Foto Stefan Niklasson, lerfigurer Hampus Niklasson. |
Skräckserier har aldrig varit min
grej. Jag har läst några lite då och då, men aldrig blivit
förtjust. Den senaste tiden har det kommit mycket vandrande zoombies till
serielandskapet. Så till slut bestämde jag mig
för att ge det en chans. Jag köpte en görtjock samling, 500
sidor med skräckserier från 40 talet och fram till nutid. Släckte ner
huset, lät vargarna yla och tände några små stearinljus.
Samlingen är snyggt presenterad och
korta texter inleder varje serie, det sätter de utvalda historierna i
ett sammanhang, det gillar jag. Samlingen innehåller inte dom mer
kända tecknarna, utan här tas de b-laget in på plan. Ibland
sprätter det till i bilderna och en å annan lyckas förmedla en
läskig stämning, som susar genom huvudet när den första höststormen viner
utanför.
Efter några hundra sidors läsande
somnar man utmattad och sover lugnt, till min besvikelse blir det
inga läskiga mardrömmar, inte ens en sketliten minizoombie som gått
vilse, dyker upp under natten.
Jag drar mig igenom boken och hittar en
å annan godbit, men det är lite enformigt med så mycket skräck på
en gång. Det intressanta är väl att få historiken så klar för
sig man kan se utvecklingen och sättet att förmedla serier på, hur
varje årtionde tycks ha sin stil och charm. Jag gillar nog de äldsta
bäst, det träiga sega med en liten knorr på slutet, inte allt i
bild utan blodet får droppa mellan rutorna.
Det är focus på historierna och en
hel del finns hämtat från H.P. Lovecraft och seriemästare som Roy
Thomas, så ibland hittar man in till vassa råttor och stinkande
källare. En av bokens historier finns återgiven två gånger, en från 60 talet och en från modern tid. Kul att jämföra och lite lärorikt.
Jag saknar de mer kända tecknarna eftersom jag gärna fångas av ett
gott hantverk, en bra historia räcker inte.
Skräck är fortfarande inte riktigt
min grej.
Betyg 2/5
The Mammoth Book of Horror Comics,
Edited by Peter Normanton, utgiven av Robinson 2008
På tal om seriefigurer så träffade jag en för 10-års sedan som hette "PASS PÅ"....
SvaraRaderaHade jag kunnat få fram hans karaktär, färdigheter och samspelet med paletten, så hade det blivit en succé. Killen var en "natural comedian", och mitt liv hade varit klart tråkigare om inte våra väggar korsades år 2001.
"vad fan har du gjort med guossarna !"....eller vem fan hade kunnat uppfinna något sådant????
Hälsn.
Julio
Det var en härlig tid, jag garvar fortfarande högt när denna härliga figur dyker upp, jag försökte en gång göra serie på just detta, men verkligheten överträffade förmågan, kvar blir i alla fall några underliga minnen med muntra mungipor.
SvaraRaderahoppas allt är väl med dig Julio!