![]() |
Foto Stefan Niklasson |
Kalevala är ett finskt epos över
några hjältar, en slags gudasagor som berättades muntligt mellan
gårdarna på landsbygden. först på 1800 talet skrevs
berättelserna ner i bokform. Den första bok som publicerades i Finland på finska lär ha varit denna magiska Kalevala. Det är en
helskön berättelse om gudar som tävlar i poesi och musik, ja här
finns till och med ett avslutande kapitel som driver med nya
testamentet. De finska gudasagorna ansågs naturligtvis som hädiska
av de svenska herrarna.
Don Rosa är en kanadensare som gör
stor succé med sina kalle anka serier, framför allt här i Sverige.
Han har sammanstrålat dessa sagofigurer ur den finska litteraturen
med de välkända ankorna. Det blir ett sanslöst möte. Farbror
Joakim stöter som ung på en kringvandrande insamlare av gudasånger,
en viss Lönnrot, det var han som samlade ihop de muntliga
berättelserna och skrev den mest kända varianten av Kalevala.
Joakims jakt på ett litet mynt leder oss naturligtvis till Finland
och dess magiska figurer. Det här en historia som roar mig, den
bottnar i muntliga traditioner och figurerna som kliver fram har sin
näring från folksagor.
Don Rosa har läst på och ger oss
rikligt med innehåll, det är inte en tillfällighet att han blivit
populär. Inte bara bland unga för sina fina teckningar, utan även
bland vuxna för sin dolda budskap och trådar som blottas för den
insatta. Don Rosa roar sig med att klä sina historier med detaljer
och bakgrunder som berikar den som orkar läsa noga. Här kan man
känna igen miljöer ifrån dagens Finland och härliga bilder på
deras gamla hjältar. Sedan kryddar vi med lite uppfinnar Jocke och
Magica de Hex, och det blir inte så tokigt.
Mer kallevala ankor åt oss nordiska
gudaläsare. Har ni inte läst kalevala rekommenderar jag er att läsa
den, och vill ni läsa don Rosas äventyr så finns de utgiven av
Egmont i form av Kalle anka extra nr 4 2012.
omdöme 4/5
Seriekvack Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar