53 Michael Strazinsky Spider-man 2005<br />
54 Winsor Mcoy Fantomen 50-tale<br />
55 Lene Ask Neste gang blir alt riktig 2011<br />
56 Hanna Petterson Pigan fria tidiningar 2011<br />
57 Julia thorell Juni 2011<br />
58 Joe Sacco Palestine 2009<br />
59 Joakim Lindengren Kapten Stofil 1999<br />
60 Stan Lee X-men 1961<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJqFAGJZ10B77uNzyjnHpUaIM8QyQiKAqpaH7lcrqO55nnn6WdfH2w6x4VnOsPVzDhSSnuuPnpaemBehDzPDGCtv7ubeDLYTFIiy4olF30w5CkusGNhQW6cVFbsL_xWncJ-Na7QXrEAHCf/s1600/aya+004.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJqFAGJZ10B77uNzyjnHpUaIM8QyQiKAqpaH7lcrqO55nnn6WdfH2w6x4VnOsPVzDhSSnuuPnpaemBehDzPDGCtv7ubeDLYTFIiy4olF30w5CkusGNhQW6cVFbsL_xWncJ-Na7QXrEAHCf/s1600/aya+004.jpg" height="266" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<b> tecknare titel år</b><br />
61 Torsten Bjarre Oskar 1972<br />
62 Fred Lasswell Tjalle Tvärvigg 1969<br />
63 Jesus Blasco/Mats Larsson Tumac 1978<br />
64 Mattias Elftorp Piracy is liberation 2012<br />
65 Marguerite Abouet/Clement Oubrerie Aya från Yopougon 2010<br />
66 Kubert, joe Sgt Rock, the prophecy 2007<br />
67 John Saunders/Al Wenzer/William Overgard Steve Roper 70-tale<br />
68 Herman Huppen Comanche/red Dust 1975<br />
69 Mort Walker Knasen 70-talet<br />
70 Don Rosa kallevalanka 2012<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1ZphyphenhyphennpSpEuEH3zrwutevKqJWAzkkpxNTmR9cW4lVgCfgJh0wy-rP_4zrpzK8n_4UebOV7UdU9fEotMvfA6okCzPjPm8hsdLWI5hCcSzroD_XUJNR130t6N9jJMpKDxNPvUnJ7HcZYQgj/s1600/f%C3%A5glar+och+musik+14+319.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1ZphyphenhyphennpSpEuEH3zrwutevKqJWAzkkpxNTmR9cW4lVgCfgJh0wy-rP_4zrpzK8n_4UebOV7UdU9fEotMvfA6okCzPjPm8hsdLWI5hCcSzroD_XUJNR130t6N9jJMpKDxNPvUnJ7HcZYQgj/s1600/f%C3%A5glar+och+musik+14+319.jpg" height="228" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<b> tecknare titel år</b><br />
71 Kubert, Adam & Johns Geoff & Donner, Richard Superman, Last son 2008<br />
72 Bendis & Maleev Daredevil, the man with no fear! 2004<br />
73 Aquirre & Sacasa & McNiven fantastic four dark knight, vol 1 2004<br />
74 M. Strazinsky Spider-man 2007<br />
75 Ross, Alex & Waid, Mark kingdom come/superman 1997<br />
76 Millar & johnson & plunhet &Robinson & Wong Superman, Red Son 2004<br />
77 Morrison & Quitely & Grant Superman, all star 2009<br />
78 Loeb, Sale & Hansen Superman, for all Seasons 1999<br />
79 Göransson, Fabian och Horst Schröder Utopi och Epix 80-talet och 10-talet<br />
80 Gibrat, jean-pierre Besat av begear 1-2 1999<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5RU8YOp6R0THW6WeqHVNAoqvtDSGbSjBuokKYCYnHzgsC5eBZNJjumrdBNimpAWlDa3jRFRg4Qw6Vn8DNLyGz5aWx7dU8-T_lq30cf7xnlJUcLV4fyjETcSurBEuQdPvx-up2k18bF1kF/s1600/bokm%C3%A4ssa+12+030.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5RU8YOp6R0THW6WeqHVNAoqvtDSGbSjBuokKYCYnHzgsC5eBZNJjumrdBNimpAWlDa3jRFRg4Qw6Vn8DNLyGz5aWx7dU8-T_lq30cf7xnlJUcLV4fyjETcSurBEuQdPvx-up2k18bF1kF/s1600/bokm%C3%A4ssa+12+030.jpg" height="400" width="301" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson, Fabian Göransson</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<b> tecknare titel år</b><br />
81 Anders Vegh Blidlöv Knegaren 2013<br />
82 Maria Fröhlich Hekatez resor 2012<br />
83 Andy Kubert & Grant Morrison Batman and son 2007<br />
84 Frank Quitely & Grant Morrison Batman & Robin, Batman reborn 2011<br />
85 Russ Manning Tarzan 70-tale<br />
86 Willhemsson Fantomen 1978<br />
87 Fred Baker/Mike Western/john gillatt/ron turner Benny guldfot/Buster 70-tale<br />
88 Leif Almkvist Stenstaden 1979<br />
89 Börje Dorch Nacka 1975<br />
90 Daniel Ahlgren Operation A-barn 2012<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4bQX3OYv9X2uNXVb0J83MfT4zOE_lJoFcKr8D1tLNbUhgqesW3M_OWGbc4BOrOT6kRW5suPP15mZafgP1lEu-G7Yt4_LEHhJT3mPlNWnUDOOfoNAGGF8xiPXIM9PtF0aBhevaORFU4NXp/s1600/henrik+jonson+029.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4bQX3OYv9X2uNXVb0J83MfT4zOE_lJoFcKr8D1tLNbUhgqesW3M_OWGbc4BOrOT6kRW5suPP15mZafgP1lEu-G7Yt4_LEHhJT3mPlNWnUDOOfoNAGGF8xiPXIM9PtF0aBhevaORFU4NXp/s1600/henrik+jonson+029.jpg" height="300" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson, Henrik Jonsson</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<b> tecknare titel år</b><br />
91 Kubert, Joe Dong Xoai, Vietnam 1965 2010<br />
92 joe sacco Fixaren 2009<br />
93 Mézieres & Christin Linda och Valentin 80-tale<br />
94 Stan Lee Avenger 1963<br />
95 Joe Simon/jack Kirby Captain Amerika 1941<br />
96 Rolf Geschwind Kaktuz Comics 70-talet<br />
97 Brubaker, Ed med flera The death of captain America 2008<br />
98 blandade artister Civil war 2007<br />
99 Tony Weare Matt Mariotte 70-tale<br />
100 Henrik Jonsson Norseman 2013<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglROaVk7NiYwN65dyierjd1zf6kQki0aX4-FzOQxXBPnzZxCTssxqidatBYN6eXbbX7GnOQspTf3bmtX0W0jGUKa4v2BrC8HyZHaB2NchKt2nFDFtQjR-wDeMLvViu8Kx6XooFNt5iCh8f/s1600/alena+omslag.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglROaVk7NiYwN65dyierjd1zf6kQki0aX4-FzOQxXBPnzZxCTssxqidatBYN6eXbbX7GnOQspTf3bmtX0W0jGUKa4v2BrC8HyZHaB2NchKt2nFDFtQjR-wDeMLvViu8Kx6XooFNt5iCh8f/s1600/alena+omslag.jpg" height="298" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<b> tecknare titel år</b><br />
101 Fahlstedt, Elin Umbra 2011<br />
102 Lena Ackebo 2002<br />
103 Rafael Mendez Buffalo Bill 70-tale<br />
104 Herman Huppen Afrika 2007<br />
105 Rolf Gohs Dom oskyldiga 2001<br />
106 Herman Huppen Jeremiah 1979<br />
107 Dennis Gustavsson Hotell Vega 2012<br />
108 Lars Krantz Sömn 2013<br />
109 Kim W Andersson Alena 2012<br />
110 Ola Skogäng Theo 2010<br />
<b> tecknare titel år</b><br />
111 Peter Bergting The Portent 2007<br />
112 Jan-Åke Winquist Det nya folket 1990<br />
113 Hugo Pratt Corto Maltese<br />
114 Bowen Andersonskans Kalle 1973<br />
115 Amador García Cabrera Elefantpojken 1973<br />
116 Johan Wanloo Kapten klara i underjorden 2013<br />
117 Willy Wandersten Bessie 1973<br />
118 Henrik Jonsson Alfred 2012<br />
119 Henrik Jonsson Suicade squad 2013<br />
120 Wndi och Richard Pini Alverfolket 1984<br />
<b> tecknare titel år</b><br />
121 Henrik Kresse Indianserien 1980<br />
122 Jonas Darnell Herman hedning 2009<br />
123 Serigo Aragones marginalfigurer i Mad 70-talet<br />
124 Art Spiegelman in the shadow of two towers 2002<br />
125 Tardi från Epix 80-talet<br />
126 Frank Madsen Valhall 80-talet<br />
127 Chich Young Blondie 70-talet<br />
128 Cabanes Pojkhjärtan 1989<br />
129 Iwaoka Hisae Aomanjuskogen 2011<br />
130 Michael Gorden & Doug Murray the Nám 80-talet<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5tiIHz1yjuRat8g_DUU-uBrQYNKwUPVNLaEtLPgARWdqfxVEhQ_1Fek0RHk7V8_8JE_udMW-JWBkcxEveha4LkyU6TdvWGJUe694V7TkDlwn8pqaJYrPuHuXikG6koHHPLm4kbozqJnGr/s1600/f%C3%A5glar+och+musik+14+321.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5tiIHz1yjuRat8g_DUU-uBrQYNKwUPVNLaEtLPgARWdqfxVEhQ_1Fek0RHk7V8_8JE_udMW-JWBkcxEveha4LkyU6TdvWGJUe694V7TkDlwn8pqaJYrPuHuXikG6koHHPLm4kbozqJnGr/s1600/f%C3%A5glar+och+musik+14+321.jpg" height="265" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<b> tecknare titel år</b><br />
131 Jacovitti Coco Bill 70-talet<br />
132 Hal Foster tarzan 30-talet<br />
133 Myers, Russel Kvasthilda 70-talet<br />
134 Hanna Barbara Familjen flinta 70-talet<br />
135 Bob Montana Acke 70-talet<br />
137 Frank Sels silverpilen 70-talet<br />
138 Karl Jonsson Vei 2013<br />
139 Maria Falke Allt för vetenskapen 2013<br />
140 Benjamin Stengård Ur Djupen ropar jag till dig 2009<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
serieglädje x 140 hälsar stefanStefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-9503031588194941372013-12-26T16:26:00.000+01:002013-12-27T23:48:48.466+01:00God humor och ett gott nytt skratt 2014!<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiItohhrog8fzDoZmmGi4eyCOO3FVj-L-vV31SNX4ljGuzKRbuA9Ki5prBgttBuVP_Rj9EV3Cj-__YMGIGapADxmH8oKc67dc0EYrh6el2fD-deg4GP2BUA28k_wrHJLSvCoUGlJEiiP-wN/s1600/dec+13+2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiItohhrog8fzDoZmmGi4eyCOO3FVj-L-vV31SNX4ljGuzKRbuA9Ki5prBgttBuVP_Rj9EV3Cj-__YMGIGapADxmH8oKc67dc0EYrh6el2fD-deg4GP2BUA28k_wrHJLSvCoUGlJEiiP-wN/s640/dec+13+2.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det är mellan dagar och jag tar en
paus och läser lite. Julalbum med Kronblom, Lilla Fridolf och "Uti
vår Hage", serietidningen Uti vår hage slank med av bara
farten. Pluss två seriealbum från året, Charlie Christensens Arne
Anka och David Nessle´s Proggproletär bildar en manlig humor
avslutning på 2013.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Kronblom återskapar en varm känsla av
humor, inga överraskningar men han är en vän som man gärna
plockar fram runt julen. Lilla Fridolf är även det en bekant, men
här tycker jag humorn slirar i allt för bekanta spår, jag saknar
Torsten Bjarres tidiga teckningar, då varje ruta var en bild, där
komposition och atmosfär skapades av en skicklig tecknarlinje.
Nuvarande team lyckas inte matcha sin historia och skapar inget nytt.
Där Kronblom vinner på lekfullhet och saknar Fridolf spontan
enkelhet, Anders Persson plockar upp det slarvigt enkla från
Elmer Blombergs sista år, istället för att själv jobba fram
välkomponerade och atmosfär skapande bilder. Just det är Krister
Petterson en mästare i. Han tycks inte tröttna på att anstränga
sig och briljerar i mästerlighet i sin tidning Uti vår hage.
Julalbumet är dock gammal skåpmat.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Charlie Christensen har länge
levererat manlig humor från storstadsbarer. Ända sedan debuten 1979
har han ständigt bevisat att han är en våra skickligaste tecknare.
Det nu utgivna albumet visar upp Arne Anka både med trötta och
oinspirerade linjer och varierat med fullständigt bländande
tekniska teckningar. Kanske är det i någon slags inspiration som
han bjuder på briljans, och kanske är det dom dåliga dagarna som
syns mellan varven. Stilen är ojämn, formen för Arne Anka är
numera relativt upprepande, stadsbild med Arne och Krille på våg
till krogen, inne på krogen och gående där ifrån, där har ni tre
av fyra bilder. Det är mycket text, arga budskap och rå politik
rakt upp o ner. Här lindas det inte in och här skrivs inga idéer om
i poetiska rader. Stenhårt slår Arnes tydliga rallarsvingar. Det är
han och den där andra stockholmaren, Rocky som med alkoholen som
bästa vän formulerar sitt fyllesnacket/åsikt. Det finns absolut en
humor, det finns absolut ett vettigt innehåll, det rör absolut mina
mungipor uppåt men det blir lika absolut, lite för enformigt.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Om Rocky och Arne är de manliga
alkoholförtärarnas förebilder så är en annan figur i Tidningen
"Uti vår hage", nämligen Elvis, en något mer lättsam och kanske mer
jämförbar med den svenska traditionella humorstilen. Den handlar
om ett par, en man och en kvinna som lever sitt liv, inte på krogen
eller i polarnas soffor, utan mer i hemmet med både katt och
mysungar. Här är det lättare att relatera och känna igen sig,
kanske är det därför jag gillar Elvis lite bättre, även om
Cronstam skulle kunna slipa sin linjeföring och bli mer
genomarbetad, man behöver ju inte alltid välja kortaste vägen
mellan två serierutor.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
David Nessle avviker från de här
ironiska och rallarsvingande besserwissrarna med en annan humor. Här
finns spåren av Joakim Lindengren inte bara i humorn utan även i
upplägg och utförande. Han leker med gamla superhjältar och genusperspektiv. Han skapar tio sidor långa humoristiska
berättelser där satiren och ordvitsar för en bärande betydelse,
albumet är en samling av tidigare publicerade saker, men det är kul
och kan värma vem som helst med tillgång till humorn en kall
juldag. Den maskerade superhjälten är en gammal proggare, vars hjärta dunkar till vänster. Det vimlar av kopplingar till
politiken och populärkulturen. Den fyndiga ordleken i boktitel, kan
verka svårbegriplig, men kopplar man det till det amerikanska
stålmannens valspråk om kampen mot ondskan, "The never ending
battle", så faller ett göteborgskt leende på läpparna.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den maskerade proggarens oändliga
jamsession av David Nessle, utgiven av Galago 2013.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Arne Anka, utsikt från en svamp av
Charlie Christensen, utgiven av Kartago 2013</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Uti vår hage, nr 6 2014, och julalbum
2013 utgiven av Semic/Egmont 2013</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Kronblom julalbum 2013 av Gunnar
Persson</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Lilla Fridolf julalbum 2013 avAnders
Persson och Leif Burgendorff, utgiven 2013 av Semic/Egmont</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
en God fortsättning till er som läser,
hälsar stefan.</div>
Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-48607890062146551862013-12-15T15:08:00.003+01:002013-12-18T23:07:58.834+01:00Nya Gränser...<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3qu2eKfawban-QciSdSDgFfHyyiOfqRuqLtXFGQg6rCY7mB4DXmWy7gK-6G_AYPx39fKkiyL12Lg10Ss7GXSiRmgRVh3Ns-puHVoef2WwSbY0dmfX7OC-ZcI4WiKHUYPcBW2X9z8_1WLs/s1600/dec+15+014.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3qu2eKfawban-QciSdSDgFfHyyiOfqRuqLtXFGQg6rCY7mB4DXmWy7gK-6G_AYPx39fKkiyL12Lg10Ss7GXSiRmgRVh3Ns-puHVoef2WwSbY0dmfX7OC-ZcI4WiKHUYPcBW2X9z8_1WLs/s640/dec+15+014.jpg" width="424" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">i huvudet finns väl inga gränser? foto Stefan Niklasson</td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Tusen serier är ett projekt som jag
skrivit om tidigare, <a href="http://flaxhi.blogspot.se/search/label/tusen%20serier" target="_blank">läs gärna här</a>. För några veckor sedan köpte
jag deras första utgåvor i albumform, och blir överraskad. Jag har
svårt att ta till mig dom som serier, jag upplever det som en
mellanform, litteratur, illustrationer och...hm...</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag funderar en stund på hur man
skulle definiera begreppet serier, letar bland mina böcker och hittar
till slut Fredrik Strömbergs lilla bok i just detta ämne. Den heter
"vad är tecknade serier?" och här försöker Strömberg
reda ut begreppen, skriften är läsvärd om man är akademisk intresserad och vill sortera sina intryck. Efter att ha resonerat
under 100 sidor drar han slutsatser och levererar flera olika tänkbara definitioner. Jag fastnar för följande "Sidoställda,
orörliga bilder i medveten sekvens."</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Med den genomtänkta meningen som
förklaring på vad som är tecknade serier, så blir de nya
utgåvorna från projektet "tusen serier" inga serier. Men
om vi tar Fredrik Strömbergs andra definition
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
så blir det mer gångbart. "Ett
orörligt bildmedium som skall upplevas kronologiskt och/eller
temporalt"</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag är vit, medelklass och
medelålders, det vill säga något helt annat än de som ligger
bakom tusen serier. Jag är uppvuxen med rötter i röda ladugårdar
och svenska höghus. Jag bor i radhus och har fast jobb inom
kulturen, två barn och en sambo. Tusen serier handlar om något
annat.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Marco Leal har skapat ett verk som i
ord skildrar kamp mot svåra odds, en slags sciencefiction där
världen faller samman under kamp mot Destruktörerna. De tuggar
långsamt sig igenom all kultur och krossar motståndet. De ska ta
bort all kultur och alla mänskliga spår Motståndet skildra genom
den gåtfulle David Lincen. Bilden av honom växer fram på en krokig
och invecklad väg. I bilderna finns det spår av olika kulturen och
olika tider, olika ideal spåras upp och krossas. Boken tycks vara en
uppgörelse med ett sönderfallande samhälle, en handling som inte
är lätt att följa, men när man tar sig tid och läser om, hittar
man genomtänkta poänger. Bilderna är varierade men oerhört detaljfyllda, vi ser en kamp mellan maskinen och människan, mellan
stereotyper och antihjältar. Marco Leal använder sig av
tuschpennan, som löper helt vilt i ett organiserat kaos över den brunbeigea bakgrunden. Här och var blixtrar han till med hjälp av
en färg eller flera. Som ett barn studerande sin julkalender kan du
hitta överraskningar och fina detaljer i skapelsen. Bilderna är
magnifika, men inte alltid lätt att koppla till berättelsen. En
nackdel tycker jag är att texten är relativt liten och i färg
istället för svartvit, det gör den svårläst för mig som inte
har perfekt syn.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Amalia Alvarez har tillverkat en bok
som berättar den mörka vardagen hos fem olika kvinnor, här
dominerar oxå texten. Du kan välja mellan tre språk, svenska
engelska och spanska. Allt på samma sida. Ganska snabbt kommer du in
i läsningen och man kan bortse från den text som blir överflödig.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Amalia säger i sin eftertext att hon
inte är en artist, utan en arbetare som tecknar.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det finns fler som inte kan teckna, men
ändå ger ut sina serier. När Amalia Alvarez arbetar blir det
mycket bättre än många andra som inte kan. För hon har något angeläget att förmedla, här finns historier som får mig att
stanna upp och andas lite långsammare, man blir förbannad och
upprörd över vi behandlar varandra. Kvinnors liv behöver lyftas
fram och förändras. Det är ett politiskt arbete som ständigt
behöver göras. Ivar-Lo Johansson skrev på 30-40 -50 talet böcker
som förändrade villkoren för statare och fattiga. Dagens osynliga
röster förs fram genom hårt arbete av medmänniskor som Amalia
Alvarez. Jag läser, tänker om och bär med mig de historier som
växer fram.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Boken "kroppen rör på sej"
är absolut den svårtillgängligaste av de tre böckerna. Här får
vi upprepade bilder, som läggs bredvid reflekterande texter om
kroppen och dess möjlighet att uttrycka sig, ensam eller i
revolterande grupp. En tung kropp lämnar arbetsförmedlingen, en
lättare hittar en tvillingsjäl. Det här är textrik symbolik.
Väldigt lite serie, hur jag än definierar. Men både texten av
Mauritz Tistelö och bilderna av Aida Ghardaian, lever upp till Tusen
Seriers målsättning att en berättelse kan förmedlas på tusen
olika sätt.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag kommer att handla mer från tusen
serier, dom utmanar och serverar historier med trovärdighet och
glöd, det är ett arbete jag respekterar.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
På bilden ovan syns även "no borders" den ska jag återkomma till en annan gång.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
gränslöst Stefan </div>
Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-32030031269729294572013-11-06T14:56:00.000+01:002013-11-06T14:56:08.874+01:00
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWxNs0Lvo5j5oIsasM2maHTZdUAjgQZPY0Q25vvBaj7bCUoEyns7NksCaxSPTax16KiL2VqvAGyiZoXUEEhSaPDQyWGSslnwcyvN4q3-eMHeHJrXBA9KUwLx5u1CheMlWblBkoeDcuFd3M/s1600/marstrand+13+051.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="492" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWxNs0Lvo5j5oIsasM2maHTZdUAjgQZPY0Q25vvBaj7bCUoEyns7NksCaxSPTax16KiL2VqvAGyiZoXUEEhSaPDQyWGSslnwcyvN4q3-eMHeHJrXBA9KUwLx5u1CheMlWblBkoeDcuFd3M/s640/marstrand+13+051.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">foto stefan niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
På bokmässan i Göteborg 2013
stannade jag vid seriefrämjandets monter, där i hörnet hade
<a href="http://www.kvarnby.fhsk.se/serieskolan" target="_blank">Kvarnby folkhögskola</a> ett bord med fanzine. Eleverna såg glada ut
och sålde raskt 7 fanzine till mig. Eftersom dom inte ville vara med
på bild, får du föreställa dig tre ungdomar som lite nervöst
pekar ut några godisbitar ur butiken, du kan humma lite, fråga om
dom trivs och lyssna på deras leende svar, innan du bär iväg med
dina fynd.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8VYhlSu35WQr4BXqbJ-hTOyzfmushobtumtUAOd_hxTUdvdzNe1Ib98Y0HKXN5MSgC2nLSThzQjXTrI0RU5DTsyr8hY8rlCAD6fO6lJU4pkeNDdOOjxCNTcHtAwZzjLzKrFA6tWx8_b0a/s1600/marstrand+13+045.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8VYhlSu35WQr4BXqbJ-hTOyzfmushobtumtUAOd_hxTUdvdzNe1Ib98Y0HKXN5MSgC2nLSThzQjXTrI0RU5DTsyr8hY8rlCAD6fO6lJU4pkeNDdOOjxCNTcHtAwZzjLzKrFA6tWx8_b0a/s400/marstrand+13+045.jpg" width="247" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">samlade serier av Ylva Oknelid</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det är flera namn som återkommer i
olika grupperingar. När jag läst igenom dom bläddrar jag lite och
hittar några amatörserier som jag verkligen uppskattar. Som
exempelvis samlade serier av Ylva Oknelid, hon presenterar ett
blomstersmycke som vibrerar av det där lilla extra. Pappret är lite
tjockare än det brukar vara och på omslaget har hon broderat en
hemlighet. Serierna och betraktelserna som du hittar inne i tidningen
präglas av en romantisk stillhet, som vilar vackert i ögat. Serien
"Hej Vänner" bländar mig med en omedelbar charm. Fantasi
läggs fram mellan ord och bild, det är lysande.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh04AF10-o8HvgHEbr11E8RJ1Ye-Y2sI3KE-Da4m_7xUWo4-5AfqcH5qAxkdhLnaxcnLMjadwem20Boi3PHMZ5S9U_bvaW50R61d0-Qs1129Te2kCijEMQ14SIEB_4bSBqFJZVhOj8bsCel/s1600/marstrand+13+071.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh04AF10-o8HvgHEbr11E8RJ1Ye-Y2sI3KE-Da4m_7xUWo4-5AfqcH5qAxkdhLnaxcnLMjadwem20Boi3PHMZ5S9U_bvaW50R61d0-Qs1129Te2kCijEMQ14SIEB_4bSBqFJZVhOj8bsCel/s320/marstrand+13+071.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hej Vänner av Ylva oknelid, wow!</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Wicca med Lissi og Kis, bjuder också
dom på en annorlunda presentation, omslaget är transparent och ger
en magisk känsla till fanzinet. Wicca är en hednisk religion, det
kan du läsa mer om på wikipedia. Serien är fri i sin komposition,
inga fasta rutor utan det svävar mellan bilder och
talbubblor.Figurerna är långa och gängliga, som hastigt växande
ungdomar. Ben och armar slingrar sig mellan fast form och rymd.
Texten är vardaglig och inte lika överraskande som bildspråket.
Det här fanzinet andas att det är roligt att teckna. Två unga som
trivs tillsammans småpratar sig igenom berättelsen.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgB1YDNKUuEMfhgxC_qkfbobbIdvxtob_S6Cxn2daJxrVr_e7I-89KTSMjWXD_DrnqbycHhT2W52Y__apo7FDCEh9EpHNZhyphenhyphenwibC3FJRgfo0KvzKZxKIil2NxcFKS1blzt6vmzmaQyum9cC/s1600/marstrand+13+074.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="230" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgB1YDNKUuEMfhgxC_qkfbobbIdvxtob_S6Cxn2daJxrVr_e7I-89KTSMjWXD_DrnqbycHhT2W52Y__apo7FDCEh9EpHNZhyphenhyphenwibC3FJRgfo0KvzKZxKIil2NxcFKS1blzt6vmzmaQyum9cC/s320/marstrand+13+074.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Wicca med lis og Kriss</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En tredje som fyller ut ett eget
fanzine är Julia Hansen. Här har vi ett fanzine som är så rätt
fram och tydlig att man rodnar. Tonårsrevolt som skulle få huvudet
att snurra på Freud. Det finns några riktigt bra sidor "fader
vår" har en trovärdighet och realistisk ton som klingar en
stund efter läsningen. Det är riktigt bra. Men här finns även
tröttsamma provokationer som "angsthynda" eller "jag
är labil" svårtolkat och ja... jag vet inte vad. Antagligen
tryckbart i Galago.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Men när hon tonar ner sin absurda sida
och låter berättelsen fånga en poäng, då är det läsvärt.
Fanzinet heter "dagens text" och bör bläddras igenom av
den som vill se bredden mellan högt och lågt bland unga kreatörer
av idag.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4azgk9-esaVoc1ZNi8Vxp704kmBA0Vn9I-x8-gjyp9vA84f7cDSqrTaNxBVTOEBll6dOOfcA2Ql5APLDBSObUhBaqK-NRc9v3qjAbU_N_5Gc-rycpX3Z_u1jCuucOraRzuKJAEzSSqo8z/s1600/marstrand+13+080.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="233" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4azgk9-esaVoc1ZNi8Vxp704kmBA0Vn9I-x8-gjyp9vA84f7cDSqrTaNxBVTOEBll6dOOfcA2Ql5APLDBSObUhBaqK-NRc9v3qjAbU_N_5Gc-rycpX3Z_u1jCuucOraRzuKJAEzSSqo8z/s320/marstrand+13+080.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Aja of the Forest av Johanna Jacobsson</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
"An act of Pictures"
innehåller tre serieskapare. Här är
serierna mer traditionella, inte i strikta rutor men ändå i en
läsvänlig form. Här hittar jag det vackert tecknade "Aja of
the forest" det är snyggt så ögat fastnar och man dras in i
historien, hjärnan kickar igång och man vill se mer. Det bryter
fram symbolik i bilderna. Skuggspel i bakgrunden, fördjupar
berättelsen. En svårfångad fjäril sätter ljus på vårt inre och
serien får sin knorr och behållning, snyggt jobbat.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
I samma fanzine hittar jag "Hello
darkness my old friend" av Nico. Serien har en fast form, fyra
rutor, upprepande bildsnitt/vinkel. Det gör att man fokuserar på
texten. Dialogen fångar och leder dig fram till en överraskande
slutpoäng. 8-9 sidor med samma upplägg, det känns mer teater än
serie. Nico skulle kunna ha varierat mer än kroppens position,
serieskapanadet är ett levande media, när man bortser från en av
dess grundstenar, nämligen variationen, utmanar man kanske lite för
mycket.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Gotlandskorv kallar sig serieskapare
nummer tre i fanzinet. Här hittar vi amatörens kännetecken. De
första sidorna innehåller bildvariation om än något bleka och
tunna bilder. Sedan blir det fokus på huvudpersonen som dominerar
varje bild. Här skulle tecknaren kunna lägga fram vinklar som ramar
in figuren och mer gömmer in den i miljöerna. Vi får
miljöskildringar men det flyter inte riktigt emellan rutorna. Men om
man fortsätter att läsa serien på nätet, så ser man en positiv
utveckling. Ytterligare 20 sidor in blir det betydligt bättre och
det lönar sig att teckna på. Rutinen sätter saker på plats.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgoaKC62ryXKKejINot5oodF1sPnTXLlEjS_qjesCgkXuy3qTgqSTM6ECHs254iGexQASJGFZRmihF5goTcKz68eZBkQ3TLacSyEk0Du-W1tCNXtSQK-p_IdmxfYWxwJhmf-pUt1OBEh7ot/s1600/marstrand+13+068.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="203" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgoaKC62ryXKKejINot5oodF1sPnTXLlEjS_qjesCgkXuy3qTgqSTM6ECHs254iGexQASJGFZRmihF5goTcKz68eZBkQ3TLacSyEk0Du-W1tCNXtSQK-p_IdmxfYWxwJhmf-pUt1OBEh7ot/s320/marstrand+13+068.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Eroan och Odd av Nicole Svensson</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Nicole Svensson medverkar även i
"melankoliska Drömmar" här med "Eron och Odd"
här ser vi framsteg, berättelsen är tydlig och bilderna lite
vassare, mer levande.några teckningar är lysande snygga, andra mer
platta. Kanske vore det spännande med en gråskala som fyller ut de
tunna linjerna. Det känns lite glest eller väl luftigt ibland.
Några tjocka linjer eller mer gråskala kunde ändra på det. Här
hittar vi också en annan dam med framtiden i sin penna, Elinore
Sander tuschar mer skissande utan att för den sakens skull förlora
skärpan i bilden, och apropå gråskala så visar hon på sköna
bilder i sin vemodigt vackra "Tsunami" hur man får liv i
en seriesida. Vackert jobbat och väl värt att läsa. Anton Heed
inleder en längre berättelse i fanzinet, en historia om uppror och
revolt, inget nyskapande men innehållet finns där och fyller både
rutan och sidan med bild och text.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbATPWri0CVeKXACYFOABJmRxSKYPNrOVn0MkVsur_vbHqPKT3njSOCbDNzEnMgMDHr9KaljL33Du8DhkNaakWzNUAN9WIuVJxNdN5_dMukIoTawKLk5oMUOv0kDjPLeQnPr9R1jdRDm5e/s1600/marstrand+13+067.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="299" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbATPWri0CVeKXACYFOABJmRxSKYPNrOVn0MkVsur_vbHqPKT3njSOCbDNzEnMgMDHr9KaljL33Du8DhkNaakWzNUAN9WIuVJxNdN5_dMukIoTawKLk5oMUOv0kDjPLeQnPr9R1jdRDm5e/s320/marstrand+13+067.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ellinor Sander skapar med gråskala, det är bra...</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Max Solca leker med symboliken och
plockar poäng tycker jag, det finns något i de mjuka långa
linjerna som flyter ut och bildar enhetlighet mellan sidorna. Stora
sidor som väver ett mönster. Han ställer frågor om miljösyn och
vad vi prioriterar i våra liv. Han vänder med glimten i ögat på
vår vardag. Max Solca skulle ha smält in fint i undergroundkulturen
på 60-70 talet, hoppas han får plats i vår moderna tid. Fanzinet
"döm mig inte efter mitt lakan" är värt en koll.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizfHULMMIJFwanrmSTSQTV2bL86zYqbrjZKK6tQcDmsrTBTEHKzyW6o3kKvjgBonufBJrhdAG2mbq6nCEuIlafw3oOKqvZa_LteCD6fcbpDRoxTKGdKNidCw1UFVLVnBtTsgc0NNcKmpNp/s1600/marstrand+13+082.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="218" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizfHULMMIJFwanrmSTSQTV2bL86zYqbrjZKK6tQcDmsrTBTEHKzyW6o3kKvjgBonufBJrhdAG2mbq6nCEuIlafw3oOKqvZa_LteCD6fcbpDRoxTKGdKNidCw1UFVLVnBtTsgc0NNcKmpNp/s320/marstrand+13+082.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">döm mig inte efter lakanet av max solca</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag läste också Abolute serieettan
2013 och drömstudier. Här hittar jag korta bidrag från en mångd
olika skapare, det blir för kort, en eller två sidor räcker inte
för att säga något, inget blir förmedlat där alla radas upp. En
kör sjunger naturligtvis, men det behövs i så fall en profilering
eller tema för att vi ska kunna se de olika stämmorna. Visst finns
det några man blir nyfiken på Johanna Gustavsson lämnar ett mörkt
bidrag, där finns det potential till växande och Nino Mick bjuder
ut ett modigt sensuellt bildspråk. Det sås ett frö här och var
och seriekskaparna tycks må bra på våra skolor.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
fanzinekärlek Stefan </div>
Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-56967290771859948252013-10-23T22:48:00.000+02:002013-10-23T22:48:01.094+02:00Grattis till en av de stora...
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5NCymCeyQcNVZBI0vNB7TIGPCaaQVKmOVhGZ654YB8kgkVSXhohdyQ2DXXmdXH1R05EKeGPXnmusZOmTJKttWqr-97W5VCU7SURuRSCbXoxsKDzABB5DX6otBIcy1rtZIQjIqcvEvwLOx/s1600/biskop+arn%C3%B6+13+159.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5NCymCeyQcNVZBI0vNB7TIGPCaaQVKmOVhGZ654YB8kgkVSXhohdyQ2DXXmdXH1R05EKeGPXnmusZOmTJKttWqr-97W5VCU7SURuRSCbXoxsKDzABB5DX6otBIcy1rtZIQjIqcvEvwLOx/s640/biskop+arn%C3%B6+13+159.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En av mina favoriter fyller 80 år, grattis Rolf G Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Nu i dagarna fyller Serietecknaren och
illustratören Rolf Gohs 80 år, det är värt att notera.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Därför att Rolf är en av Sveriges
mest meriterade serieskapare, en av de få stora som kan prestera på
bredden. Mest känd är han kanske för den fantastiska Mystiska
Tvåan och sina många många många fantomen omslag. Ingen kan räkna
så långt som till det antal serietidningsomslag han klämt ur sig
under sina 80 år.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Om man som Rolf är född i Estland och
uppväxt i Polen under andra världskriget, har man säkert flera
mörka minnen med sig i bagaget när man kommer till Sverige 1946.
Rolf har gjort en serie om ett barns stränga uppväxt i ett
nazisthem. Kanske är det en spegling av sin egen historia. Rastlös
lämnade han den svenska skolan och som 16åring fick han börja
arbeta på en serieförlag. Som Atljetecknare får man fylla ut redigerade bilder, teckna
till någon yta och se till att materialet fungerar innan de går
till tryck. Här lär han sig grunderna i tecknandet och serieberättande.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjflnfe-haSMVuABx6smN6u0m_OEcjGoNW1F6E_3M8u7KB2Ptu8fmjvMnXoeuEETNzPCnCBuUSIqVs4H4c9Io_ebaBEK4v7xtb9DhvcW1ca1rLccc4S1CT8yTtdJBLGAdzAm_Ry1wjnr-hA/s1600/biskop+arn%C3%B6+13+185.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjflnfe-haSMVuABx6smN6u0m_OEcjGoNW1F6E_3M8u7KB2Ptu8fmjvMnXoeuEETNzPCnCBuUSIqVs4H4c9Io_ebaBEK4v7xtb9DhvcW1ca1rLccc4S1CT8yTtdJBLGAdzAm_Ry1wjnr-hA/s640/biskop+arn%C3%B6+13+185.jpg" width="424" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">ett original från 1953, från min samling. foto stefan niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
För mig är han skaparen som sätter
Mystiska tvåan på plats. En serie som jag läste med stor
förtjusning under 70-talet. Här hittar vi bakgator, rivningsfärdiga
hus och människor som kliver fram ur skuggor och ensamhet,
dockmakare, förälder i fängelse, en kompis som inte är svensk,
klottrade väggar, poliser som ser ut som dom man ser på gatan, osv.
Rolf Gohs bygger upp en värld som det är spännande att besöka.
Förorten får ett ansikte och den realistiska socialserien sin allra
starkaste gestaltning. Jag fick här läsa om andra unga människor
som liksom jag bodde i en trappuppgång och var bekant med doften av
lim, hårborste i jeansvästen och attityder präglade av fattigdom
eller droger. Detta är Hans stora konstnärliga gärning. Som
skildrare av vardagen och den problematik som mötte oss unga via
löpsedlar, tv-nyheter och radikala lärare.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Serien Mystiska 2:an har många olika
tolkningar, dels anser jag att den handlar om barnets rätt att tänka
själv och bli tagen på allvar. Något som inte var givet under
tidigt 70-tal. Hur hanterar barn frihet? hur uppfostrar man sig
själv? Även om de vuxna finns där i närheten så kanske det inte
finns någon djupare dialog mellan barnet och den vuxne. Många av
oss som växte upp bland höghusen spenderade mycket tid ute, där
hände det saker, som vuxna inte såg eller inte ville se, eller helt
enkelt inte brydde sig om så mycket. Då fick vi unga tolka, agera
och ordna själv. Här förmedlar Rolf Gohs något, han uppehåller
sig vid barnet/ungdommen och lyfter fram ett kritiskt
förhållningssätt, det är ju egentligen skolans ansvar, men han
gör det så mycket bättre. Jag tackar för lektionen.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Mystiska tvåan handlade om,
drogproblematik, korruption, och alternativa funderingar. Men det
handlade framför allt om ungdomlig förbättrariver och kärlek.
Pojkar som tog sina första romantiska kliv. Läsarna funderade mer
än en gång om det fanns en homosexuell underton i serien. Jag
funderade inte då, under 70-talet på de små jeansen och de
markerade unga skreven. Rolf Gohs bekräftade de spekulationerna
under 80 talet genom att göra ett sista äventyr(?) med Mystiska
tvåan, där de två unga pojkarna äntligen fick sin filmkyss.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFPSYQvW6M4_m-S6WdA75J7qsLxlrWxyro_bmEt8V3SEHRWGwPRLmlEqbL7S6Wl1kMyA1CLAQ1bhAGaxj1nZ5i2kp7dREQLfEsUyPKCSlgEmbLCYNSmEtf3Y4Q_BfgsmCaKUEC7f_7Tq6W/s1600/september+12+065.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFPSYQvW6M4_m-S6WdA75J7qsLxlrWxyro_bmEt8V3SEHRWGwPRLmlEqbL7S6Wl1kMyA1CLAQ1bhAGaxj1nZ5i2kp7dREQLfEsUyPKCSlgEmbLCYNSmEtf3Y4Q_BfgsmCaKUEC7f_7Tq6W/s640/september+12+065.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Att Rolf Gohs är bekväm med den
manliga kroppen kan väl förklara de oerhört många fantomen
omslagen. En tight dräkt som lyfter fram kroppen<span style="font-family: Wingdings;"></span>
Det är sällan Rolf fyller utrymmet med kvinnlighet, han utmanar med
sitt skapande, på flera sätt. Det är en enorm produktion som
ligger i hans livskugga, han har tecknat Pelle Svanlös, Kilroy,
Mannen från Claa, Fantomen, Mystiska 2:an och ytterligare några
längre serier under senare år. Huvudsakligen har han blivit
publicerad i fantomen, men även i egen tidning under
70-talet.(mystiska 2:an)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det är något speciellt med hans tunga
svarta ytor, grafisk tydlighet blir till ett kraftfullt och energiskt
innehåll. Han tecknade figurerna i dramatiska poseringar, som
marvelfigurer, men ändå långt därifrån. Genom att luta bilderna,
genom att vinkla verkligheten skapades fart, rörelse och energi i
serierutorna. Närbilder varvas med stora miljöbeskrivningar, Rolf
Gohs seriesidor är stor konst och ett väl utfört hantverk.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEha0FnEMDUJ3w3_XFZVn1oTSYkdtnKRyobYhxnUSVU0zM06GuKPfW0ZLe8CY26ouRfcJ0og6mriWYeBhe5pc3ocVIOV8c1ScgwKFDeVIgpXU7Hcz-Za-LKj7bT0W5ZGLAg1zLNO-Pxzg7V6/s1600/m2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="393" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEha0FnEMDUJ3w3_XFZVn1oTSYkdtnKRyobYhxnUSVU0zM06GuKPfW0ZLe8CY26ouRfcJ0og6mriWYeBhe5pc3ocVIOV8c1ScgwKFDeVIgpXU7Hcz-Za-LKj7bT0W5ZGLAg1zLNO-Pxzg7V6/s400/m2.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fanart Mystiska 2:an</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Tillsammans med Jan Lööf och Runde
Andreasson skapade han under 70-talet serier som ingen kund missa. På
den tiden läste de flesta barnen/ungdomarna serier. Rolf har satt
djupa spår bland de serietecknare som kom efter. Jag tror han har
banat väg för mycket av den självbiografiska våg som kom under
80-90-talet.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
För dig som vill läsa kan jag
rekommendera <a href="http://www.epix.se/katalog/mystiska-tvaan" target="_blank">samlingsutgåvan som Epix förlag</a> gav ut. </div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
serieungdom Stefan </div>
Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-57575425110359900832013-10-01T22:38:00.000+02:002013-10-01T22:38:40.430+02:00Tre scener från bokmässan 13
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Bokmässan i Göteborg är en trevlig
mötesplats för seriekulturens figurer. Jag valde att åka dit på
söndagen och valde tre traditionella fördjupningar inom svenska
serier. Seriefrämjandet erbjöd en seriescen där olika projekt
presenterades. Jag gästade de tre sista under söndagen. Men före
det hann jag besöka Kvarnby folkhögskolas lilla monter. Jag brukar
köpa några av deras fanzine för att få en uppfattning om vad som
komma skall inom svenska serier. Kvarnby är en mycket bra utbildning
för den som vill lära sig seriehantverket. Tyvärr ville eleverna
inte vara med på bild. Så jag inleder med bilder från seriescenen
istället.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJGeFM6c-RMIPAJD_iXNiY6U3atm9Fnz3IDfuROuXsnIy6BPUK4BPQ9Xq0xoOvXUwBKSnzsdb-LdCzk5IzWxJGYJ6Y2-2jfOEJYURCp3XKo8IyiZdNYNCmUVdOG1xzPY_inE7ZN9t-p95i/s1600/bokm%C3%A4ssa+002+kopia.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="380" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJGeFM6c-RMIPAJD_iXNiY6U3atm9Fnz3IDfuROuXsnIy6BPUK4BPQ9Xq0xoOvXUwBKSnzsdb-LdCzk5IzWxJGYJ6Y2-2jfOEJYURCp3XKo8IyiZdNYNCmUVdOG1xzPY_inE7ZN9t-p95i/s640/bokm%C3%A4ssa+002+kopia.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson, Oskar Ekman och Carolina Ståhlberg presenterar Bleckmossen</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Serien Bleckmossen har gått i
kamratposten under några år, nu när de ges ut i album är de
delvis omtecknade av Carolina Ståhlberg, författaren Oskar Ekman
berättade tillsammans med den glada ”Carromic”om hur de jobbar
fram sina historier. Ibland har de tagit hjälp av kamratpostens
läsare för att utveckla nya figurer. Serien görs i japansk stil
och har en yngre målgrupp. Det finns rikligt med personligheter i
serien och den tecknas drivet och livligt. Det ser bra ut.<a href="http://www.bleckmossen.se/" target="_blank"> Läs gärnamer via denna länk.</a></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzOtQh9GSS-JgHU4zN2RuO3Q6qbs3eYJW8lbIvIMF5xrNlVSobeFPyAlKAmFTD9wWE5peLIo83ZhcF2_MGkjBlyzORyjm6bciv8zh3VgsRPWaHAlYfdO7w6dLM-_ty2YDz5SEXWnQ1lVuK/s1600/bokm%C3%A4ssa+013+kopia.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="584" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzOtQh9GSS-JgHU4zN2RuO3Q6qbs3eYJW8lbIvIMF5xrNlVSobeFPyAlKAmFTD9wWE5peLIo83ZhcF2_MGkjBlyzORyjm6bciv8zh3VgsRPWaHAlYfdO7w6dLM-_ty2YDz5SEXWnQ1lVuK/s640/bokm%C3%A4ssa+013+kopia.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jimmy Wallin skriver manus till 91:an</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Nästa filur upp på scen var Jimmy
Wallin, som är en produktiv serieförfattare med många meriter. (
utgivare av the walking dead och författare för Bamse ex) Han
berättar med glimten i ögat om en förfrågan om att skriva manus
för 91:an, något han först sagt nej till. Bland annat eftersom han
inte gjort lumpen, och dessutom inte riktigt uppskattat det snäva
fält som den traditionella 91:an erbjuder. Nu har man en ny
redaktion på tidningen och vissa idéer finns om förändringar,
bland annat kan man nu se längre sammanhållna serier. När Jimmy
återigen fick frågan med tillägget att man nu vill utforma en
serie som är mer som en europeisk humorserie. (av belgiska mått)
nappade han och började fundera över hur han kunde plocka ut 91:an
och 87:an ur regementet. I många berättelser placeras hjälten på
ett tåg ex Tintin och den svarta ön, där finns bakgrunder, fart
och utrymme för action och spänning.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Så 91: och 87:an får alltså ut och
åka tåg där den snälle 91:an hittar en docka som han naturligtvis
måste lämna till det barn som glömt kvar den. Men det är något
skumt med dockan, och några skurkar börjar jakten på leksaken.
Tecknare, Alan Kamieniarczyk, sätter en bra form på den nya stilen
och den gamla fyrkanten 91:an börjar andas ny luft. Det här låter
bra tycker jag och följer fortsättningen med spänning.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPkCzrIn3Op4ewFbUhlrLSkWhkUTV88aPgoozTMhgtZR_RyWF_G_1VohaI7esrYwngSBc9fzIyto7UbePTJWByi5nd2WPft7AGG_34JD7jwZDgnByZ9MLrV6ZtNvUfC22i-foEhDlmSIBN/s1600/bokm%C3%A4ssa+017+kopia.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="524" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPkCzrIn3Op4ewFbUhlrLSkWhkUTV88aPgoozTMhgtZR_RyWF_G_1VohaI7esrYwngSBc9fzIyto7UbePTJWByi5nd2WPft7AGG_34JD7jwZDgnByZ9MLrV6ZtNvUfC22i-foEhDlmSIBN/s640/bokm%C3%A4ssa+017+kopia.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vresig unge under leverans...</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Dessutom serverade Jimmy en nyhet, det
blir mer manus från honom, han kommer att göra 87:ans bakgrund, vi
får följa hans barndom och det första frisörbesöket. Vi får väl
se framöver vad detta leder till, tills vidare får ni hålla till
goda med en bild från seriescenen</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhW6QaWANl_lTcO0oqUz3YAzmPAjZFInR0GPdo-e6vZjnHgoV8Fm0Dgg36Q2MWYYBi4ha-PVqfVfJ-PsK3aVPY3dTXYYTWX2l4T3SkRfbiEQsnSJ2_5_vD-jOBoFTyGMvDPueSTqgc_RjII/s1600/bokm%C3%A4ssa+021+kopia.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="398" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhW6QaWANl_lTcO0oqUz3YAzmPAjZFInR0GPdo-e6vZjnHgoV8Fm0Dgg36Q2MWYYBi4ha-PVqfVfJ-PsK3aVPY3dTXYYTWX2l4T3SkRfbiEQsnSJ2_5_vD-jOBoFTyGMvDPueSTqgc_RjII/s640/bokm%C3%A4ssa+021+kopia.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">mest publik drog Fantomen, då fantomen talar lyssnar man...gammalt mässordspråk.</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En annan nyhet från mässan var
Fantomen tidningen som plockar in nya svenska original serier, det
har jag skrivit om förut, men här får ni en bild av tre blivande
storheter inom fantomenkreatörerna. Manusförfattaren Jens Hansegård
sitter till vänster, i mitten Norsman tecknaren Henrik Jonsson, som
ska börja teckna fantomenäventyr, och tidningens nya redaktör
Mikael Sol sitter till höger.</div>
Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-54016419450010256982013-09-16T22:10:00.003+02:002013-09-23T07:45:46.905+02:00Tre gamla och två nya<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpXngP4pbWTSHyKtDuUjq8S1aXjV5M46MNlru4CDUfi3MTIsjMcysJp9MwssYQl7nC0CgiNJKbJ2bdS2zWTBaXI1N1vN1OX1z9KfY0CVruQKAsf_SqzaPVDjXSSzRhXDKYyTLL3st8Oruk/s1600/karlstad+13+179.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpXngP4pbWTSHyKtDuUjq8S1aXjV5M46MNlru4CDUfi3MTIsjMcysJp9MwssYQl7nC0CgiNJKbJ2bdS2zWTBaXI1N1vN1OX1z9KfY0CVruQKAsf_SqzaPVDjXSSzRhXDKYyTLL3st8Oruk/s640/karlstad+13+179.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det finns några riktiga pärlor i
äldre amerikansk seriekultur, två exempel är Hal Fosters Prins
Valiant och Alex Raymonds Rip Kirby. Båda dom är mycket skickligt
tecknade, tuschade, dessutom med underhållande historier. Som ung
plöjde jag flera gånger igenom Prins Valiant, och imponerades av
detaljerna. Serien kändes som en frisk skröna, ingenting var
omöjligt. Alex Raymond upptäckte jag senare och då var det
tuschningen som tog tag i mig. När jag nu under sommaren läste om
hans utgivning av Rip Kirby från </div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
40–talet, blev det dräggelfaktor
över den lysande grafiska förmågan. Han skildrar, miljöer,
landskap och väderlek med inlevelse, inte bara vackra flickor. Det
svartvita leker briljant med ögat, han kan både stoff och anatomi.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
I Sverige hade vi vid denna tid en
skicklig tecknare som hette Bo Vilson, signaturen Bovil. Han gjorde
realistiska serier som till det yttre liknar Prins Valiant eller
möjligtvis Alex Raymonds teknande. Enligt Bo Vilson son är Raymond
förebilden, men mina ögon ser mycket Prins Valiant i hans bilder. I
Sverige var det bland annat Albert Bonnier som då under 40-talet, med sin litteratur utgivning, skapade
förutsättningar för Svenska serieskapare. Han samarbetade med
Bovil. De valde att göra serier med historisk anknytning och
gärna efter någon populär roman. En som kunde hantera ord fick
skriva texten och Bovil fick teckna. Jag läser några gamla sidor och
ser hur text och bild visar och berättar samma sak. Förståelsen för
det unika med serier finns ännu inte, man har en kompetent
författare och en duktig tecknare, dom utför var sitt arbete. När
Bovil gick bort 39 år gammal, lades hans serieprojekt ner. dock fortsatte en av serier, tusen och en natt av signaturen Bowen under 11 år framåt. Bengt Olof Wennerberg (bowen) tecknade bland annat den härliga Andersonskans Kalle under 70-talet.<br />
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
I USA var det på
många sätt annorlunda, när Hal Foster efter många år vid
ritbordet drog sig tillbaka, fans det en ersättare. Redan tidigt på
70-talet hade John Cullen Murphy assisterat Hal Foster och när han
drog sig tillbaka 1979 så kunde Murphy plocka upp mantel som föll.
Rip Kirby övertogs efter Alex Raymond av flera andra duktiga och
kompetenta tecknare, ex John Prentice. Visst kan ett tränat öga se
skillnaden mellan mästaren och arvtagaren, men figurerna lever
vidare, serier har ofta en trogen publik.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjd9e9-wOHskUqjxdLGIsZ9jDgYW9ZgJIlMx4j4lTXfuKQD8dbfstJzS7nHkzZ687Yrtb-Tbu2Epy6bTQ6EKIUb9_XY_gS5ErHDfh3u9iXRMnoFk-Ns1h-HQmjQxWrROh9fO603d_NgUZe2/s1600/mikael+juni+13+hunneberg+026.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjd9e9-wOHskUqjxdLGIsZ9jDgYW9ZgJIlMx4j4lTXfuKQD8dbfstJzS7nHkzZ687Yrtb-Tbu2Epy6bTQ6EKIUb9_XY_gS5ErHDfh3u9iXRMnoFk-Ns1h-HQmjQxWrROh9fO603d_NgUZe2/s640/mikael+juni+13+hunneberg+026.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Idag har vi i Sverige många bra
serieskapare, ett exempel är Ola Skogäng med sin figur Theo. När
Ola har fått mycket att göra, har han börjat samarbeta med en
yngre kollega, som fortsätter Theos berättelser. Detta är relativt
nytt. Det finns många exempel på humorserier som går i arv eller
tecknas av flera tecknare, Kronblom, 91:an och lilla Fridolf för att
nämna några. Visst finns det exempel på samarbete med realistiska
serier också. ”Berättelser från Engelfors” Bjuder på olika
tecknare som turas om att skildra några ungdomar. Men Ola Skogäng
och Daniel Thollin inleder här ett samarbete där assistenten ska
efterlikna mästaren, åtminstone till formen. Jag tycker det finns
saker som blir bra, huvudpersonen blir mer agerande, mer känslosam i
Daniels Thollins variant. Men Olas eleganta linjer finns inte riktigt
på plats. Å andra sidan kan eleganta linjer ibland bli lite för
rena och nästan lite tråkigt snygga. Jämför gärna Alex Raymonds
mustiga penselföring med Ola Skogängs rena släta linjer, var och
en duktig i sitt hantverk, men med olika upplevelser för oss. om dom två fortsätter att samarbeta kommer de säkert båda två att närma sig varandras uttryck. Hur
viktigt är nu det då? ska det inte finnas utrymmer för tolkningar
och variation?
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvOSj7uN1ADzX_NfzWMBkZG1aIwRX0KoSyKHnzUAMPbUPZ7Wxr5tT2I9IfmGFJpfzLXXm66rK4Bm45S8GYTnGAbnE8wg7D-qCij5sOIwjoXjRm-hGSgF2VDTu094avuN1oekmOhxbXr1qv/s1600/karlstad+13+184.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvOSj7uN1ADzX_NfzWMBkZG1aIwRX0KoSyKHnzUAMPbUPZ7Wxr5tT2I9IfmGFJpfzLXXm66rK4Bm45S8GYTnGAbnE8wg7D-qCij5sOIwjoXjRm-hGSgF2VDTu094avuN1oekmOhxbXr1qv/s640/karlstad+13+184.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En annan variant i tiden är Marcus
Linda Lindmark som skrivit ett manus och låtit många olika tecknare
göra bilder, och då blir det <b>varierat</b>. Vi hittar nu helt
olika seriesidor, en del med omsorg om varje bild och andra med
amatörens alla kännetecken. Oscar Hjelmgren gör ett bra dagsverke
och serverar en frisk cartonkänsla, Lisa Larsson gör det levande
och mycket charmigt. Fanny Niklasson lyckas problematisera
upplevelsen snyggt med sitt val av färg och form. Elias och Eriksson
har det rätta undergroundstuket och jobbar igenom varje sida. Andra
har gjort det lätt för sig. Det spretar så mycket att helheten
förlorar lite. Seriealbumet Transit är läsvärt, därför att
innehållet har ett värde som ligger ovanför det bildmässiga. Det
är modigt att sticka ut hakan och blotta sitt livsval.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Och då har vi en tankekedja rört oss
från det äldre realistiska och amerikansk glamouräventyr fram till
det berättande inre äventyret, som en nutida man/kvinna bjuder oss
på. Visst är serievärlden större än verkligheten?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Läs gärna
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Hal Foster skriven av Brian M. Kane
utgiven på Vanguard produktion 2001</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
boken om Bovil av Björn Vilson/Olle
Dallöf utgiven av carlsen comics 1992</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
A. Raymond Rip kirbycomplete comic
strip 1946-51, utgiven av IDW Publishing 2010</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Theos Deus ex Machina av Ola skogäng
och Daniel Thulin, utgiven av Ekholm och Tegebjer 2013</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Trans:it av Marcus Linda Lindmark och
div tecknare, utgiven av Baba Books 2013.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
seriefundering Stefan </div>
Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-14034501634492699062013-09-07T19:35:00.000+02:002013-09-07T22:35:27.089+02:00En ungdomsroman når fram<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAo_h_KNKDMqHSQzvadhhjzNS_aXXowl8CXWludyJY2LeTLoo2kE9_-W4unZpTwrtL2F478UXkxA_gswyNrLdwlJ3FzhbIyEmL1oVhH8ILe7ib-yvZMbjjecfUHfu4wb5h9Jl0a0XwoWqb/s1600/karlstad+13+177.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAo_h_KNKDMqHSQzvadhhjzNS_aXXowl8CXWludyJY2LeTLoo2kE9_-W4unZpTwrtL2F478UXkxA_gswyNrLdwlJ3FzhbIyEmL1oVhH8ILe7ib-yvZMbjjecfUHfu4wb5h9Jl0a0XwoWqb/s640/karlstad+13+177.jpg" width="426" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
För två år sedan skrev jag om Åsa
Ekström och Sayonara september nr 1-2, det kan du läsa<a href="http://flaxhi.blogspot.se/search/label/%C3%A5sa%20ekstr%C3%B6m" target="_blank"> här.</a> När
nu tredje och avslutande delen är släppt från förlaget, är det
dags att summera en storartad insats. Den tredje delen är tjockare
än de tidigare och nu finns det ett stort flyt i berättelsen.
Personerna är inarbetade, Åsa är varm i kläderna och ger oss
väl genomtänkta layouter, det blir lättläst. Hon ger oss vackra
bilder med omväxlande inehåll. Hon ger oss humor på japanskt vis,
där det mesta som sägs och upplevs är skämmigt eller generande på
något sätt. Uttryck förstärks med linjer och känslor är
teatraliskt storslagna, här är ungdomar som tar sig själv på
största allvar.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
För det är verkligen en ungdomsroman
vi plöjer igenom, sammanlagt 6-700 sidor med ungdomar som lär känna
varandra, dom festar, blir ihop, vill bli ihop, och växelkör med
minnen som doftar tragik. Det är ungdomligt på det sättet att allt
är antingen helskönt och superbra eller mystiskt och totaldystert.
Självmord och depressioner mellan kärlek och vuxenlängtan.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det vimlar av symbolik i böckerna,
ibland är bilderna lekfulla och storslagna. Bildövergångarna flyter
ibland snitsigt in i varandra. Det frossas emellanåt i ansikten och
stora ögon, tyvärr blir det lite för ofta. Åsa Ekström blir
som bäst när hon breder ut sig i fågelperspektiv med utrymme för
miljöskildringar. Det finns även gott om detaljer och rekvisita
ibland rutorna, det känns trovärdigt och skapar en viktig del av
intrycket. Jag gillar också "mellanbilderna" som ligger
som en egen teckning mellan kapitlen, det blir små pauser mellan
läsningen och bidrar på flera sätt till tolkningen av helheten.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det är lite tjatigt med alla
svängningar om man ser till alla tre delar. Det jag inte tycker om
är det trådsmala perfekta ytan som serveras läsaren, alla
personerna är smala och långa och följer den japanska mallen för
den här changera. Det är skönhets idel som få människor kan
leva upp till, och frågan är väl om det är rimligt att ens vilja,
naturligtvis inte. Alla inklusive lärarna och rektorn på skolan har
uppenbart anorexi, jag har jobbat mycket med ungdomar som har det
svårt med anpassningen till normen, så jag noterar detta och gillar
inte vad jag ser.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Å andra sidan är det en fantastisk
prestation att göra en manga pocket i Sverige, på svenska och få
den utgiven. Det som också känns verkligt bra är dialogen och dess
äkthet. Figurerna är levande, resonerar seriöst med varandra och
en del kapitel är riktigt angelägna, välskrivet och viktigt. Några
kapitel tar lite extra plats i minnesbanken så här efteråt. När Lillian kliver in till sin väntande mor i hennes bil och gör upp.
Då upplever vi en växande ungdom som talar ur hjärtat och det gör
boken läsvärd. Att göra upp utan att skrika, att säga rätt saker
i rätt ordning det är naturligtvis bara möjligt i fiktionen. Här
formas seriens berättande på ett idealiskt sätt, precis som
bilderna. Det är snyggt, organiserat men med stort hjärta och ett imponerande insiktsfullt medvetande.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Åsa Ekström har gjort det ovanliga,hon
har sökt utbildning utanför Sverige. Och kommer hem berikad. Hon
kan mer än de flesta andra svenska serietecknarna, om form, berättarteknik och om varje linjes skönhet. Jag Följer hennes
växande med intresse. Precis som Henrik Jonsson åkte till USA och
ger oss idag action. Sökte sig Åsa österut och ger oss personliga
berättelser med fart och allvar. Hennes erfarenhet från japanska
studios går inte att missa. Dom båda är idag friska fläktar i den
svenska seriesjön. Vad kommer det sedan, om tio eller tjugo år från
dessa djärva unga? Jag väntar och hoppas på mer läsning.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Sayonara September 3 (läs också 1-2,
naturligtvis) utgiven av Kartago förlag 2013</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
omdöme 5/5</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
serieförtjusning Stefan</div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-33916692172783319512013-08-20T23:32:00.000+02:002013-08-21T22:47:43.018+02:00COMIQUIZ 2013 Det drar så sakta ihop sig till den årliga frågetävlingen COMIQUIZ. Det är en uppgörelse mellan olika nordiska lag i vem som vet mest om serier. Årets upplaga som blir bättre än någonsin tidigare, tillverkas just nu under största möjliga hemlighetsmakeri. Det hela är så hemligt att man träffas varje månad på <b>olika</b> ställen. Comiquiz-Gruppen har hastigt tagit sig in i otillgängliga skogsområden runt Alingsås, letat sig fram mellan radhus i Ljungskile och likaså strävsamt tagits sig in i Göteborgska trappuppgångar.<br />
<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfiBczmH2GhmSuVxqt8LfVcGXV6PKZ9P4vmvSnollFjXcGD6pwR9ktklocCtHsY4vQPGmeVN8S2BsZ_-XbSQRJ_C0U8xNpcBwz_XVxiXU_nP2bv4sS_9wEypQTkkXYFqlVYX9ma_gbjJgk/s1600/logga+comiquiz.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="534" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfiBczmH2GhmSuVxqt8LfVcGXV6PKZ9P4vmvSnollFjXcGD6pwR9ktklocCtHsY4vQPGmeVN8S2BsZ_-XbSQRJ_C0U8xNpcBwz_XVxiXU_nP2bv4sS_9wEypQTkkXYFqlVYX9ma_gbjJgk/s640/logga+comiquiz.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">årets logga till tävlingen Comiquiz 2013. Illustration Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<br />
Frågorna har växt fram mellan godisskålar, grillade korvar och välstekta hamburgare. Goa skratt har spridit sig in mellan stunder av sökande efter lämpliga bilder. Muntra diskussioner över högar av serie-samlingar, och en ordförande som försöker driva projektet framåt, medan gruppen försjunker i en skön serieklassiker.<br />
Det hela ska till slut bli en frågetävling för dig som är intresserad av Serier.<br />
<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8_QyL0eoAp5H4k4tIVRqnctZ_uI2bkCKILk5QrgZGV6v0fWzK3TD64NDFogH6JeXTlNH496dwchiTmjrMrqCG6KubiaU-JOx5NfnmsDirDT5kINyeB9p0R7VDcCkKoTJR6rzvDqAeZLF5/s1600/henrik+jonson+016.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="412" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8_QyL0eoAp5H4k4tIVRqnctZ_uI2bkCKILk5QrgZGV6v0fWzK3TD64NDFogH6JeXTlNH496dwchiTmjrMrqCG6KubiaU-JOx5NfnmsDirDT5kINyeB9p0R7VDcCkKoTJR6rzvDqAeZLF5/s640/henrik+jonson+016.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vad gör de båda gentlemännen på bilden? det är frågan:)<br />
<br />
</td></tr>
</tbody></table>
Att det är roligt att tävla om serier, det är utom all tvivel. Varje år ställer många olika lag upp, från hela norden. De tre största städerna i Sverige är representerade. Stockholm och Malmö turas om att vinna, medan Göteborg chillar, myser en stund, skickar runt frågorna inom laget, käkar lite popcorn, dricker saft och slutligen ringer in sina svar. Göteborgslaget håller stenhårt på sin tradition att inte vinna. Det blir ingen västkust seger i år heller, för det lag som skapar tävlingsfrågorna får naturligtvis inte delta. Den stora frågan är om något annat lag kan Rubba Stockholmarna eller malmöiterna?????<br />
<br />
Du som vill vara med och tävla ska anmäla sig till paja@telia.com<br />
ett lag kan vara många eller få, du kommer att få ett tävlingshäfte på posten, på ett givet klockslag får man sprätta kuvertet och sedan använda alla möjliga knep för att vinna, seriesamlingar, nätet, faktaböcker osv, två timmar senare ska de rätta svaren ringas in.<br />
<br />
Så vad väntar du på, samla en styrka, träffas, ha lite kul och testa dina kunskaper. Vi som i år gör tävlingen har för avsikt att skapa en enklare tävling än tidigare. En tävling för <b>alla</b> som tycker det är kul med serier.<br />
Nytt för i år är att frågorna kommer att skrivas ut på engelska. <br />
<br />
Anmälan ska innehålla:<br />
• Lagets namn • Kontaktperson• Vanlig postadress (för frågorna)• E-postadress (för övriga kontakter)<br />
<br />
Göteborgs Seriefrämjande arrangerar 2013 års Comiquiz och inbjuder härmed alla intresserade<br />
lag att delta! Tävlingen äger rum på kvällen lördag <b>9 november.</b> Anmälan sker senast<br />
måndag <u>21 oktober </u>till paja@telia.com<br />
<br />
frågeserier Stefan <br />
<br />
<br />
<br />Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-2790371875780046542013-08-09T20:05:00.000+02:002013-08-09T23:41:27.812+02:00En Blå-Gul Amerikan gör intryck...<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJgvwlxH9K7FUlYNVX__3ZXyns3UcbOVilkryofZbalbx9tgSQUz8fqrhpcsGcgMtLiAOSs7L0B2yrRG92vJykMpgalp24-aCMor2fPmwsYMKd4T_Q5GxBGAYZRXUN_59Ouz7wuLUW2vV8/s1600/henrik+jonson+029.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJgvwlxH9K7FUlYNVX__3ZXyns3UcbOVilkryofZbalbx9tgSQUz8fqrhpcsGcgMtLiAOSs7L0B2yrRG92vJykMpgalp24-aCMor2fPmwsYMKd4T_Q5GxBGAYZRXUN_59Ouz7wuLUW2vV8/s640/henrik+jonson+029.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"></td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"></td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"></td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"></td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"></td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Nu är det äntligen dags att släppa
fram Henrik Jonsson i Vänersborgs Konsthall, det har växt fram en
sevärd utställning. Du hittar Digitala ”original” från hans
oerhört snyggt tecknade web-serie. Påverkad av Hans Lindahl lever
hans tuschlinjer upp och långa streck skapar dramatik och atmosfär.
Henriks teckningsstil är definitivt amerikanskt med dramatiska poser
och överdrivna kroppspositioner. Miner och gester är mycket mer
”teater ” än ”film”. Den nya webserien skrivs alltefter som
Henrik tecknar, när en sida är klar skriver manusförfattaren nästa
sida. Vi kommer framöver att få ta del av en skräckfylld serie
med minst sagt läskiga tandfeer!!!</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
dom fem första sidorna kan du se på
utställningen.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5of0_JSw4MYx0ltyYwI08AMbUv6DSH-JR6A1RHtusO-Mo4gMkR_jMcK5qoD6Lx7TVw5XUgOPHR1bn7PzCNUuv5lkP_BnQx6ECl8_h-XF1NVBqkVKC_VOB7oDTyH1mCuZRG8b5tXFHjfd7/s1600/henrik+jonson+021.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="302" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5of0_JSw4MYx0ltyYwI08AMbUv6DSH-JR6A1RHtusO-Mo4gMkR_jMcK5qoD6Lx7TVw5XUgOPHR1bn7PzCNUuv5lkP_BnQx6ECl8_h-XF1NVBqkVKC_VOB7oDTyH1mCuZRG8b5tXFHjfd7/s640/henrik+jonson+021.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">en blivande webserie</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
I Vänersborgs Konsthall kan du också
se förstorade seriesidor i färg. Det är från hans nya serie
”Norseman” som du snart kan läsa i den svenska och Norska
serietidningen Fantomen. Deras redaktör Micke Sol har lovat att
förnya Tidningen och har satsat på nya svenska serieskapare, jag
tänker följa detta med intresse. Det vore kul om den svenska
fantomentidningen kunde få en renässans. Dom bilder jag sett är
mycket välgjorda, med utmärkt färgläggning. Utförda av en
amerikansk Kollega från Kubert art school,<strong> Jeremy Mohler</strong>.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det har blivit 60 sidor som kommer att
gå i tre nummer av Fantomen, premiär i september.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Henrik tar intryck och inspiration från
sin omgivning när han tecknar, släktingar blir förlagor, vänners
bröllopsfoton dyker upp på väggen hemma hos Bruce Wayne osv.
Visste du förresten att bondgården där Norsemän utspelar sig
finns i verkligheten, närmare bestämt utanför Vänersborg. Han
lägger mycket tid och forskning på att detaljer ska stämma och de
historiska bilder han gjort exempelvis i sin nya webserie, alltid har
tidtypsikt mode och rätt uniform efter årtal och nationalitet.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjn8vQ4FGHGpwjf76FvwJtrWKOFnWsIRsF4I0GzBj-obkVUsv872Q1z65Ywfs3GUB71_ywpznYGQOP-ntvpHUHyTa4xi8tL9eYdlqEKmo-A2Yg245Xovn2VyHI3-lgwubq7ps7xRmG1YuNp/s1600/henrik+jonson+022.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="258" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjn8vQ4FGHGpwjf76FvwJtrWKOFnWsIRsF4I0GzBj-obkVUsv872Q1z65Ywfs3GUB71_ywpznYGQOP-ntvpHUHyTa4xi8tL9eYdlqEKmo-A2Yg245Xovn2VyHI3-lgwubq7ps7xRmG1YuNp/s400/henrik+jonson+022.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">från webserien</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Besökaren kommer också att kunna se
några Tusch originalverk av Amerikanska DC-Comics, och sidor från
Henrik Jonssons examens arbete. Men även den första professionella
serien han gjorde med manus av den store serieguden Joe Kubert.
Henrik berättade för mig att det var oerhört lärorikt att jobba
med Joe Kubert, han var kritisk och ändrade friskt i Henriks förslag
till layouter. Det är naturligtvis tufft att ta emot kritik men lösningar var alltid till det bättre. Rak men riktig kritik har utvecklat hans serieskapande. Med
den här utställningen så visar Herr Jonsson vad
övning-kritik-övning- kritik-övning osv leder till. Serien som de
gjorde tillsammans blev en av Joe Kuberts sista. det betyder att det är konst och kvalitet. Kort sagt det här vill du inte
missa.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqvXIJgpHKQTRSXAqSErSbfaNcsG18t4fdzt18kApICT2rsGnHHknvt6YfIHa-h40n6A6yqPkNZNoGfUuge4dp0_42bgABlhC7dCcQPdMfDfiwnkzn1P7PJn3BFiBY-JOXO5L1JytumbCi/s1600/henrik+jonson+025.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqvXIJgpHKQTRSXAqSErSbfaNcsG18t4fdzt18kApICT2rsGnHHknvt6YfIHa-h40n6A6yqPkNZNoGfUuge4dp0_42bgABlhC7dCcQPdMfDfiwnkzn1P7PJn3BFiBY-JOXO5L1JytumbCi/s640/henrik+jonson+025.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Henrik hade mycket bilder med sig, alla fick inte plats...</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Henrik har valt att satsa på en egen
serie, vilket har tvingat honom att säga nej till jobberbjudande
från Dc-Comics. Ett tufft beslut som vi snart ser frukten av.
Dc-comics har lovat att återkomma med fler erbjudanden när Norseman
är klart. En lång blomstrande karriär ligger framför honom, han
inte bara kan, han tar svåra beslut oxå. Just nu jobbar med med
lite illustrationer till böcker.</div>
<br />
ps, utställningen består även av en mängd kyrkomålningar, berättelser från en annan tid, där domedagsröken ligger tät. <br />
<br />
seriekonst Stefan<br />
<br />
<br />
<br />Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-65885335900088188712013-08-01T10:59:00.000+02:002013-08-01T10:59:04.894+02:00Veckans applåd !!
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6DayXxq2x92wqcXHBXTFbiQtRLNqAhJ13Fw3QkDEcRf6I7TEBMQ4aBUVQYMdxj6xYIlBEpGtwSrJ_DiDd1v1Qx4FhXqZ9GChkm1nMPHkUXyn3c6Pfs7oBULQZKap5PXzWmUkd5YjhdZ6V/s1600/karlstad+13+191.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6DayXxq2x92wqcXHBXTFbiQtRLNqAhJ13Fw3QkDEcRf6I7TEBMQ4aBUVQYMdxj6xYIlBEpGtwSrJ_DiDd1v1Qx4FhXqZ9GChkm1nMPHkUXyn3c6Pfs7oBULQZKap5PXzWmUkd5YjhdZ6V/s640/karlstad+13+191.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Serier på minoritetsspråk är
ovanligt. På samiska är det mycket ovanligt med serier skrivet av
och för samer. Jag känner bara till en. Om du lyckas komma över
ett exemplar av deras Uhca Nillá så kan du själv se likheterna med
svenska humorklassiker som exempel Kronblom. Du kan läsa om en
familj som är delad i gamla traditioner och moderna påhitt. Här
hittar du ständigt närheten till naturen, skotern och julgranens
vara eller inte. Två ungdomar fightas med sina föräldrar om
vardagens små egenheter.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det är ett pluss att få kika in i
något annat än sitt eget vardagsrum, ta del av och jämföra gnabb
och gliringar. Det är tankeväckande att få inblick i andra
kulturer, det är många mil mellan Bohusläns fiskebodar och
fjällvärldens ripor. Samtidigt är det inte en annan värld, myggor
och julhysteri finns det här också. Generationsklyftorna glipar i
alla kulturer och ur förändringarna dras nuet fram, både här och
där.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det är en varm och behaglig humor som
skymtar fram, serien har publicerats regelbundet i den samiska avisen Ságat och
det är via dom du kan beställa något av de "julalbum"
som finns tillgängliga. Kvinnan bakom serierna är Siw Marit Ekaas.
Hon har en relativt driven humorstil, färgerna är starka och lite
mustiga. Man känner att det finns mycket vilja och en växande
kunskap om hur man berättar och serverar poänger. Det senare
albumet har starkare poänger och tydligare humor.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Kulturen har alltid en stark uppgift
att utveckla och förändra, bland annat våra attityder och våra
värderingar. Ett samhälle där värderingarna inte utvecklas, låser
sig lätt i gammalt stelt tänkande. I serien Uhca Nillá får en
"udda" figur lite extra utrymme. En fjolla bland renar, en
dansglad man bland stillasittande "män". En del skämt
anspelar på de äldres lyfta ögonbryn inför den dansande samen.
Det är naturligtvis bra att serien utmanar lite och bjuder in nya
existenser. En extra applåd för det.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Att vara först med något är alltid
svårt, man behöver kanske övertala och förhandla innan man når
fram, förändringar kommer sällan av sig själv. Förhoppningsvis
sprider sig denna samiska kreativitet. Rätt va det är så hittar
någon med berättargnista fram och berättar sin historia och
bakgrund och framåtvilja, på samiska naturligtvis men gärna
översatt till svenska också:)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Veckans applåd går till Siw Marit
Turi Ekaas och avisen Ságat som stöttar upp med publicering.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Uhca Nillá (2004) och Uhca Nillá
Juleheftet 2006</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
applåderande stefan </div>
Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-18367201230224272192013-07-29T23:26:00.002+02:002013-07-29T23:26:58.145+02:00Stövel hatt och skjorta, jiiiihhhaaa !!
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGVBXNkS1XCIZepURbM3zlcCL8Vyn2edo8jvCufMEGs8YF-dcZjgs7HIbXSt6xr0ukE0LLtS3Ag4KQQmjnzjHSjvhenkHXeSTYGByo2UYVjtroLo47V-_yGTu93VXOLeWwIs2P2yVZbV3v/s1600/mikael+juni+13+hunneberg+029.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGVBXNkS1XCIZepURbM3zlcCL8Vyn2edo8jvCufMEGs8YF-dcZjgs7HIbXSt6xr0ukE0LLtS3Ag4KQQmjnzjHSjvhenkHXeSTYGByo2UYVjtroLo47V-_yGTu93VXOLeWwIs2P2yVZbV3v/s640/mikael+juni+13+hunneberg+029.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Är du sugen på en klassisk western?
något vältecknat och gediget berättat. Inget nytt och omskakande
för all del, men ett ordentligt hantverk och skön underhållning är
det. Låter det ok, då ska du skaffa dig "TEX the lonsome
rider" av Joe Kubert och Claudio Nizzi. Det här är
westernserie a la old school, snygga hästar, brudar i nöd och
gubbar med hatt. Elaka skurkar och rena hjältar. Det här kan man
inte motstå, det doftar hästskit, armsvett och ett stänk fransk
parfym.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Claudio Nizzi, behöver kanske en
beskrivning för oss svenska serieläsare. Han är en italiensk
serieförfattare som har skrivit många avsnitt av den i Italien
otroligt populära serien Tex Willer. Tex skapades 1948 av
Författaren Bonelli och tecknaren Arelio Galleppini. Bonelli är
idag ett varumärke för ett bokförlag. Serien är inte bara stor i
Italien utan säljer i mängder i Brasilen, Finland och ex Norge. I Sverige gavs den ut under det glada och kreativa 70-talet.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Joe Kubert är en av världens bästa
serietecknare och hans bilder passar oerhört bra för den här changera. Läs mer om honom <a href="http://flaxhi.blogspot.se/2012/08/joe-kubert.html" target="_blank">här.</a></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det är 240 sidor svart vit finess som
möter läsaren. Rejäla mustascher, majspipa under ett fårat
ansikte, saloonen, ranchen, öken, närbilder som spritter, landskap
som ramar in och skapar stämning, knytnävar som nöter ner knogar,
grafiska skuggor mellan fallfärdiga kåkar, tomma vattenflaskor,
spinkiga indianpojkar och lite till.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Visst det är lite stereotypt och du
har läst den här historien förut, men om du inte har tröttnat på
banditer och hjältar i stövlar, då är det här helt ok. Vi leds
in i historien genom en ung flicka som blir illa behandlad och dödad
av ett gäng grova cowboys. Tex Willer som är en Ranger får upp
spåret och resten kan du räkna ut, men det är så lättläst så
snyggt att man bara följer med blad efter blad, ruta efter ruta och
sidorna tar plötsligt slut, man ställer den i bokhyllan och tänker,
den ska jag läsa igen om några år.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Tex – The Lonsome Rider av Kubert och
Nizzi, utgiven av SAF comics 2005.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
omdöme 5/5</div>
Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-5261060589583629482013-07-04T23:35:00.001+02:002013-07-04T23:35:35.725+02:00Konsten att synasDags för lite Gatukonst. Carolina Falkholt har gjort en större
väggmålning bakom järnvägsstationen i Alingsås. Inte ensam, men det är
hon som ligger bakom komposition med mera. Hon har en personlig stil där
ormfjäll och ögon blir mönster som återvinns. vackert, poetiskt och
lite ovanligt inom gatukonsten. En frisk fläkt. Carolina har en stor
erfarenhet både som konstnär och som gatukonstnär, läs gärna lite mer om
henne <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Carolina_Falkholt" target="_blank">här</a> eller besök hennes sida <a href="http://www.carolinafalkholt.com/Falkholt.html" target="_blank">här</a><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuPwnLSYDa7BffFTxndRxiFyQqJoFL5xNH41-lOf2o67lpS4wYzugJxCD3Rfa_4-p9UqoK8ZLicui8tAuF13aVxhE_ETfkSeExbgdmTZL5ZHaBV58fFzPeHx9UqlHPL9PbtoRKqn_HKskP/s567/augusti+12+041.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuPwnLSYDa7BffFTxndRxiFyQqJoFL5xNH41-lOf2o67lpS4wYzugJxCD3Rfa_4-p9UqoK8ZLicui8tAuF13aVxhE_ETfkSeExbgdmTZL5ZHaBV58fFzPeHx9UqlHPL9PbtoRKqn_HKskP/s640/augusti+12+041.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Carolina Falkholt in action</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQSc0zppdD8o1_-D3ieidEiMTc3vIkvNMz8QzM8gTIXoXwMkgP63ac8lCijKWgJ2876pECNGPfLkT37FO_dsBQ40aHC-zQ0yXuglaQ86n1-mzZHrj2OaIJ1OTpVu-Ak9Zvm2NtnS8JiYUi/s567/alings%C3%A5s+13+021.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="523" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQSc0zppdD8o1_-D3ieidEiMTc3vIkvNMz8QzM8gTIXoXwMkgP63ac8lCijKWgJ2876pECNGPfLkT37FO_dsBQ40aHC-zQ0yXuglaQ86n1-mzZHrj2OaIJ1OTpVu-Ak9Zvm2NtnS8JiYUi/s640/alings%C3%A5s+13+021.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Ibland får gatukonsten konkurrera med skyltar, grävmaskiner och växtlighet, men de lyser igenom ändå, kanske ett bevis på slagkraften. Vill du se bättre bilder på hennes konst se besök hennes hemsida, se ovan.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYbv2RJ0HV6Tx4YScLxYKZm3mgy7situ0F5UM8Vxmru35DKjxDs_E-Ufd5AsWGLYTEoCpcjfIPRQRiwokuzqZnQWL-_M18HxRNzMfciSKX5-PCVYEbGWoXAvNFpe25cG5oDLFjfm3kSnXc/s567/alings%C3%A5s+13+027.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYbv2RJ0HV6Tx4YScLxYKZm3mgy7situ0F5UM8Vxmru35DKjxDs_E-Ufd5AsWGLYTEoCpcjfIPRQRiwokuzqZnQWL-_M18HxRNzMfciSKX5-PCVYEbGWoXAvNFpe25cG5oDLFjfm3kSnXc/s640/alings%C3%A5s+13+027.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
I Vänersborg radar den mer traditioenella Grafittin upp sig, nya artister växer fram och gamla rävar signerar sina verk med nytt namn. Håll till godo med följande...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtjV85t3q8qeei7GUPaCfV0zMf42oqiLSNBElkGQ-1xs8I04MmjJFUCwkIX9qwlGcPHAva7chxUD0zC71yOEBrLw96ruKxGV2yuYvGAJWHNyWOcXGGNevlKfvC6CjTKnzsk9m5m6t5LHMb/s567/mikael+juni+13+hunneberg+004.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtjV85t3q8qeei7GUPaCfV0zMf42oqiLSNBElkGQ-1xs8I04MmjJFUCwkIX9qwlGcPHAva7chxUD0zC71yOEBrLw96ruKxGV2yuYvGAJWHNyWOcXGGNevlKfvC6CjTKnzsk9m5m6t5LHMb/s640/mikael+juni+13+hunneberg+004.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzCE1mvgaJWI6pOszT8Jzv8ZR6yplqfMsGTfWhx-7mP5pYtmgeK4R1EzDWX7UuroIetiKMR4i2emN13K-05mOgaBuRSttBSoCnEYpkxexEWQhmoJkw1kvZWvg4lZXFM8S-r2F3C8uDsF7x/s567/mikael+juni+13+hunneberg+007.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="342" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzCE1mvgaJWI6pOszT8Jzv8ZR6yplqfMsGTfWhx-7mP5pYtmgeK4R1EzDWX7UuroIetiKMR4i2emN13K-05mOgaBuRSttBSoCnEYpkxexEWQhmoJkw1kvZWvg4lZXFM8S-r2F3C8uDsF7x/s640/mikael+juni+13+hunneberg+007.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6_jEpTflJ2POvo6QSWI32atWMh9ENrf8YM81b8vXtfhVFoFCd1r6HxlHC3ndeXhn46-Mgc_pKhWjquTWAUFzvujscusI4a0nIWsw8uuBvYfKmDGveOH41HPoVP9D2dUYFLdh9Pe5L2mAR/s567/mikael+juni+13+hunneberg+011.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6_jEpTflJ2POvo6QSWI32atWMh9ENrf8YM81b8vXtfhVFoFCd1r6HxlHC3ndeXhn46-Mgc_pKhWjquTWAUFzvujscusI4a0nIWsw8uuBvYfKmDGveOH41HPoVP9D2dUYFLdh9Pe5L2mAR/s640/mikael+juni+13+hunneberg+011.jpg" width="426" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPhG1olQXIt57VP1fjnGM5rthHZ7_TYimR3VNS3e9OOrRjBKYtPGBUJxBj8qVNFTllnNjSajI5fNNADAhu394oBC2uTUBhpQf_rJga1B4umCggc8hEmglvNRp-pnHsDMiWIb4uW7i5Q71i/s680/mikael+juni+13+hunneberg+013.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPhG1olQXIt57VP1fjnGM5rthHZ7_TYimR3VNS3e9OOrRjBKYtPGBUJxBj8qVNFTllnNjSajI5fNNADAhu394oBC2uTUBhpQf_rJga1B4umCggc8hEmglvNRp-pnHsDMiWIb4uW7i5Q71i/s640/mikael+juni+13+hunneberg+013.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjllU7ZFRzKOhpL7ODnu0egeduUAPGd33Nwgbq98zosgMdIVWJf3IiyLIP8HaXlKjr_S_RwRSRntxbMrMCj0AZDyAmynYiIZNM2_Ey-H2W236aoRskodvfZI2VvON9J_ircyNq6yB7995o6/s567/mikael+juni+13+hunneberg+016.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjllU7ZFRzKOhpL7ODnu0egeduUAPGd33Nwgbq98zosgMdIVWJf3IiyLIP8HaXlKjr_S_RwRSRntxbMrMCj0AZDyAmynYiIZNM2_Ey-H2W236aoRskodvfZI2VvON9J_ircyNq6yB7995o6/s640/mikael+juni+13+hunneberg+016.jpg" width="426" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Alla foton Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-58217971216144881692013-06-27T10:30:00.001+02:002013-06-27T10:30:52.214+02:00Veckans applåd!<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhuhPTRw64Yo2rEtspyw3fPV-JuYtwwH__H1O0xtlYv6aw3bOPl0AxdcwL7p-zS9zpBiIxqzmqvlYsIDAQm1NfeHxfbYrJP_EjAL0FZ9Gsx42yf2euzkYS2VVUPlugKq8sWjtPigPYX9VFL/s1600/hultsfred+t%C3%A4by+mus+13+345.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="416" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhuhPTRw64Yo2rEtspyw3fPV-JuYtwwH__H1O0xtlYv6aw3bOPl0AxdcwL7p-zS9zpBiIxqzmqvlYsIDAQm1NfeHxfbYrJP_EjAL0FZ9Gsx42yf2euzkYS2VVUPlugKq8sWjtPigPYX9VFL/s640/hultsfred+t%C3%A4by+mus+13+345.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr>
</tbody></table>
Kulturen för oss ut i världen och in i oss själva. Kulturens olika ansikten berikar. Igår var jag och lyssnade på tre äldre herrar, den ena stod bredbent och stirrade intensivt på sin publik, varje slag på basen hade ett fokus. Bredvid honom stod en annan man och lät fingrarna glöda över strängarna. den tredje mannen var bar på överkroppen och rörde sig oavbrutet, 66 år och så mycket energi att det spreds över hela lisebergspubliken som i tusentals jublade över the Stooges och Iggy Pop. Äldre och yngre mötte upp hela västvärldens största punkikon, det var väl värt en resa till Göteborg.<br />
<br />
Musiken tog mig under förra veckan till en annan storstad, Stockholm, förlåt Hultsfred heter visst den nya förorten där det svänger lite extra. En av mina söner tog sig med en kompis in genom grindarna. Själv svängde jag på ratten och besökte seriesveriges nya metropol, Bålsta. så heter samhället utanför Stockholm som fått en helskön kulturbyggnad. En gammal lada har tömts på kor och fyllts av idel ädel konst i serieform. <br />
<br />
Det är värt en extra stor applåd till Lasse Åberg som ser till att vi vanliga dödliga kan få se originalsidor från Prins Valiant, Tarzan, Stålmannen, Dick Tracy, Kapten grogg och kalle Anka. timmarna bar försvann när jag strövade runt och dreglade över alla serierelaterade väggprydnader. Här blandas svenska konstnärer som gjort någon målning med serieanknytning, med serieoriginal. Det blir en härlig upplevelse. Man bara njuter.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"> </td><td style="text-align: center;"> </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7F36T0owqplnfltxUwlXGAVPjRWEfuwd1GuqGUipQDuXd6wGHL5eZ9xrxh-xYzHv0N-0JblWut7ylgpLutkyrx8bnrmPCEKTsaQUuKFuxivFYDNYhE8rZw19czxvLkJfCHlK1ldEuLmgp/s1600/hultsfred+t%C3%A4by+mus+13+374.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7F36T0owqplnfltxUwlXGAVPjRWEfuwd1GuqGUipQDuXd6wGHL5eZ9xrxh-xYzHv0N-0JblWut7ylgpLutkyrx8bnrmPCEKTsaQUuKFuxivFYDNYhE8rZw19czxvLkJfCHlK1ldEuLmgp/s640/hultsfred+t%C3%A4by+mus+13+374.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Livets basvaror i all sin enkelhet, av Lasse Åberg...</td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"> </td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"> </td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"> </td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisAir8hX5cuU9-pIc91efUq4WoRRAwJ9EPusLsYFrD7fdD1cH3UcdPTl1b1UAxZR1tWVCW3bqe5osJ45FcPvOtgmil5c2JQUORY1VvaYIuHYgBSkmJ36Y39Sbf137NJ-86nt8sPtjaluxG/s1600/hultsfred+t%C3%A4by+mus+13+375.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisAir8hX5cuU9-pIc91efUq4WoRRAwJ9EPusLsYFrD7fdD1cH3UcdPTl1b1UAxZR1tWVCW3bqe5osJ45FcPvOtgmil5c2JQUORY1VvaYIuHYgBSkmJ36Y39Sbf137NJ-86nt8sPtjaluxG/s640/hultsfred+t%C3%A4by+mus+13+375.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">för dig som gillar gatukonst är Banksy ett välkänt namn och begrepp.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
Besök gärna Lasse Åbergs fina MUSeum, det är en kulturell upplevelse som du behöver unna dig, om du har det minsta kärlek för serier/konst. Det finns en liten shop om du är köpsugen, för egen del blev det en grillvante med en bekant symbol på. det finns ett fint Kafé där du enkelt klämmer en delikat morotskaka. men framför allt får du en anledning att applådera, tack Lasse det gjorde du bra!!!<br />
<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUqFHtlkg4mcLCvVXpTSbS1sb2Wx2hheTM5vyDbV8KvA4QNPc44Q4-8m4P2fyywDJk1wCeF-eIBHjN6HOe9qJ-ew4qBJx6671UNJ6pWtdn1h5oycq4tgkOmlRagpQCUwOzaSqncHvV1NZf/s1600/hultsfred+t%C3%A4by+mus+13+354.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="322" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUqFHtlkg4mcLCvVXpTSbS1sb2Wx2hheTM5vyDbV8KvA4QNPc44Q4-8m4P2fyywDJk1wCeF-eIBHjN6HOe9qJ-ew4qBJx6671UNJ6pWtdn1h5oycq4tgkOmlRagpQCUwOzaSqncHvV1NZf/s400/hultsfred+t%C3%A4by+mus+13+354.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">gigantiska original, prins Valiant av Hal Foster</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0hfT_dItZMebCoiW2IHYtikgzM9gbUacgN5K3WDXj6MOG-seScwvLm1y59PyU_Eni1hRJkDJhtplOBa4BJpHfnRl1W1ONm7onROeNPnYrxU0tr1towXERbuVAV6AUEamoqa1XarMJJzpI/s1600/hultsfred+t%C3%A4by+mus+13+357.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0hfT_dItZMebCoiW2IHYtikgzM9gbUacgN5K3WDXj6MOG-seScwvLm1y59PyU_Eni1hRJkDJhtplOBa4BJpHfnRl1W1ONm7onROeNPnYrxU0tr1towXERbuVAV6AUEamoqa1XarMJJzpI/s400/hultsfred+t%C3%A4by+mus+13+357.jpg" width="367" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Burne Hogart kunde en hel del...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilkR0mb1h6DDf-mA_GToP_4UwPY_c8I-o7hE_G9GAFxv8FbwGmTm-3GiDDFK-pQfaOGqlj6ZusnE39NNxHEcZK13RL8fAU1vFrsnL43t5UDZLq80FvxMuYulbBThb3xsDbWVQ3lJhgqu2E/s1600/hultsfred+t%C3%A4by+mus+13+368.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="286" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilkR0mb1h6DDf-mA_GToP_4UwPY_c8I-o7hE_G9GAFxv8FbwGmTm-3GiDDFK-pQfaOGqlj6ZusnE39NNxHEcZK13RL8fAU1vFrsnL43t5UDZLq80FvxMuYulbBThb3xsDbWVQ3lJhgqu2E/s400/hultsfred+t%C3%A4by+mus+13+368.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">svensk animationshistoria, kapten grogg går i land...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTpEaKSldoQtsc_BX-zb8VBu51OHUjcEnF-zKVA00NhRunvl67BD1aVoecxJUk1j1_E2NkT5DGX7fpYbf0PffavWSz9AQgo8dPiQp8juQI__rW1NprE4_WHeEZ29MBpNphMobYgeKR5M2O/s1600/hultsfred+t%C3%A4by+mus+13+371.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="315" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTpEaKSldoQtsc_BX-zb8VBu51OHUjcEnF-zKVA00NhRunvl67BD1aVoecxJUk1j1_E2NkT5DGX7fpYbf0PffavWSz9AQgo8dPiQp8juQI__rW1NprE4_WHeEZ29MBpNphMobYgeKR5M2O/s400/hultsfred+t%C3%A4by+mus+13+371.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Don Rosa färglade sina original för hand...</td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgignQC92UDN7JfB-WiEI_1ny0U3sXTFabXp-se0v0acL5Q-THJQnUzTUk3uwtXwkmtk5bDdm7G4BvZL0_PlpN2tFaZoXk0_ggyrdcBWDgG9fnRYC8-C9ancC7iDxVvquEZAQsnyZy15VB9/s1600/hultsfred+t%C3%A4by+mus+13+388.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgignQC92UDN7JfB-WiEI_1ny0U3sXTFabXp-se0v0acL5Q-THJQnUzTUk3uwtXwkmtk5bDdm7G4BvZL0_PlpN2tFaZoXk0_ggyrdcBWDgG9fnRYC8-C9ancC7iDxVvquEZAQsnyZy15VB9/s640/hultsfred+t%C3%A4by+mus+13+388.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Dom fick inte plats i Ladugården...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
applåd Stefan<br />
<br />Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-13604691767393577112013-06-09T21:43:00.001+02:002013-06-09T21:43:43.259+02:00<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5RqQuxo32iluWzv0EsE2SIPG483reCdCSy2KpSKDYbM3Q28fpvDBznWIXVFi7FPoff-cw63ZOnqAfb7rpuXpufLXRvMm9MzKXUCUIZuXjGWRPGdL6RoOe60RtQ2Nhw6mDBvuTAV8ItLQy/s1600/alings%C3%A5s+13+046.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5RqQuxo32iluWzv0EsE2SIPG483reCdCSy2KpSKDYbM3Q28fpvDBznWIXVFi7FPoff-cw63ZOnqAfb7rpuXpufLXRvMm9MzKXUCUIZuXjGWRPGdL6RoOe60RtQ2Nhw6mDBvuTAV8ItLQy/s640/alings%C3%A5s+13+046.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Förmågan att förändra är en bra
egenskap. En Serietidning som Utopi, lever med ständiga förändringar
i innehållet. Förändringars som överraskar är bra ingrediens i
alla publikrelationer,(och kanske även i vanliga relationer) Utopi
överraskar genom att överleva, det senaste numret sjuder av kraft
och serier som växer.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Ett orosmoln är att man nu börjar
trixa med dubbelnummer, det brukar vara ett tecken på avslut. Vad
kan det finnas för anledning till att ge ut ett dubbelnummer?
Servera en extra lång serie? Vräka på med högar av nykomlingar...
kanske, eller också så behöver man förnya prenumeranter oftare
och ger då ut dubbelnummer för att snabba på inflödet. Det är
inte bra, billiga knep klarar jag mig utan.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Men vi fokuserar på det som sprattlar.
För första gången hittar jag ingen serie som jag inte gillar, lite
tveksam till "flock" som börjar gå på upprepande tomgång
och den nya Raedus, men det kan utvecklas till något spännande, en
serie måste få söka sin form. Love hurts av Kim Andersson får
godkänt, bra berättat med några sköna vändningar som gör det hela
läsvärt. Terra Ignot av Maja Falke måste man nästan gilla, bara
för teckningsstilen, den känns stilsäker. Men det blir tjatigt,
tjatigt och lite tjatigt med antalet närbilder. Miljöbeskrivningar
är viktig för berättelsen, Falke slarvar med stämning och miljö.
Det är synd när det finns så mycket talang där. Läs gärna den
fina <a href="http://parallax-comic.smackjeeves.com/comics/1600055/prologue-01/" target="_blank">onlineserien parallax klicka här</a> där ser du fina miljöer av
den "slarvande" serietecknaren. Serien i Utopi innehåller
lite drygt 50 bilder och 30-35 av dom är närbilder på ett å samma
ansikte. Kanske borde redaktören ha reagerat lite!</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Här kan Serien Vei lära ut något,
miljöinramningarna är snygga och lockar mig in i berättandet, en
tecknare som spritter av energi och utveckling. Karl Jonsson håller
på att sätta ner foten ordentligt. Hans seriersidor kan man rama in
och hänga på väggen. Det blir tydligt vad en tidning som Utopi
betyder för de som medverkar, utveckling och förnyelse. Likaså
hittar man sköna bilder och berättande i Titus Pax av Göransson
och Bielecki. Jag är dock inte hundra på att jag hittar rätt i
minnesbilderna när jag läser serien, och tvingas gå till baka till
tidigare nummer för att få sammanhangen. Mindre dementa människor
kanske har lättare att hänga med:)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den nya serien Umbrella Academy av
Gerad Way och Gabriel Bá sticker ut som en gurka bland tomaterna.
Det är den här charmiga cartonstilen med mörkerinslag som fångar
en. Bilderna smäller till och jag bläddrar förtjust. Storyn hoppar
lite men teckningarna är så magnefika att man längtar till nästa
sida, mer ... mer ...Här samspelar färgläggning med layouten och
texten med bilderna. Bilden för sitt utrymme och du följer lätt
med mellan rutorna... mer ...mer..</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Bravo Utopi fortsätt...mer ...mer</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
serietidningen Utopi ges ut av Kolik förlag och rekommenderas varmt.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
seriehurra stefan </div>
Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-77890180197646067442013-05-24T00:30:00.000+02:002013-05-24T00:30:02.255+02:00Superfredag 4<div style="margin-bottom: 0cm;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1JhpvJzc1zO3Eq3Nu0wIbZq9zTFsS_BTqxtRGE_XsQeABHW4sl4_EJaSiJnpDfyTUehAdD7dpl2gGy94ddUiMfQH8FGspkIkvkjjg-4FkOZmK7NUVsvUfW9r379FjtOaggn3oBJ2PqUJ_/s1600/superman-man-of-steel.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="398" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1JhpvJzc1zO3Eq3Nu0wIbZq9zTFsS_BTqxtRGE_XsQeABHW4sl4_EJaSiJnpDfyTUehAdD7dpl2gGy94ddUiMfQH8FGspkIkvkjjg-4FkOZmK7NUVsvUfW9r379FjtOaggn3oBJ2PqUJ_/s640/superman-man-of-steel.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
Superman filmerna har länge varit
praktexemplet på seg/dålig film. Dom fyra-fem filmer som gjordes
under slutet av 70-talet och början av 80 talet, gjorde inte många
seriefans glada. Den första kan jag stå ut med om jag har en bra dag, men efterföljarna är .... suck!</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den jag gillar bäst är ändå den som
gjordes under 2006, Superman returns, i regi av Bryan Singer. Här
finns en ok handling och några överraskningar, den filmen får
godkänt.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Men Nu.... nu ser jag fram emot den nya
filmen. De senaste månaderna har man lagt ut några varierade
thrailers. Den senaste ger oss en hint om att det kan bli bra. Tonen
är något mörkare än de tidigare så skinande och välpolerade
gladfärgsfilmerna. Vi skymtar nu en ung man med lite skit på händerna,
moraliska frågeställningar istället för den klassiska kryptoniten
och Lex luthor. men jag är <b>Lite</b> orolig att de sneglat för mycket på
batmanfilmerna, groovelrösten finns med. (Jag vill inte se stålmannen som en dysterkvist.)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Min förhoppning är att filmskaparna
plockat upp kärnan i de tecknade Supermanserierna, rättvisans hårda val och
strikta moral. Mer skildra moraliska dilemman och på så vis förtydliga det eviga i
kampen för ett bättre samhälle. Stålmannen har funnits i 75 år,
under 90 talet gavs det ut ett nytt nummer varje vecka, bara det är
500 äventyr på tio år. Det är inte så himla bra alltihop men det
finns guldkorn, där det växer fram en social kämpe, det ska
jag skriva mer om längre fram, just nu fokuserar vi på filmerna,
det är ju ändå snart dags för den nya filmen.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="http://www.youtube.com/watch?v=T6DJcgm3wNY" target="_blank">Se trailern här.</a></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vad tror du som läser? Blir det något
nytt den här gången?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
För dig som vill fräscha upp din
minnes bild av de gamla filmerna så finns dom på youTube.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Superman</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Regi Richard Donner 1978,( i sverige
feb. 1979) Med bland anant Marlon Brando och Gene Hackman och
naturligtvis Christopher Reeve.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
I filmen får vi se Supermans ursprung,
från planeten Krypton till vår Jord. Han får fightas med Lex
Luthor, genral Zod och Ursa. De båda senare är superkurkar som
härstammar från Krypton.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="http://www.youtube.com/watch?v=twyYIPhSa3U" target="_blank">Se trailer här.</a></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Superman 2</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
regi Richard Lester o Richard Donner
1980-81. Med Gene Hackman och Christopher Reeve.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Upprepning av den första, Lex Luhor är
tillbaka och General Zod, Ursa och Non. Här avslöjar Clark kent sin
hemlighet för Lois Lane, men ger henne i slutet en superkyss, vilket
betyder att hon glömmer bort det hon lärt sig...suck...</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="http://www.youtube.com/watch?v=68hRt0Pz7HI" target="_blank">se trailer här</a></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
superman 3</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Regi av Richard lester 1983. Med
Chrsitopher Reeve och komikerna Rickard Pryor.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Filem är svår att förstå, men går
i korthet ut på att ett data snille hotar världen, kryptonit
förgiftar stålmanne och får honom att göra underliga saker, han
blir ond med mera. Filmen har en ton av humor, slapstick. Man blandar
trams med otydlig handling, bland annat splittras superman i två
personligheter. Helt hopplös som film.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="http://www.youtube.com/watch?v=UiwduaIGVVE" target="_blank">se trailer här </a></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Superman 4 the quest for peace.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Regi av Sidney J. Furie 1987. Med
Christopher Reeve och Gene Hackman.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Lex Luthor ska var skallig!!! men inte
ens på fjärde försöket lyckas man raka Gen Hackman. En sedesam
historia om hur Stålmannen med hjälpa av FN samlar ihop missiler och
slungar in dom i solen. Lex Luthor får sällskap av Lenny Luthor,
men det hjälper inte, booring...</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="http://www.youtube.com/watch?v=drvoAempNTY" target="_blank">trailer här.</a></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
supergirl
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Regi Jeamoth Szwarc 1984, man orkar
inte ens se klart den...</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="http://www.youtube.com/watch?v=79urQ-bkYvA" target="_blank">trailer</a></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Superman Returns
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Regi Bryan Singer 2006. Det här är
lite bättre, Superman försvinner fem år från jorden, när han
komemr tillbaka har Lois Lane en ny pojkvän och en 5 årig son som
visar sig reagera på Kryptonit. Effekterna är lite bättre,
handlingen lite mer seriös, men någon cigarr är det ändå inte.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="http://www.youtube.com/watch?v=v4IOoyrfi0s" target="_blank">Trailer här </a></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Boka in ett biobesök i Juni och ta på
dig dina Stålkalsonger. Så ses vi i biomörkret, förhoppningsvis
lite mer nöjda än vad vi blev under 80-talet.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
supercinema Stefan </div>
Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-12654212114118419192013-05-14T23:10:00.000+02:002013-05-14T23:10:18.213+02:00Veckans applåd!!<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQNqp0RxnLBKtR4zykBvcPhTWlORqezmLSS3dc7zobbmAIuKlNluLy3i5ZPGHRuWZE1UfKFtgDNDRux5AXOnJpT_L05uG1nu2PTpotQcJnsNEAfwh3N9ozGVaiCkApe9QNmnurDAsxs8SI/s1600/i+v%C3%A5r+hage+blogg+004.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQNqp0RxnLBKtR4zykBvcPhTWlORqezmLSS3dc7zobbmAIuKlNluLy3i5ZPGHRuWZE1UfKFtgDNDRux5AXOnJpT_L05uG1nu2PTpotQcJnsNEAfwh3N9ozGVaiCkApe9QNmnurDAsxs8SI/s640/i+v%C3%A5r+hage+blogg+004.jpg" width="482" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Värt att notera, värt att läsa just
nu är Uti vår Hage nr 2 2013. Där händer det grejer. Falo cyklar med djärva trampetag och tar på sig finaste jackan. En jacka som
får kommentarer från omgivningen. Men Falo har som vanligt svar på
tal. Ut ur garderoben kliver Herr Lyden i damkläder. Innan falo får
upp ångan hinner han säga några ovanligt toleranta visdomsord. Det
är ett ställningstagande som ligger i tiden och äntligen får den
svenska buskishumorn ett hbt ansikte.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Bildmässigt är det ovanligt
stillsamt, men poängerna i texten tar tag i oss som läser och det
hela blir värt en applåd. Krister Petterson visar att en regnbåge
har många färger och alla lyser lika klart i ett tolerant samhälle.
Vi förlänger applåden, därför att några serier har försvunnit,
och några nya kliver in. Jag har tidigare föreslagit att dom ska ta
in Malin Biller, och nu finns hon där, härligt. En vass kvinna in
bland männen. En ytterligare applåd för det utmärkta valet av
nästa biserie, Lukas av Mats Kjällblad, en annan av mina
favoritserieskapare. Visst slår jag några handflator samman även
för den gamle Tjalle Tvärvigg, där frodaas manlig bonnighet med
varm humor. Uti vår Hage som den ser ut just nu är Sveriges bästa
kommersiella serietidning. När jag slutat applådera ska jag teckna
en prenumeration.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Ps
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
omslaget är som vanligt slagkraftigt
och genomarbetat, minimalt med information och ett bildspråk som
lockar fram det bästa ur oss.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Applåd Stefan </div>
Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-23753845137154892582013-05-10T10:24:00.003+02:002013-05-10T10:24:59.565+02:00superfredag del 3
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4moLaGV1Y3IxuvENurmN7IIMqVFlNysr4RztLByG1d1O_WZPzW9R_AvvHy9-p9ukhkgq5rykFcCHE3kmV8ku-Zy_93nLsW-wf5wvPbaoBDlIM0nVBZeZx0swR5W9a2hohMpkSoUdSZ_Q8/s1600/blogg+baggen+003.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="404" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4moLaGV1Y3IxuvENurmN7IIMqVFlNysr4RztLByG1d1O_WZPzW9R_AvvHy9-p9ukhkgq5rykFcCHE3kmV8ku-Zy_93nLsW-wf5wvPbaoBDlIM0nVBZeZx0swR5W9a2hohMpkSoUdSZ_Q8/s640/blogg+baggen+003.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
The Blue Beetle skapades 1939, några
månader efter Batmans debut. Som figur hade han till en början
flera likheter med Batman. Han saknade superkrafter och försökte
skrämma skurkarna. Vem var då denna hemlighetsfulle blå skalbagge?
En patrullerande polis vid namn Dan Garett som vid behov, klädde om
och fångade skurkar. När serien utvecklades fick han mer krafter, en
skottsäker dräkt och när han stoppade i sig den mystiska vätskan
vitamin 2x utvecklade han superkrafter.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5LUevOqrN_GfwPOOnTxuff3LAABJu8hG0VsfPMGRo9tnJBUrwAnJgxiQsE6RE5oTMkgGQTkOA0zyqm16DhVJnL65vPngHSXcinTCu3fdXFLAgu-ZBCRNShWUQh_b8Q-1RHIonQqHsa2BO/s1600/blogg+baggen+013.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5LUevOqrN_GfwPOOnTxuff3LAABJu8hG0VsfPMGRo9tnJBUrwAnJgxiQsE6RE5oTMkgGQTkOA0zyqm16DhVJnL65vPngHSXcinTCu3fdXFLAgu-ZBCRNShWUQh_b8Q-1RHIonQqHsa2BO/s400/blogg+baggen+013.jpg" width="318" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Sida ur Veckans Äventyr nr 39 1941</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Redan 1941 kan man läsa om den blå
skalbaggen i Sverige. Tidningen "Veckans äventyr"
publicerade 2 sidor i varje nummer. ( Där hittade man förresten även
stålmannen, då kallad Titanen från Krypton). Serien tecknades av
Charles Nicholas Wojtkoski, under signaturen Charles Nicholas.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Han var ingen lysande tecknare, men
serien låg väl med sin tid, flickorna stod bundna i källaren,
skurkarna sköt med vanliga pistoler och hjälten bar ögonbindel.
Den blå baggen publicerades i Sverige under flera år. I USA har den
kommit och gått under årtiondena.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den gick som radioprogram, kolla gärna
in följande länk så kan du lyssna på serieäventyr från
40-talet. Dramtiska röster, skivknaster och hockeypiano.
