|
joe kuberts omslag
Ingen gjorde det så bra som Joe
kubert, the top of the line, han öste ut serietidningsomslag. Från
70 talet finns det hundratals exempel på det. Han gjorde många så
kallade moraliska dilemman på sina omslag, ställde någon slags
fråga som skulle fånga läsaren. Målgruppen var unga pojkar. Jag
ger er ett lysande exempel. Tidningen G.I. COMBAT som innehöll
krigsserier, bland annat den populära stridsvagnen "the haunted
tank", vi kollar in nr 180.
En nunna sitter vid kanonen, de
amerikanska soldaterna är utslagna, nunnan uppmanas att skjuta mot
de anfallande tyskarna. Men hon kan inte, hon kan inte döda! Nu
blir vi ruskigt nyfikna, hur ska det gå? Överlever de amerikanska
hjältarna? Vi känner pulsen stiga, fienden är många dom närmar
sig, kallsvettig betalar vi för tidningen och raskar på hem. Och
innehållet speglas faktiskt i omslaget. Bob Kanigher som jobbade en
hel del med joe kubert, har skrivit en historia med ett moraliskt
dilemma, där några sorgsna trästatyer har en uppfriskande
kryddning på berättelsen.
Joe Kubert gjorde omslaget men inte
serien inuti.
|
|
svenska spider-man 2002 |
Efter den 11 september 2001 har det
gjorts en del serier på ämnet terrorism, en av de som snabbast kom
ut i sin ordinarie press, var Spider-man. Det amerikanska omslaget
var helt svart, och det serverades en långsam och vemodig berättelse
om hur terrorismen skakade om oss, det är amerikansk så det räcker
med hjältar och flaggor, men oxå med nyanser och
tolkningserbjudanden som sällan syns i amerikanska serier, det är
läsvärt och ska naturligtvis ses i sitt sammanhang. När jag läste
seriekunskap på högskolan i Visby, skrev jag en liten analys om
denna serie.
Men nu fokuserar vi på det svenska
omslaget, nr 9/2002. En spider-man som tar av sig hjältemasken och
vid sidan av honom ett rött fält med en moralisk frågeställning.
Under andra världskriget kunde man i Sverige precis som i övriga
världen se tecknade bilder på en åldrig man med barnbarn i knät
och frågeställningen som kom från barnet var, farfar vad gjorde du
under andra världskriget?
Mot en svart bakgrund ställs peter
parker inför denna fråga, var var han när terroristerna rev hål
på folksjälen. Med fuktiga ögon vädjar Parker om vårt intresse,
han vill liksom farfar med barnbarnet i knät säga något som gör
skillnad. Är ditt intresse väckt, eller vridar du dig inför
propagandan?
|
frågande omslag!
När vi nu ändå fått upp ångan, så
kollar vi in en till, ett nyare omslag, från the Amazing spider-man
nr 544 år 2007 hittar vi följande frågeställning, textat med vita
feta bokstäver.
Vad skulle du göra om du bara
hade en dag kvar? det är verkligen en triggande frågeställning,
man behöver inte vara ung pöjk för att gå igång på den. Efter
lite tänkande är nyfikenheten väckt, vi bläddrar oss in i
tidningen och får första delen av fyra avsnitt där vi inte bara
erbjuds action, utan även sorg och desperata handlingar. J. Michael
Straczynski kan berätta en historia, och joe Quesada vet att svinga
en penna.
Omslagsknep för att fånga
läsaren/köparen är många, jag återkommer nog i ämnet.
|
Serietidningsomslag är ett bra ämne att ta upp. Något som jag gärna skulle vilja läsa om är Fantomenomslagen av Gohs. Det måste finnas flera hundra från 1950-talet till 1980-talet. Hur förändras tecknarens teknik? Blir omslagen bättre eller sämre under dryga trettio år?
SvaraRaderaen skön ide, Rolf Gohs är en av flera favoriter, fantomen en annan, det kan nog bli ett inlägg...
SvaraRaderaVem minns förresten inte omröstningarna om bästa fantomenomslag, undrar just hur många gånger han vunnit?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaKorrekturrättad version:
SvaraRaderaHur många gånger Rolf Gohs vunnit omröstningarna? Bra fråga, men frågan blir kanske mera meningsfull efter att han upphört att rita precis varje omslag år efter år. Jag gissar att Fantomenomslagen tidvis utgjorde hans försörjning under 1970-talet. Så bra som dessa omslag var så måste han ha fått rejält betalt för dem. Även en del originalförsäljning bör ha varit inbringande. Vidare har Gohs ritat ett Fantomenäventyr (1966). Enligt uppgift från serieskaparen själv åsamkade detta arbete honom ett mindre nervsammanbrott pga olust vid ritbordet
Skapande och lust är nog inte alltid samma sak. Att Gohs brann för mystiska tvåan och fick igång kreativetens lustfyllda sidor där, det tror jag absolut, men han tjänade möjligen mer pengar på Fantomenomslagen. jag ska ta mig en titt på om hans omslag blev bättre när dom blev färre... återkommer då...
SvaraRaderaKlart att Gohs vann omslagstävlingen de år då han gjorde alla :)
SvaraRaderaDet finns dock en nedgångsperiod för Gohs´ Fantomenomslag, som jag ser det. Det var i mitten av 1970-talet (jag var med på den tiden och missade inget nummer av Fantomen) när han övergav det ambitiösa gouachemåleriet från tidigare år till förmån för en enklare teknik. Omslagen fortsatte ändå att vara mycket bra. På Rolf Gohs´ nivå är olust förenligt med hög skapandekvalitet.
Det var givetvis Mystiska 2:an som var det viktiga, och där ökade kvaliteten hela tiden både till innehåll och form. Första avsnittet (1969) är exempelvis tydligt sämre ritat än redan de närmast därpå följande.