Utopi dyker...

Vi börjar med omslaget, det är för tydlig cirkelkomposition, två knivar och uppspärrade ögon räcker inte riktigt för att bli intressant. Den galna kvinnan har samma ansiktsuttryck som den skräckslagna kvinnan, kaka på kaka, nej det börjar inte bra. Kim Andersson som gjorde ett helt lysande omslag till sitt senaste album, blir för centrerad och med för liten kontrastverkan, trots användande av kontrastfärger. Den utopi gula logon krossar det lilla som ändå sprakar.

ur loka Kanarps Råttmänniskan.

Peter är läskigt bra..

Men råttmänniskan av Lotta Kanarp är mer genomarbetad, den bjuder på lite överraskningar och den sparsmakade färgsättningen ger en bra kuliss till berättelsen. Peter Bergting kan oxå sitt hantverk, det är välgjort och underhållande. Hans bilder gör sig bra i detta lite större format än vad han brukar publiceras i. Sofia Falkenhem fångar mig inte denna gång, lite tomgång eller kanske är det något jag inte förstår.

karl blomstrar...

Karl Jonsson trycker till ordentligt, linjerna lever som aldrig förr ur hans allt djärvare penna, färgsättningen sitter som godis i ögat och berättelsen blomstrar med överraskande knorr. Tillsamman med Lars Krantz levererar han med god marginal. Till skillnad från Utfyllnadsserien Medley som nu upprepar sig, det är bra att man släpper fram nya begåvningar som får publicitet, men jag har nu tröttnat på Medley, skulle gärna se mer av andra skapare i kommande nummer. Nya grejer. I och för sig är inte allt nytt bra, men allt måste börja med något. Ny är Kungen av rymden av Emil Maxén & Ludwig Sjöberg, Ironiska antihjältar som skjuter skarpt och flår Aliens är kanske inte min grej, det hela är högstadiemässigt humormässigt, och jag har jobbat för länge som lärare för att tycka om sjuka överdrifter, man blir mättad på det efter 20 som bildlärare, men unga med friska hjärnor uppskattar naturligtvis den här serien.

Jag undrar lite om Utopi har en målgrupp, finns det en röd tråd (vad gäller ålder alltså) i dom framtagna serierna, jag tycker det spretar lite i ambitionerna. Halva numret lovar mycket, den andra halvan är som ett fanzine i storformat. Det vimlar av seriebegåvningar i Sverige, och fler finns utanför gränserna. Ta gärna in något från andra världsdelar, om det finns möjligheter till det.

Det här blev det tråkigaste numret hittills. Men jag längtar redan efter nästa.

2/5

Utopi nr 5 utgiven av Kolik förlag 2012.

serielängtan Stefan