<a href="http://www.botar.us/bluebeetle.html" target="_blank">Underhållande vilken fredagskväll som helst</a>.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOTAie_Kbwus5QhyphenhyphenPpwQyB3lQM37TqfYbDpCrbsEXZDKLaFzLMoK-Bv88JiP2rUBir_R4_axEZQXXIDT3LUGeHb7kereARqPY1CP1UKRJL6tTnxASkhEcESysc3e-NDXaef_Tgw6MHUOXX/s1600/blog+baggen13+001.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="287" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOTAie_Kbwus5QhyphenhyphenPpwQyB3lQM37TqfYbDpCrbsEXZDKLaFzLMoK-Bv88JiP2rUBir_R4_axEZQXXIDT3LUGeHb7kereARqPY1CP1UKRJL6tTnxASkhEcESysc3e-NDXaef_Tgw6MHUOXX/s320/blog+baggen13+001.jpg" width="320" /></a></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag kan bjuda på en skön bild från
1986, då ingick han i Justice Leage, ja vad ska man säga, inte
skrämmer han väl skurkarna direkt. Kanske skulle han kunna kvala in bland de
svenska backhopparna. Men han hade liksom Batman hjälpmedel och
flygande leksaker, som möjligen höjde coolhetsfaktorn lite. Tio år senare hade han tuffat till sig betydligt och
fick vara med i den läsvärda "Kingdom Come" nu har en
vassare utrustning och skidhopparlocken ett minne blott. </div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilFpHM8twG5izWGzrc1GPUGibhl9WgVIvBdYEQNIA8pj_Q0pctge7Rm3vZNbxB0M1DFM4hBuwwYNlkwius9IzxaXq_aJ4B7CiEHwGK59cYpcO8jEN4GQXVDTC-xytzBhqOpLX0PY5PRSRK/s1600/blogg+baggen+016.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilFpHM8twG5izWGzrc1GPUGibhl9WgVIvBdYEQNIA8pj_Q0pctge7Rm3vZNbxB0M1DFM4hBuwwYNlkwius9IzxaXq_aJ4B7CiEHwGK59cYpcO8jEN4GQXVDTC-xytzBhqOpLX0PY5PRSRK/s400/blogg+baggen+016.jpg" width="315" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">ur "kingdom Come" blå baggen under Batman till vänster.</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Nyligen har man hettat upp pannan
lite och placerat honom som en ungdom med vardagliga problem, bosatt
i El Paso i Texas. Jaime Reyes är en tonåring som vill hjälpa sin
pappa i garaget, men det får han inte, skolan ska gå först. Det
är en artig och väluppfostrad son som gör som sina föräldrar
säger. Men en dag hittar han en skalbagge, en skarabe. Via den får
han krafter, rustning och en minneslucka på ett år...
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag vågar säga att den blå baggen i
denna version är bättre än de tidigare. Det är en serie som har
sina poänger. En gammal hjälte stöps om i ny form. Figurerna runt
omkring känns relativt trovärdiga, även om manuset som helhet inte
är helt lyckat, det brister i logiken ibland och en del missar kan
man hitta. Det är inte bra. Men en del bra teckningar lyfter det
hela litet.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEib_Z_HXhdSaKMaJU2qFkUzw3La63IXq0zpDJWnm5C3JJk68DLvcwHUlFTn-A0UGcOjuNGXazoWaRvPHIPyfNctz2nEsTGJVxx-FvibD7pvYILrYNKiqONT4WbEBJXtgclLUXPsjSHByfvw/s1600/blogg+baggen+011.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEib_Z_HXhdSaKMaJU2qFkUzw3La63IXq0zpDJWnm5C3JJk68DLvcwHUlFTn-A0UGcOjuNGXazoWaRvPHIPyfNctz2nEsTGJVxx-FvibD7pvYILrYNKiqONT4WbEBJXtgclLUXPsjSHByfvw/s400/blogg+baggen+011.jpg" width="366" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ur Blue Beetle nr 1 2006</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Blue Beetle är skriven av Keith Giffen
& John Rogers. De första avsnitten är tecknade av Cully Hamner.
Teckningsstilen är anpassad för ungdom. Det är snyggt, rent och
tydligt, inget nyskapande, utan här är man nöjd med hantverket.
Seriesidorna är lite ojämna i sin kvalitet, en del känns som dom
gjorda under tidspress, andra har bra miljöbeskrivningar och
figurerna görs med känsla.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag har läst de 11 första numren. I
exempelvis nr 8 är teckningsstilen mer stiliserad och färgglad, som
en animerad film, i nr 5 som tecknas av Rouleau skapar en mer dyster
och mörk stämning. Nr 9 som också tecknas av Rouleau har en tydlig
mangakänsla. Gillar du variation så är det här något för dig.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1df5jOr-zypyxsCfo2ky8Thf9HDAex1X52v7T-OvjXNlKxQryc98EcirnuTMjgUU6A2iDPTpfxvMgKzI0DkFo4LATrcLrCjs0A5qo9UwAUzgZ15CzXLl5p_rqZ6UGls9W_t1vhXgeVMgL/s1600/blogg+baggen+019.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1df5jOr-zypyxsCfo2ky8Thf9HDAex1X52v7T-OvjXNlKxQryc98EcirnuTMjgUU6A2iDPTpfxvMgKzI0DkFo4LATrcLrCjs0A5qo9UwAUzgZ15CzXLl5p_rqZ6UGls9W_t1vhXgeVMgL/s400/blogg+baggen+019.jpg" width="362" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Blå Baggen in action</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Huvudpersonen Jaime, går i skolan och
har vänner. Han berättar för dom om sina upplevelser, hans vardag
är ganska stor del av berättelsen. Skolan, föräldrar och
gängtryck finns runtomkring.En del schabloner blommar upp men
hans liv har också sina poänger, som sagt inget direkt nyskapande
med ändå en ok serie.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
superkärlek stefan </div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-3426997444970713232013-05-05T19:09:00.004+02:002013-05-05T19:09:57.358+02:00Mixade serier<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj18oTPwjGN9dlWeJIJ4V05LySUj850dYSwYNvKSTGoCbrKPrvHJu7XrqNo6GDL5IOMr0Wg4_wfF1Pji6X8sD9QlYlUIf2TluLAXlQTpc6sPR_syrHrKshQ-oVHltsSbV28dMk9dL0jQl5f/s1600/blogg+13+001.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj18oTPwjGN9dlWeJIJ4V05LySUj850dYSwYNvKSTGoCbrKPrvHJu7XrqNo6GDL5IOMr0Wg4_wfF1Pji6X8sD9QlYlUIf2TluLAXlQTpc6sPR_syrHrKshQ-oVHltsSbV28dMk9dL0jQl5f/s640/blogg+13+001.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Stefan Niklasson</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Pelle Forshed har gjort en underbar
seriebok som heter "De anhöriga" Det är något så
ovanligt som en serieroman med rötterna hos en arbetande människa.
Huvudpersonen Pelle jobbar inom hemtjänsten, och vi som läser får
följa honom genom vardagliga och absurda situationer. Det mesta av
handlingen utspelar sig under hans arbete. Pelle gör en del val
inom arbetet, inte alltid korrekt och sympatiskt, kanske är det
tidspress som gör att han väljer enkla och snabba vägar. Hans
kunder får inte alltid rätt service. Två anhöriga till en av de
han sköter om, klagar och synar honom noga. De gnälliga har naturligtvis inte helt rent mjöl i sina påsar och vi får
även följa ett medelålders par och se deras liv.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Formen är enkel, fyra rutor på varje
sida, utan variation. Det som varieras är valet av synvinkel, ibland
är vi betraktare utifrån, ibland har vi Pelle i fokus och ibland en
vårdtagare. Det finns en enkelhet som fungerar väl. Teckningarna är
i samma anda, den rena linjen skildrar med ett poetiskt vemod, varje
sekvens. Det är ont om glada människor, humorn finns i små gester
och diskreta miner. Berättelsen formar sig långsamt. Det är på
många sätt en ärlig berättelse, en betraktelse som känns äkta
och levande. Det lönar sig att läsa "De anhöriga" Du får
en glimt av en arbetande människa. Du får själv fundera över var
gränserna går för ett bra arbete. Vilka möjligheter som finns,
eller kanske snarare bristen på avlönad tid, och som en konsekvens
av det, brist på möjligheter till en bra vård i livets slutskede. Det här är en serie som behövs.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag har också läst Nina Hemmingssons
"Det är svårt att vara Elvis i Uppsala" En
samlingsvolym med utvalda serier från 2004 till 20112. Serierna är
självutlämnande och fyllda av en berättares djärvhet. Nakna
upplevelser som börjar och slutar tvärt. Ibland känns det
poänglöst, ibland känns det pricksäkert och ärligt. Ibland
skrattar jag och uppskattar de livfulla bilderna, ibland känns det
allt för mycket som en serie av en kvinna för kvinnor.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det är något tragiskt över den svart
vita grafiken, det är skarpa och raka linjer, driven förenkling
som får oss att fokusera på orden och kropparna, som stela talar
utan ord. Ett mörker som är svårt att lämna när man lagt boken
ifrån sig. Har du en dragning åt mörka betraktelser så har du en
tjock seriebok att skaffa dig. Personligen tycker jag att en del av
historierna blixtrar till och blir viktiga ljus i mörkret, men en
del av historierna når inte fram till mig.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Ok nu har vi ångan uppe så vi slår
väl till med en bok till, ännu en tjock seriebok. "The Best
american comics 2011" Den hittade jag inne på Göteborgs
konstmuseum som har en riktigt fin bokhandel. Alison Bechdel har
gjort ett urval av seriösa amerikanska serienoveller. Urvalet är
mycket bra, och du får många fina betraktelser att ta dig igenom.
En del serier är klassiskt amerikansk underground, skolgång,
öldrickande och röka på. Men det är mer än så som
erbjuds. Några kreatörer känner jag igen, ex Joe Sacco och Jaime
Hernandez, dom håller hög klass. Nya trevliga läsupplevelser som
"Abby´s road" av Noah van Sciver och den underfundiga "Anatomy of
a pratfall" av peter och Maria Hoey, som blev något av en
favorit.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Härliga bilder får du i "the
pterodactyl hunters in the gilded city" Bilderna är charmiga
och med livliga linjer som leker med läsaren. En underlig men
trevlig läsning, man vill se mer. Novellen Winter fångar en vemodig
stämning i sin lågmälda historia, där du själv får knyta ihop
trådarna. Några ungdomar cyklar hem, en av dom blir sittande på
trottoaren och fattar ett beslut. Danica Novgordoff, Benjamin Percy
och James Ponsoldt skapar bra tillsammans. Det känns som om man
kliver rätt in i en berättelse, och man får absolut en känsla av
att det finns en fortsättning. Ett smakprov. Kanske letar jag upp
några av kreatörerna på nätet. En del serier i albumet är skittråkiga
eller svårbegripliga. Men så ska det ju var i ett urval. Spring
gärna till Göteborgs konstmuseum och köp boken.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
The best american comics 2011 utgiven av Hougton Mifflin harcourt 2011.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Nina Hemmingsson det är svårt att vara Elvis i Uppsala utgiven av Kartago förlag 2012</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Pelle Forshed De anhöriga utgiven av Kartago förlag 2012 </div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
seriekärlek Stefan </div>
Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9051066519352975122.post-56964900073976012982013-05-02T22:54:00.000+02:002013-05-02T22:54:14.681+02:00Superfredag del 2<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhinJnbbRP7yshSGg-DR68BnWsmTztRQp5MlhJoKmlSpP0I8B73mboKwFD2ScSs9-X8I3SP41GZr4fZmGnabX-LYNBQLLxDs8-V_f_BmRtrU74_Zu0ZyYxwtSv5pT9QXKWcK8izJvXrl-nB/s1600/norska+gr%C3%A4nsen+april+13+150.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhinJnbbRP7yshSGg-DR68BnWsmTztRQp5MlhJoKmlSpP0I8B73mboKwFD2ScSs9-X8I3SP41GZr4fZmGnabX-LYNBQLLxDs8-V_f_BmRtrU74_Zu0ZyYxwtSv5pT9QXKWcK8izJvXrl-nB/s400/norska+gr%C3%A4nsen+april+13+150.jpg" width="266" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Stålis förr och nu foto Stefan Niklasson</td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
När Joe Shuster och Jerry Siegel
skapade Superman under 1930 talet. Skapade dom en hjälte som kunde
hoppa över en skyskrapa men inte flyga. I dom första äventyren
slogs han mot vanliga människor som inte tog sitt ansvar. Han var
inte osårbar men med en rättvisevilja som gav honom en stor
läsarskara. I Superman nr 13 lyfter stålmannen upp en skurk i
luften och låter honom falla från hög höjd. Han fångar honom i
sista stund och skurken erkänner sina brott.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2JyyfuFw6zMpzhclVzK3zXS5XMFOaeLe0LKhiJqU5lvqGaUBRfCd3dLZlSzBqnyRK6JgCl8yEWM-8WXByvzh7dx6J6ySgWdLupbNVJ4s_nuq4_l9ScxfMdHLx__9byDnhXfWNvMGc0jMN/s1600/norska+gr%C3%A4nsen+april+13+151.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2JyyfuFw6zMpzhclVzK3zXS5XMFOaeLe0LKhiJqU5lvqGaUBRfCd3dLZlSzBqnyRK6JgCl8yEWM-8WXByvzh7dx6J6ySgWdLupbNVJ4s_nuq4_l9ScxfMdHLx__9byDnhXfWNvMGc0jMN/s400/norska+gr%C3%A4nsen+april+13+151.jpg" width="288" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ur Superman nr 13 1941</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgmjBV4MT4Ovbs-oiHGYp0dVQ4C78NZd7HcNR2TxctPXpIkm75t668rWXlrPttbiY2LNW6UpWCb1nI4FxlqyLtuHQSeWc2H1HRg5RBqcn9cwiUBdCuGQQxWCTr80Y_MtK7Q2uuCDk0UFGx/s1600/norska+gr%C3%A4nsen+april+13+153.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgmjBV4MT4Ovbs-oiHGYp0dVQ4C78NZd7HcNR2TxctPXpIkm75t668rWXlrPttbiY2LNW6UpWCb1nI4FxlqyLtuHQSeWc2H1HRg5RBqcn9cwiUBdCuGQQxWCTr80Y_MtK7Q2uuCDk0UFGx/s320/norska+gr%C3%A4nsen+april+13+153.jpg" width="213" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ur Action Comics 2013</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Så inleder också Grant Morrison sin
byggnad av den nya stålmannen. Alla superkrafter är inte på plats,
dräkten är inte där, men glöden att skapa rättvisa gnistrar i
röda ögon. Tecknaren Rags Morales visar upp bred bringa i tight
t-shirt, arbetarkängor och uppkavlade Jeans. Klädseln är ungdomlig
och revolutionär, bildspråket hämtar delar från den politiskt
propaganda. Det är en mix av amerikansk kroppsfixering och
österländsk arbetarromantik.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Supermans krafter växer, och den
amerikanska staten upplever honom som ett tänkbart hot, man smider
planer för att fånga in honom. Deras bästa hjärna sätts på den
utmaningen, Lex Luthor tänker till och leder superman in i en fälla.
Men det räcker inte med den begåvade Lex Luthor, bakom intrigerna
smyger den ännu briljantare Superhjärnan Brainiac fram. Här får
den unge Superman en ordentlig utmaning. Grant Morrison väver
skickligt en spännande väv som jag lätt fastnar i.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Fler skurkar dyker upp, fler vänner
runt stålmannen, några nya, några bekanta. Det här borde du läsa
och förgylla din fredag, spring ner till bokhandeln och köp, eller
sitt kvar vid datorn och beställ boken på Bokus, det gjorde jag.
Nästa fredag har du den i din hand.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det är förresten inte bara Rags
Morales som tecknar, mest är det Andy Kubert och ex Brent Anderson
som är med, dom gör det helt ok. Men vill du se skillnaden på bra
och superbra ska du läsa det sista avsnittet i boken som jag tror publicerades i Action Comics nr 8. Där tecknar Andy Kubert en
historia om hur superman färdas genom rymden och landar i USA Varje linje sitter med snits, varje kurva ligger snyggt förpackad
och allt känns så rätt, man kliver in i bilderna och känner ljud,
vibrationer och dofter. Man läser inte man hör och upplever sin
serie.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
När saliven har torkat på din tröja
kommer det en känsla av mersmak. Grant Morrison byggde Batman under
många år, skapade figurer och tog livet av dom. Det känns när man
läser hans Stålmannen, en oro luften, vem ska han offra för att
skapa spänning. Jag läser på några amerikanska seriebloggar att
en del börjar tröttna på att hjältarna dör, de längtar tillbaka
till äventyren där slutet var givet, alltid gott och alltid
rättvist. Så är det inte längre.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag tänker läsa mer Superman.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Action Comics 1-8 (the new 52) Grant
Morrison Rags Morales Andy Kubert.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Som bok heter den volume 1 Superman and
the man of steel</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
och vill du läsa superman från 30-40
talet så har man givit ut Archive edition, superman Archives, volume
1 och några mer, jag ref till Superman archive nr 4 i texten ovan</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
superkärlek Stefan </div>
Stefan Niklassonhttp://www.blogger.com/profile/03382049035102524127noreply@blogger.com0