Omslaget till hungerhuset är
outgrundeligt vackert. Text och kulörvariation blandas till en
lockande inbjudan. Flickan i gummistövlar bär på steg som leder
mot ett hus, där åldern har hunnit sätta sina första oåterkalliga
spår. Insidan skriker av hunger och lockar tillbaka sina besökare.
 |
| Foto Stefan Niklasson |
Bilden bär på svärta och ljus, och
en stark symbolik som sätter sig som en stämpel i pannan. Varje
linje osar poesi och kompositionen bjuder in till både den trygghet som upprepningen ger, och
det hot som skapar doften av höstens tistlar. Huset tar ljuset och
lockar dig in i boken, när dina fingrar följer omslagets ljus har
du redan börjat bläddra. Du är biten och börjar läsa. Snart vänder boken blad av sig själv och du hör hur en
tegelpanna skrapar mot en murstock, väggar med flagande tapeter
ramlar mot dig och du vill stanna en stund, eller kanske inte...
Du är inte ensam när du läser boken
hungerhuset, den är befolkad, en storasyster har den handlingskraft
som du saknar och vad ni än bär på för historik så är
livsgnistan större än den tyngd ni bär, tillsammans.
Berättelsen vävs av små trådar och
de flätas ganska skickligt, boken är väl berättad. Bilderna lever
dels av sin starka grafiska känsla, dels av den dekorativa poesin
som kryddar berättelsen och levandegör människorna, det är många
närbilder, som om vi berättar med videokamera. Jag vill ha mer översiktsbilder och miljöskildringar, en vacker penna som Loka
Kanarp kan säkerligen brodera mer i bilder än vad som kommer fram
här. Dom miljöskildringar som finns är mycket inspirerande,
välkomponerande och verkar genomtänkta. Här är en tecknare som
skapar bilder som om hon var född i ett linoleumsnitt.
Är den läskig, lever den upp till
titel, en spökhistoria.?.. Jag har sällan läst en serie som lyckas
skapa en obekväm stämning, film är så mycket bättre på det, där bland annat ljud bidrar till läskighteskänslan. Men jag bockar och tackar för
den ilande kittlingen i nackhåren när Edenborg och Kanarp kittlar
sinnet. Boken är inte bara vacker och snyggt tecknad, den lever och
sprakar i sin gestaltning, människorna vi möter är kött och blod.
Skaffa dig årets vackraste omslag och få en spökhistoria som lever
upp till namnet på köpet. Notera gärna det fina jobb Kim W
Andersson har gjort med formgivningen.
omdöme 4/5
Serieförtjusning Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar