Fyra seriösa och en Galago!

Jag lånade hem fem serieböcker från det fina Biblioteket i Vänersborg, dom har en bra seriesektion.

Jag valde fem stycken med lite variation. Pendlade hem och laddade för en serielördag.

fotoshoppande Stefan Niklasson

Först ut blir Hieronymus B. Av Ulf K.  Det är en tysk serietecknare som har gjort mycket charmiga figurer och fantasier, titta gärna in på på någon av hans tre bloggar.

Hireronymus B. är en kontorsanställd med en inrutat liv, men med ett växande inre. Teckningarna är rena och klara, grafiken är väl utförd och det är lätt att låta sig förtrollas och svepas rakt in i hans stela, fyrkantiga värld. Det hela är ordlöst, pratbubblor finns, men med symbolik, och vi skapar en egen handling utifrån vår tolkning. Här talar bilderna och serienovellen är för tunn, jag hade gärna läst mer.

foto Stefan Niklasson

Nästa bok är Russinet av Katja Tukiainen utgiven av Optimal . Här får vi följa en Kvinna som blir med barn, väntar barn, föder barn och tar hand om barn. Det finns en man med i handlingen, en blek och nästan osynlig varelse, här ligger ett starkt fokus på Kvinnans upplevelse, infall, utbrott och fantasier. Det är sexton år sedan jag och min sambo gick igenom det där, läsningen blir seg, tråkig. Visst är det gulligt och sött med alla små anekdoter, och hade jag läst den för 16 år sedan så hade både intresse och behållning varit betydligt större, en bok riktad mot en klar kvinnlig målgrupp, jag känner mig utanför, blir aldrig delaktig i serien, mannen som borde vara min ingång i serien gör antingen pinsamheter eller så bara finns han. Nej inget för mig, nästa bok...

Bäst i test... JUNI   av Julia Thorell.   Foto Stefan Niklasson

Juni av Julia Thorell, det var omslaget som fångade mig först, en flicka på en rostig Saab parkerad i skogen, hippetextade runda bokstäver bland evig grönska. Inuti var det svarta linjer och teckningar som lever i ett härligt svung, här möter vi figurer som överraskar och får följa en ung flicka som blir utsatt för fri uppfostran. Här hittar jag  flera saker att relatera till även om jag inte är en ung madam.

En central tråd i albumet är den växande flickans upplevelse av vuxenserier, hennes frigjorda pappa låter henne upptäcka och läsa serier som garanterat får en vuxen att rodna. Hon diskuter mellan de frodiga teckningarna hur detta påverkade hennes bilduppväxt. Själv köpte jag under 90 talet mycket vuxenserier, som Epix och pox, när jag själv fick barn valde jag något annat än Julias Pappa, jag skänkte min samling till svenskt seriearkiv, och tänkte att många utav serierna skulle bli en komplicerad läsning för mina barn. Efter att ha läst serienovellen JUNI känner jag mig återigen nöjd med det beslutet.

Det sprakar av tuschade linjer, här är den rena linjen på semester, känslor och en snabb känsla av skisser rinner fram genom berättelsen, grafiskt tycker jag "skum" är bäst, här blir det lite ramlöst och skuggningarna är mer genomarbetade.men även "Italio mi amo" är vacker och absolut levande.

Hon blir lite säkrare med layouten och mer och mer lättläst när man bläddrat sig genom några sidor. Det är värt att bläddra. Den här dagen blir JUNI den serienovell jag hellst rekomenderar bland de fem jag skriver om.Julia Thorell skär sig in med mjuk kniv, hon fångar, håller en tråd och man följer gärna med längs de levande linjerna. Juni av Julia Thorell är utgiven på Kartago, missa inte den.

Läs inte... vråla istället.... foto Stefan Niklasson

SAMTIDIGT är ett seriöst försök att leverera grafisk noveller av Kolik förlag, Förordet är så seriöst att jag inte förstår någonting alls, makalös rackakalja, och serierna... likadant där, du behöver nog en akademisk utbildning av guds nåde för att få någon behållning av detta. Läsvärd är Emma Adbåge men resten klarar jag mig utan. Prettokonst rätt ner...i... jag noterar nöjd att redaktörerna idag presenterar helt andra serier.. skönt.

foto Stefan Niklasson

Till sist en Galagoprodukt, Deras mest udda fågel måste väl vara Johan Wanloo, bland Galagos alla dysterkvistar är han ett udda val, här briserar en naiv humor med manliga förtecken. Johan har gjort en längre historia om en man som vill ändra livsstil, sluta gråa till sig och skaffa sig tuff skäggväxt. Det är fyndigt emellanåt och man fnissar lite förtjust. Jag skulle vilja se serienovellen färglagd, hans bilder är som gjorda för det, det blir lite kalt mellan tuschlinjerna, färglagd på gammalt vis med klar färger och hög kontrast, det skulle få fart på läsningen tror jag. Jag gillar boken men kan inte bestämma mig för hur mycket, hur bra är det egentligen? Jag behöver läsa mer Wanloo.

Serielördag är gött hälsar Stefan