 |
| Foto Stefan Niklasson |
Under 40-talet kom de första serietidningarna ut i Sverige. Åtminstone om man definerar en serietidning på det sätt som den ser ut idag. Musse pigg tidningen som gavs ut i slutet på 30-talet var större i formatet, likaså var tabloidtidningen Karl-Alfred stor som en liten dagstidning, den gavs ut efter andra världskriget.
Efter andra världskriget fick ungdomar möjlighet att köpa tidningar. Jobb fanns överallt och städerna växte allt snabbare. I USA såldes det mängder av serier, framför allt under andra världskriget. Och det är här man hämtar inspiration till de första serietidningarna. Men innan man släppte loss Kalle anka, Fantomen, Seriemagasinet och Stålmannen, gavs det ut 2 tidningar, kanske för att testa marknaden.
Tidningarna Radar och Spökflygaren bestod av action, portionerade på 6-7 sidors historier. Det var serier från pärmens insida till näst sista sidan. Inget redaktionellt, ingen avsändare, bara action. Sista sidan var reklam för den andre tidningen.
I spökflygaren kan vi läsa om en ung pilot som spöar Japaner på löpande band, på varje sida för dom stryk eller bomabas, de har sneda ögon och stora vita tänder, och den vita ynglingen besegrar allt.
I Radar läser vi om en man som telepatiskt kan kommunicera med "inbyggd" radar. Han jobbar med Fn och slåss mot kvarlevor från andra världskriget. Han tar itu med fascist propaganda och fångar in män i uniform.
Arvet från USA är tydligt och historierna är enkla, anpassade för en ung publik som ännu inte lärt sig älska serier. Det är relativt vältecknade och troligtvis valda med viss omsorg. Det var Allers förlag som gav dom båda. Allers fortsatte med tidningsutgivning så kallad kolorerad veckopress. Först 1952 gjorde dom ett nytt försök med serietidnigar. Men då var serieläsandet redan etablerat bland de unga, via mer renodlade serieförlag. Serietidningen hade kommit för att stanna.
Serieglädje Stefan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar