I skuggan av Utöya

Foto Stefan Niklasson

Massakern på Utöya har tagit grepp på mig några dagar. En ung man jagar ungdomar med gevär efter att ha planerat i flera år. Det är sjukt och avskyvärt. Jag lider med alla som mötte honom. Det är svårt att bli av med inre bilder av simmande ungdomar och en man med gevär.

Jag har som ung varit på många läger, även politiska. Som vuxen har jag planerat och genomfört läger för unga. Jag hoppas de som var med på Utöya och överlevde, orkar fortsätta sitt engagemang för en gemensam värld.

Det sägs att man ska berätta sin historia för att lättare ta sig vidare. En serieskapare som gjort det är Art Spiegelman. Han är mest känd för sin serienoveller Maus I och II, dom ska jag skriva om en annan gång. Framgången med den novellen fick honom att sluta med serietecknande några år, kanske någon form av prestationsångest efter alla fina priser och lovord för sina tidigare serier.

Efter de 11 september, då Art befann sig i New York. Han och hans familj befinner sig i närheten och han tror att det är hans sista dag. Med hjälp av symbolik, kopplingar till den amerikanska seriens ursprung och ett bildspråk som ligger nära 60-70-talets vänsterkultur väver han snarare än berättar traditionellt med serieformens grundstruktur. Genomtänkta bilder läggs till en svävande mosaik som berör.

Seriealbumet är tryckt på stor tjock kartong med otroligt fina färger, det hela är gjort med största omsorg. Art Spiegelman erbjuder något mer än sig själv. Konst och kunnande blandas i en berättelse som engagerar.

Den norske statsministern citerade igår en av de unga som överlevde massakern, att om en man kan visa så mycket hat, hur mycket kärlek kan då vi andra som är kvar visa ?

In the shadow of no towers av Art Spiegelman utgiven 2004 av Pantheon Books

Stefan Niklasson