Stefans SerieBlogg

foto stefan niklasson

På bokmässan i Göteborg 2013 stannade jag vid seriefrämjandets monter, där i hörnet hade Kvarnby folkhögskola ett bord med fanzine. Eleverna såg glada ut och sålde raskt 7 fanzine till mig. Eftersom dom inte ville vara med på bild, får du föreställa dig tre ungdomar som lite nervöst pekar ut några godisbitar ur butiken, du kan humma lite, fråga om dom trivs och lyssna på deras leende svar, innan du bär iväg med dina fynd.

samlade serier av Ylva Oknelid

Det är flera namn som återkommer i olika grupperingar. När jag läst igenom dom bläddrar jag lite och hittar några amatörserier som jag verkligen uppskattar. Som exempelvis samlade serier av Ylva Oknelid, hon presenterar ett blomstersmycke som vibrerar av det där lilla extra. Pappret är lite tjockare än det brukar vara och på omslaget har hon broderat en hemlighet. Serierna och betraktelserna som du hittar inne i tidningen präglas av en romantisk stillhet, som vilar vackert i ögat. Serien "Hej Vänner" bländar mig med en omedelbar charm. Fantasi läggs fram mellan ord och bild, det är lysande.

Hej Vänner av Ylva oknelid, wow!

Wicca med Lissi og Kis, bjuder också dom på en annorlunda presentation, omslaget är transparent och ger en magisk känsla till fanzinet. Wicca är en hednisk religion, det kan du läsa mer om på wikipedia. Serien är fri i sin komposition, inga fasta rutor utan det svävar mellan bilder och talbubblor.Figurerna är långa och gängliga, som hastigt växande ungdomar. Ben och armar slingrar sig mellan fast form och rymd. Texten är vardaglig och inte lika överraskande som bildspråket. Det här fanzinet andas att det är roligt att teckna. Två unga som trivs tillsammans småpratar sig igenom berättelsen.

Wicca med lis og Kriss

En tredje som fyller ut ett eget fanzine är Julia Hansen. Här har vi ett fanzine som är så rätt fram och tydlig att man rodnar. Tonårsrevolt som skulle få huvudet att snurra på Freud. Det finns några riktigt bra sidor "fader vår" har en trovärdighet och realistisk ton som klingar en stund efter läsningen. Det är riktigt bra. Men här finns även tröttsamma provokationer som "angsthynda" eller "jag är labil" svårtolkat och ja... jag vet inte vad. Antagligen tryckbart i Galago.

Men när hon tonar ner sin absurda sida och låter berättelsen fånga en poäng, då är det läsvärt. Fanzinet heter "dagens text" och bör bläddras igenom av den som vill se bredden mellan högt och lågt bland unga kreatörer av idag.

Aja of the Forest av Johanna Jacobsson

"An act of Pictures" innehåller tre serieskapare. Här är serierna mer traditionella, inte i strikta rutor men ändå i en läsvänlig form. Här hittar jag det vackert tecknade "Aja of the forest" det är snyggt så ögat fastnar och man dras in i historien, hjärnan kickar igång och man vill se mer. Det bryter fram symbolik i bilderna. Skuggspel i bakgrunden, fördjupar berättelsen. En svårfångad fjäril sätter ljus på vårt inre och serien får sin knorr och behållning, snyggt jobbat.

I samma fanzine hittar jag "Hello darkness my old friend" av Nico. Serien har en fast form, fyra rutor, upprepande bildsnitt/vinkel. Det gör att man fokuserar på texten. Dialogen fångar och leder dig fram till en överraskande slutpoäng. 8-9 sidor med samma upplägg, det känns mer teater än serie. Nico skulle kunna ha varierat mer än kroppens position, serieskapanadet är ett levande media, när man bortser från en av dess grundstenar, nämligen variationen, utmanar man kanske lite för mycket.

Gotlandskorv kallar sig serieskapare nummer tre i fanzinet. Här hittar vi amatörens kännetecken. De första sidorna innehåller bildvariation om än något bleka och tunna bilder. Sedan blir det fokus på huvudpersonen som dominerar varje bild. Här skulle tecknaren kunna lägga fram vinklar som ramar in figuren och mer gömmer in den i miljöerna. Vi får miljöskildringar men det flyter inte riktigt emellan rutorna. Men om man fortsätter att läsa serien på nätet, så ser man en positiv utveckling. Ytterligare 20 sidor in blir det betydligt bättre och det lönar sig att teckna på. Rutinen sätter saker på plats.

Eroan och Odd av Nicole Svensson

Nicole Svensson medverkar även i "melankoliska Drömmar" här med "Eron och Odd" här ser vi framsteg, berättelsen är tydlig och bilderna lite vassare, mer levande.några teckningar är lysande snygga, andra mer platta. Kanske vore det spännande med en gråskala som fyller ut de tunna linjerna. Det känns lite glest eller väl luftigt ibland. Några tjocka linjer eller mer gråskala kunde ändra på det. Här hittar vi också en annan dam med framtiden i sin penna, Elinore Sander tuschar mer skissande utan att för den sakens skull förlora skärpan i bilden, och apropå gråskala så visar hon på sköna bilder i sin vemodigt vackra "Tsunami" hur man får liv i en seriesida. Vackert jobbat och väl värt att läsa. Anton Heed inleder en längre berättelse i fanzinet, en historia om uppror och revolt, inget nyskapande men innehållet finns där och fyller både rutan och sidan med bild och text.

Ellinor Sander skapar med gråskala, det är  bra...

Max Solca leker med symboliken och plockar poäng tycker jag, det finns något i de mjuka långa linjerna som flyter ut och bildar enhetlighet mellan sidorna. Stora sidor som väver ett mönster. Han ställer frågor om miljösyn och vad vi prioriterar i våra liv. Han vänder med glimten i ögat på vår vardag. Max Solca skulle ha smält in fint i undergroundkulturen på 60-70 talet, hoppas han får plats i vår moderna tid. Fanzinet "döm mig inte efter mitt lakan" är värt en koll.

döm mig inte efter lakanet av max solca

Jag läste också Abolute serieettan 2013 och drömstudier. Här hittar jag korta bidrag från en mångd olika skapare, det blir för kort, en eller två sidor räcker inte för att säga något, inget blir förmedlat där alla radas upp. En kör sjunger naturligtvis, men det behövs i så fall en profilering eller tema för att vi ska kunna se de olika stämmorna. Visst finns det några man blir nyfiken på Johanna Gustavsson lämnar ett mörkt bidrag, där finns det potential till växande och Nino Mick bjuder ut ett modigt sensuellt bildspråk. Det sås ett frö här och var och seriekskaparna tycks må bra på våra skolor.

fanzinekärlek Stefan