 |
| Foto Stefan Niklasson |
När jag läst igenom Utopi nr 1 2011, så kom jag att tänka på amerikanska skräcktidningar från 50- talet. Korta historier med knorr på slutet, med någon effektfull teckning som skulle sätta hjärnbalken i gungning. Målgruppen för de tidningarna var ungdomar. Tecknarna tänjde lite på gränserna för vad som var tillåtet och de besegrades med tiden av den amerikanska censuren, the comic code.
Jag funderar lite på vilken målgrupp Utopi har. Lite äldre ungdomar kanske, men troligtvis en mer vuxen publik. Tidningens bildspråk är djärvt och de utmanar oss lite, här finns både sex och blod. Både svart vit ångest och färgglada äventyr med inslag av humor. Tidningen spretar åt olika håll, löst sammansatt av ett manifest.
Jag gillar manifestet, det är efterlängtat, vi behöver nya världar att flyta in i. Om tidningen i fortsättningen lever upp till sitt manifest, då har vi mycket att se fram emot, det hela ser väldigt lovande ut.
Svenskt serieskapande behöver lämna vardagsrealismen och blomma ut i äventyr. Inte för att verkligheten är tråkig och tungsint, det finns plats för sådan serier oxå. utan just för att ”alla” gör serier om konstskolestudier, mobbing och självmord. Här kan den svenska seriedammen växa från inbördes beundran av svåra uppväxter till... något annat. Kanske är det en Utopi?
Jag läser gärna nästa nummer, och med stor nyfikenhet.
Utopi nr 1 2011 utgiven av Kolik Förlag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar