Stefans Serie-Blogg....... wow... pow...smock...

fredag 28 oktober 2011

Gunnars grafiska reprint



Foto Stefan Niklasson

En tjock bok om en av de mest intressanta från 80-talet svenska seriealbumsutgivningen, det borde vara en godbit, central i var människas bokhylla... Men jag är kluven.

Jag har några gemensamma referenser med Gunnar Krantz, vi är båda födda under tidigt 60 tal, vi stångades båda med vänstern under 80-talet och har båda en genuin passion för serier. I vår gulliga ungdom medverkade vi båda i olika fanzine. Men det finns skillnader oxå. Vänstern har alltid varit splittrad mellan ”proletären” som käkar i korvkiosken efter några öl på puben, och de vinpimplande ”intellektuella” som diskuterade ryska poeter på restaurangen. I min ungdom var det mest korvkiosk och öl, Gunnar Krantz käkade säkerligen mer nudlar/linser och led svårmodigt i något mörkt kyffe. Jag har aldrig kunnat ta det där svåra ”kafka hade inte heller så kul” lidandet på allvar:)

Boken innehåller mycket texter som ger bakgrund till seriesidorna, läsningen är roande och nyfiken bläddrar jag vidare. Serieproduktionen speglar på något sätt hans liv och de val han gör. Han publicerades bland annat i en av Horst Schröders sämre tidningar, Pox. Jag gillade aldrig den dystra svartvita tonen som var allt för experimenterande. Jag föredrog den mer traditionella Epix som var mer korvkiosk och öl. Men Gunnars seriealbum köpte jag gärna, och när man läser dom samlade i ett album så växer upplevelsen, befriad från Poxinramningen blev det mycket bättre.

I boken ”största möjliga allvar” fylls seriesidorna ut med tidsenliga foton som lågmält tillför en rak realism, upplevelsen fördjupas och egna minnen tränger på. Så växer då en bok till en upplevelse och en påminnelse om något som varit.

Allting förändras, politiken seriens språk och vi människor.

Jag funderar lite om dessa sidor har ett värde idag? Det finns så mycket nytt som vill fram bland yngre serieskapare, ska vi då vältra oss i repriser? Ett historiskt dokument är det absolut och Gunnar Krantz har sin plats i Sveriges seriehistoria. Det innebär att man kan ta sig själv på så stort allvar att man visar upp sina gamla lik.

Gunnar Krantz söker olika former, teckningsstilen förändras och man kan i slutet av boken se spår av det som ska komma sen (en ytterligare volym tycks vara på gång).Teckningarna blir snabbare och mer skissartade, Gunnar befriar sig sakta från förebilder som ex Tardi. Han eftersträvar enkelhet och lever upp till det. Det är här hans storhet kommer fram, han utforskar och backar inte för att ändra stil och leker spontant fram linjens betydelse för berättelsen.

När jag gick runt på bokmässan och valde olika seriealbum, visste jag omedelbart att den måste jag ha, boken om Gunnar Krantz gör sig i min seriesamling. Sa jag förresten att jag numera gärna dricker rödvin en skön lördag, och allt mer sällan besöker korvkiosken.

Allting förändras, politiken seriens språk och vi människor.

Största möjliga allvar av Gunnar Krantz utgiven av Optimal Press 2011

omdöme 3/5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar