Mångsidig bildskapare i utveckling

Foto Stefan Niklasson

Åsa Ekström är flitig, får mycket gjort och syns ofta i seriesammanhang. Hon är omtyckt bland de yngre som lär sig teckna och naturligtvis finns det en anledning till dettta. En genuin nyfikenhet och förmågan att få saker gjorda är fruktsamma egenskaper, hon har varit i Japan och arbetat i studio, hon har gått serietecknarskola, designat tyger för Ikea, stoldekorationer för Drawing Room, konstförsäljning med Ginza osv. Ja... osså gör hon serier oxå.

Under tio års tid har jag haft målarläger för ungdomar, vid ett av dessa bjöd jag på elevernas begäran, in Åsa Ekström. Hon visade oss hur man tecknar mangafigurer, hade en försiktig framtoning och uppskattades stort av ungdomarna. Jag ville med besöket visa mina ungdomar att man kan vara proffesionellt verksam som ung kreatör inom serier. Följer man några serieksapareres bloggar så förstår att man det är mycket jobb och en tunn plånbok som är konsekvensen för de som vill jobba inom bildskapandet.

Åsa har gjort två seriepocket i mangastil. Sayanora September heter dom och nästa nummer kommer 2013, (det är långt in framtiden). Dom två första handlar om en grupp ungdomar på en serietecknarskola i malmö.

Jag gick på folkhögskola under två år när jag var yngre. Först är alla trevliga och supersociala, livet är en fest där alla är inbjudna och man tecknar och målar i massor. Andra året blir saker mer komplicerade, splittringar, intriger, skapande ångest, depressioner, självmordsförsök, kort sagt relationer fördjupas och man formas av sin omgivning. Att studera som vuxen är utveckling, man skapar en ny bild av sig själv och av sin omgivning. Många har använt detta i sitt skapande. Kanske har Åsa använt sina erfarenheter när hon skapat sina serienoveller.

Åsa Ekström har ett skarpt öga och fint sinne för verkligheten, dialogen är som hämtad från de unga jag lärt känna undermitt arbete som bildlärare med mera. Hon är trovärdig och sätter bilder och text inom realismens gränser. Bilderna hon lägger in mellan kapitlen blir poetiska associationer som fördjupar läsningen, dessa illustrationer är en mycket levande del av innehållet. Det finns fler i sverige som tecknar med mangan som förebild, men Åsa är ett steg före. Hon gör det därför att hon utvecklas, Sayanora september del två är mer enhetlig och driven än del ett. Figurerna i Sayanora September blir här mer levande och som läsare blir jag nyfiken på del tre. Är det inte oerhört segt av Kartago att felprioritera utgivningen så grovt?

Sayanora september del 1 och 2 av Åsa Ekström utgiven av Kartago förlag 2009-2010.

Serieglädje Stefan