 |
| Foto Stefan Niklasson |
Art Spiegelman är en av de riktigt stora inom serievärlden. Han började med att göra experimentella historier om sin egen ungdom och de demoner han bekämpade då. Seriespråket var grafisk, som träsnitt, figurerna sorgsna och ångestfyllda. Det doftade tungsint av sjuttiotal. När Art klev in i 80-talet började han gör en svit av kortare serier som tillsammans bildade en berättelse om de båda föräldrarna. Med ett mer traditionellt berättande och med en något renare linje, om än något darrig, tog läsaren till sig budskapet.
Med en rak tanke och en uppriktighet som måste ha svidit mentalt, visade han oss hur svårt det är att bära minnen. Minnen som föräldrarna inte kunde eller ville släppa ifrån sig. Art fick intervjua sin far under flera år och inte bara ta in mörkret från tredje rikets bakgård, utan även bearbeta det, till en serienovell som du måste läsa.
Han väver en historia mellan olika tider, hans egen nutid (80-90-tal) till föräldrarnas blödande tid (30-40-tal). Det tar Art Spiegelman 11 år att göra två seriealbum. Lägger du två dagar på att läsa dom har du spenderat din tid väl. Du får en berättelse som för dig in i människans inre baksida där mörka likhögar stör din utsikt. Du rubbas och skakas om.
I min ungdom läste jag flera böcker om förintelsen. Jag har i skolor hört överlevande berätta om sitt liv. Jag har som vuxen rest till Auswitz/Birkenau, sex gånger, med mina skolelever. Det som etsat sig fast inom mig är att någon djävel suttit och planerat, låtit bygga och sedan oljat in ett maskineri som ska ta bort andra människor.
Art Spiegelman Maus 1 och II, utgiven av penguin books 1987 och 1991, å svenska gavs den ut 1992 på brombergs förlag. Nyutgiven 2009.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar