Med blick för omslag...

Foto Stefan Niklasson

Jag är förtjust i bra tidningsomslag, det nya numret av Uti vår hage, glädjer mig och här lever förmågan att roa vid första anblicken. Omslaget är relativt rent från text, men berättelsen tar snabbt form inom oss. Det är säkert fångat och kompositionen styr oss till deras ögon och när vi studsat mellan blickarna, breder leendet ut sig, man är fångad och köplust uppstår. Återigen har Anton hittat en bra kombination av färger, utan tvekan är det måleriet som förtydligar och förenklar budskapet. Far och son är ett lysande team när det ska till ett säljande omslag.

Köpet blev inget jag ångrade, när jag efter några timmar kunde slita mig från omslaget hittade jag en ovanligt rolig och som vanligt charmigt tecknad berättelse. Den inledande historien om grannen Enok på besök inne hos Faló, är helt underbar. Det är välgjort när man kan leverera en totalt överraskande slutkläm i verkets sista bild. Krister Petersson visar med svung i linjen och en aldrig sinande lust att hitta nya vinklar och variation i miner och gester, att han behärskar komiken. Jag garvar mig glatt igenom hans nya sidor och roas av de gamla, framför allt tidningens avslutande fiskeäventyr.

Tidningens övriga innehåll är blandat och inte allt faller mig i smaken, Baldo orkar jag inte ens läsa längre, den är tråkig och har inget av de finesser som Krister Petterson slungar mot oss. Tobias blommar ibland och är ok med sina axplock. Lindström är mest seg, Gaston upprepar sig, och det gör väl även Elvis allt oftare. Tony och Maria Cronstam kan var otroligt roliga och det är en av de svenska humorserierna jag gillar bäst, men numera känns det som skämten går runt i nya rutor, kanske läge för någon slags förändring, nya personer, flytt till landet, emigrering..eller.. jag inte tusan vet jag. Det är lättare att gnälla lite än å hitt på själv.

En bra serietidning är alltid bättre än tv, kom ihåg det alla bildälskare.

Uti vår hage nr 1 2012 utgiven av Egmont.