Regisserad serieteater och djungelmystik

foto Stefan Niklasson

Jag skrev om Tarzan i mitt förra inlägg, det får mig att minnas en annan stark serieupplevelse under barndomen. I mitten på 70-talet när jag var på biblioteket med min pappa,  hittade jag ett tjockt inbundet album, Tarzan Apornas Son. Stora dramatiska serierutor som skrek ut.. läs mig... läs mig. Det gick inte att motstå, den följde med hem.

Burne Hogart hade tecknat Tarzan under 40 talet,och sedan lagt ner pennan för att istället undervisa. Under 70-talet  återvände  han till djungelns värld, och berättade historien om Lord Greystoke.  Vars föräldrar hamnade i djungelns utkant, där ett barn föddes och fördes bort av apor.

När jag idag läser om serien, slås jag av att bilderna är som regisserade teaterstycken, figurerna poserar och varje bild andas dramatik. Det vimlar av mönster och schabloner, sjömännen ser råbarkade ut, de onda är mörka i blicken, medan lord Greystoke är välklädd och elegant, hederlig och strävsam. Men som ung slukade jag den ivrigt, lånade om den och läste den ett par gånger, ritade av bilderna och älskade varje stund.

Jag föredrar Joe Kuberts version, han gjorde också samma historia ungefär samtidigt. Hans bilder är mer frysta stämningar ur djungels mystik, än Hogarts utklädda och poserande skådespelare. Men de båda bjuder dig på en läsupplevelse du inte bör vara utan.

Burne Hogart tecknade Tarzan mellan 1937-1950, efter det startade han en konstskola på Manhattan, drev den fram till 1970. Albumet  finns utgivet på svenska 1972 av Williams förlag.