![]() |
Foto Stefan Niklasson |
Serier på minoritetsspråk är
ovanligt. På samiska är det mycket ovanligt med serier skrivet av
och för samer. Jag känner bara till en. Om du lyckas komma över
ett exemplar av deras Uhca Nillá så kan du själv se likheterna med
svenska humorklassiker som exempel Kronblom. Du kan läsa om en
familj som är delad i gamla traditioner och moderna påhitt. Här
hittar du ständigt närheten till naturen, skotern och julgranens
vara eller inte. Två ungdomar fightas med sina föräldrar om
vardagens små egenheter.
Det är ett pluss att få kika in i
något annat än sitt eget vardagsrum, ta del av och jämföra gnabb
och gliringar. Det är tankeväckande att få inblick i andra
kulturer, det är många mil mellan Bohusläns fiskebodar och
fjällvärldens ripor. Samtidigt är det inte en annan värld, myggor
och julhysteri finns det här också. Generationsklyftorna glipar i
alla kulturer och ur förändringarna dras nuet fram, både här och
där.
Det är en varm och behaglig humor som
skymtar fram, serien har publicerats regelbundet i den samiska avisen Ságat och
det är via dom du kan beställa något av de "julalbum"
som finns tillgängliga. Kvinnan bakom serierna är Siw Marit Ekaas.
Hon har en relativt driven humorstil, färgerna är starka och lite
mustiga. Man känner att det finns mycket vilja och en växande
kunskap om hur man berättar och serverar poänger. Det senare
albumet har starkare poänger och tydligare humor.
Kulturen har alltid en stark uppgift
att utveckla och förändra, bland annat våra attityder och våra
värderingar. Ett samhälle där värderingarna inte utvecklas, låser
sig lätt i gammalt stelt tänkande. I serien Uhca Nillá får en
"udda" figur lite extra utrymme. En fjolla bland renar, en
dansglad man bland stillasittande "män". En del skämt
anspelar på de äldres lyfta ögonbryn inför den dansande samen.
Det är naturligtvis bra att serien utmanar lite och bjuder in nya
existenser. En extra applåd för det.
Att vara först med något är alltid
svårt, man behöver kanske övertala och förhandla innan man når
fram, förändringar kommer sällan av sig själv. Förhoppningsvis
sprider sig denna samiska kreativitet. Rätt va det är så hittar
någon med berättargnista fram och berättar sin historia och
bakgrund och framåtvilja, på samiska naturligtvis men gärna
översatt till svenska också:)
Veckans applåd går till Siw Marit
Turi Ekaas och avisen Ságat som stöttar upp med publicering.
Uhca Nillá (2004) och Uhca Nillá
Juleheftet 2006
applåderande stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar